Jag bor i Nederländerna, ett tätbefolkat land med över 17 miljoner invånare, där vi har lyckats använda varenda bit mark. Marken är extremt värdefull; arrendepriserna för jordbruksmark är de överlägset högsta i Europa, och därför måste varje bit mark ge en inkomst. Kan ni föreställa er hur svårt det är för en nederländare att förstå tanken på övergiven jordbruksmark? Detta är mark som har lämnats utanför produktionen under en längre tid. Detta kan ha skett av flera olika anledningar. Förutom att marken är helt nedbruten eller förorenad, vilket leder till produktionsbortfall, kan andra orsaker vara ogynnsamma marknader för jordbruksprodukterna, att det inte finns tillgång till den teknik som krävs för att förvalta marken eller att en jordbrukare är gammal och saknar efterträdare.
Den 18 november 2020 deltog jag i en fantastisk workshop: Jag deltog i en stor workshop om ”Tillgång till mark för biomassa, energi och andra icke-livsmedelstjänster i EU”. På uppdrag av Europeiska kommissionen GD ENER och utfört av Wageningen University & Research och partner genomfördes en studie för att analysera den faktiska tillgången på mark i EU. Även om trenden mellan 1975 och 2016 tydligt visade att arealen utnyttjad jordbruksmark minskade, förblev arealen outnyttjad jordbruksmark stabil mellan 2005 och 2016, med en genomsnittlig areal på inte mindre än 1 737 200 km2. Det motsvarar en yta som är ungefär 41 gånger större än Nederländerna! Jag vill uppmana alla som är intresserade att läsa rapporten för mer information; slutsatsen satte mina tankar i rörelse!
Är överlåtelse ett problem?
Att hävda att överlåtelse är ett problem beror på vilket perspektiv man ser på det. Ur miljösynpunkt: Vegetationen på helt oanvänd jordbruksmark kan genom naturlig succession förändras till höga örter, buskar och så småningom ett skogsekosystem efter en tillräckligt lång tidsperiod. Detta beror naturligtvis på klimat- och markförhållanden. På rika och fuktiga jordar är det troligt att det slutliga resultatet blir ett skogsekosystem. På fattiga torra jordar i sydöstra Europa kan det däremot bli en ”stäppliknande” gräsmarksvegetation som kan överleva i många år utan aktiv skötsel, t.ex. slåtter eller bete, och som är känslig under torrperioder, men som potentiellt kan utsättas för allvarlig nedbrytning genom vind och vatten. Genom att kombinera dessa insikter med slutsatserna från IPCCC 2019 konstaterar jag att övergivande av mark på fattiga torra jordar kan bidra till markförstöring och ökenspridning, och dessa jordar förlorar sin potential att bidra till klimatlindring och livsmedelstrygghet.
Övergivande av den rika och fuktiga jorden börjar med att bidra till klimatlindring och möjligen återställande av den biologiska mångfalden. Ändå är forskarna hittills inte överens om huruvida övergivande av mark är ett hot mot den biologiska mångfalden eller en möjlighet till förnyelse av livsmiljöer. Att behandla frågan om biologisk mångfald i detalj kräver en hel blogg för sig själv. Vi kan dock fråga oss, även för dessa rika områden, i vilken utsträckning denna ovilliga/ oplanerade överlåtelse av mark och den efterföljande successionen resulterar i ett optimalt utnyttjande av de funktioner som dessa övergivna jordar skulle kunna tillhandahålla?
Föreställ dig potentialen, men var medveten om konsekvenserna
Som holländare har jag svårt att se en sådan outnyttjad potential, samtidigt som vi har en så enorm uppgift att fullfölja när det gäller att utnyttja vår jord. För att ta itu med klimatförändringarna och behovet av att producera mer hållbart har vi ambitionen att gå mot en mer cirkulär och biobaserad ekonomi. Denna övergång kommer att leda till ökad efterfrågan på biomassa för att ersätta fossila resurser med förnybara resurser, t.ex. omvandling till biobaserade produkter och energi.
Risken här är att biomassaproduktionen för bioekonomin kommer att konkurrera med produktionen av tillräckligt med högkvalitativa livsmedel (vilket också är en utmaning). Införandet av biomassagrödor på denna övergivna mark kan ge en rad möjligheter – tänk på ytterligare inkomster, skapande av ny sysselsättning och tillgång till gröna energiresurser. Tyvärr är det inte lämpligt att införa biomassagrödor på alla platser. Nackdelen med dessa möjligheter är att det finns en del ganska tekniska utmaningar för att få denna jordbruksmark att återgå till produktion, särskilt när marken är allvarligt försämrad. Den ekonomiska avkastningen är inte heller säker eftersom efterfrågan på biobaserade produkter ännu inte är väl etablerad i hela EU.
En alternativ lösning skulle därför vara att införa fleråriga grödor och agroforestrysystem. Detta skulle kunna vara särskilt fördelaktigt på kala nedbrutna marker, eftersom på dessa områden kommer etableringen av alla grödor som skapar marktäckning att bidra till att stabilisera marken och minska jorderosionen. Dessutom bygger agroforestrysystem upp kol i marken och minskar utlakningen av näringsämnen, vilket ökar den allmänna markhälsan.
Här är det givetvis viktigt att påpeka att effekten på kolet i marken av fleråriga biomassagrödor och agroforestrysystem i hög grad beror på tillståndet hos den övergivna marken. Röjning och bearbetning av gräsmarker, sedan länge övergiven mark med tätt busk- och/eller skogsvegetationstäcke eller våtmarker i syfte att odla fleråriga biomassagrödor resulterar i en allvarlig minskning av kolet (både ovan och under marken). De potentiella positiva effekterna på den biologiska mångfalden beror på landskapet och livsmiljön. En övergång från vegetationsklädd övergiven mark till åkermark med växelbruk kommer till exempel att minska skydd och häckningsmöjligheter för däggdjur och fåglar samt den floristiska mångfalden. Å andra sidan skapar återställande av nedbrutna områden stora möjligheter till återgång av den biologiska mångfalden.
Land är en del av lösningen. Men mark kan inte göra allt.
I IPCC:s rapport från 2019 används uttalandet ”Land is where we live. Marken är utsatt för ett växande mänskligt tryck. Land är en del av lösningen. Men mark kan inte göra allt”. Med den här bloggen tyckte jag att det var väldigt viktigt att påpeka att det finns landområden som INTE utsätts för ett växande tryck och som kan vara en viktig del av lösningen. Ändå har IPCC rätt i att mark inte kan göra allt. Politiken kan spela en viktig roll för att vända övergivandet av jordbruksmark och återupprätta aktiv produktion. I ENER/C2/2018-440-rapporten anges att särskilt den gemensamma jordbrukspolitiken, i kombination med vissa nationella strategier, skulle kunna ha störst inflytande. Jag hoppas verkligen att detta även gäller för den nya gemensamma jordbrukspolitiken! Jag tyckte bara om att dela med mig av idén om att vi har en stor outnyttjad potential, så stor som 1 737 200 km2, (41 gånger Nederländerna) som skulle kunna hjälpa oss att nå våra samhällsmål när det gäller klimat, biologisk mångfald och livsmedelstrygghet.
”Analysis of actual land availability in the EU; trends in changes (abandoned land, low fertility land, saline land etc.) and options for energy crop use”. Referens: ENER/C2/2018-440e.
Särskild rapport om klimatförändringar, ökenspridning, markförstöring, hållbar markförvaltning, livsmedelssäkerhet och växthusgasflöden i terrestra ekosystem (SRCCL). IPCC (rapport). Hämtad 9 augusti 2019.