Wow – 34 veckor! Bara 6 veckor kvar, även om både Matt och jag har en känsla av att hon kommer att komma lite sent. Vi får se… saker och ting börjar kännas lite mer verkliga här borta nu när vi har tagit några bebisförberedelserelaterade kurser och gjort rummet klart! Spännande!
Kolla först in mina tidigare graviditetsinlägg om du missat dem:
- Dela ut vår stora nyhet
- 1:a trimester recap/Q&Ett inlägg
- Pojke eller flicka?!
- Uppdatering om graviditeten i 16:e veckan (alla känslor, alla kolhydrater)
- Uppdatering om graviditeten i 18:e veckan (alla smörgåsar, känner inte snoogle)
- Uppdatering om graviditeten i 20:e veckan (i den finaste delen av graviditeten + börjar känna rörelseglädje!)
- Uppdatering om graviditeten i 22:e veckan (fortfarande i den finaste delen!)
- 24 veckors graviditetsuppdatering (känslomässig berg- och dalbana)
- 26 veckors graviditetsuppdatering (ser officiellt ut som om jag är gravid, har ont i höfter och ländryggar)
- 28 veckors graviditetsuppdatering (inser att mina gamla behåar nu är alldeles för små)
- Vår babydusch!
- Uppdatering om graviditeten i 30:e veckan (illamåendet är tillbaka lite)
- Uppdatering om graviditeten i 32:e veckan (känslomässig röra tack vare hunddrama)
- Graviditet, kroppsuppfattning och intuitivt ätande
Uppdatering om graviditeten i 34:e veckan
Babystorlek: Över 4 pund och ungefär lika stor som en melon! Hon har tydligen också helt formade naglar nu enligt min app – så coolt.
Btw – det här bildspelet från Museum of Science + Industry i Chicago som visar hur kroppen förändras vecka för vecka under graviditeten är VÄLDIGT coolt. Galet hur organ bokstavligen bara skjuts undan! (Tack till bloggläsaren Lisa för att hon delade detta med mig i kommentarsfältet till mitt inlägg om graviditet, kroppsuppfattning och intuitivt ätande!)
Symtom: Känner mig successivt mer obekväm och obekväm, men fortfarande ganska bra när det gäller saker och ting, vilket jag är tacksam för! Jag tror dock att bebisen börjar bli mer intryckt där inne… om jag inte sitter rakt upp känner jag ett tryck/kickande under mitt högra revben. Bra incitament för att ha en utmärkt hållning. 😉 Jag har definitivt lite mer illamående och huvudvärk på sistone igen… det är som under första trimestern på så sätt att det är värst på natten och om jag är för hungrig (vilket är svårt eftersom att känna sig illamående inte direkt lockar en att äta…)
Det viktigaste symtomet jag har att göra med är dock att mitt matsmältningssystem är en katastrof (och har varit det under större delen av graviditeten, men det verkar bli värre). Jag funderar på att byta till en prenatal med probiotika för att se om det hjälper lite. Jag är säker på att en del av detta är normalt/just graviditets- och/eller stressrelaterat, men jag var också tvungen att ta lite antibiotika under första trimestern på grund av en urinvägsinfektion (det är tydligen vanligt när man är gravid), och jag undrar om det kastade omkull saker och ting lite? Alla tips är välkomna… Jag vet att folk i samband med graviditet oftast verkar klaga på förstoppning, men för mig är det det motsatta problemet (diarré, yay… förlåt TMI).
Som för tillfället saknas: Jag vet med säkerhet vilken mat jag kommer att tycka om/glädja mig åt. Det är så hit or miss just nu – magen är ganska kräsen och svår att förutse! Pasta verkar dock oftast vara en vinst, särskilt med en röd köttsås. 🙂
Sova: Förutom att jag vaknar en hel del (jag verkar vara klarvaken runt 3 på natten många nätter och det kan ta en timme att somna om) och att det är en STOR prövning att försöka byta sida under natten (jag har en miljard kuddar att flytta, plus att det är superkrångligt/hårt att sitta upp just nu), så har jag sovit förhållandevis bra de senaste två veckorna, till stor del tack vare att vi inte har haft hundar som väcker oss riktigt tidigt. (De har varit borta på en 2 veckors board and train – se min 32 veckors graviditetsuppdatering för mer information.)
Trängningar och favoritmat: Det här är verkligen en riktig hit or miss/all over the place. Vissa dagar känner jag mig normal när det gäller mat… och andra dagar äter jag flingor eller ravioli på burk (igår kväll, ingen skam) till middag. Frukt, mejeriprodukter och kolhydrater är fortfarande nästan alltid ett säkert kort, även om jag alltid har lättare att äta mer intressanta (och smakrika/grönsakspackade) saker tidigare på dagen. Medelhavsmaten och jag har haft ett ögonblick … den här lammwrapen med tzatzikisås som jag åt häromdagen till lunch (på Cassatt’s Kiwi Café i Arlington) var fantastisk. Jag älskar också hummus (men bara med pitabröd, inte med kex slumpmässigt som jag normalt älskar) och sallader med frukt på (särskilt vattenmelon).
Oh, och hamburgare och pommes frites är generellt sett alltid en vinst. 🙂
Matavversioner: Mehhhhhhhhhh, se ovan. Så hit or miss. Generellt sett är dock middagen alltid den svåraste – det är så svårt att veta vad som kommer att gå bra förrän jag börjar äta det!
Träning: Jag saknar fortfarande löpning (även om den konstiga återkomsten av varmt och fuktigt väder under den senaste veckan gjorde att jag inte saknade det lika mycket som vanligt), men jag fortsätter att vara VÄLDIGT tacksam för att min kropp är nöjd med att jag kan fortsätta med mina roliga boot camp-träffar med vänner, yogaklasser, promenader/vandringar och simturer. Jag känner mig alltid tusen gånger mer som mig själv när jag får ett bra träningspass – att träna är bra stressavlastning och social tid för mig också. Jag kommer att fortsätta tills min kropp inte vill det längre!
Min rutin på sistone har varit två bootcamps i veckan (vanligtvis ett med bara Chelsea och ett med både Chelsea och Kathleen), plus en solo-yogaklass och/eller en simtur, och sedan massor av promenader och en tillfällig vandring. När det gäller yogaklasserna går jag mestadels till normala (men mindre intensiva) vinyasaklasser och ändrar bara efter behov.
I mina boot camps ändrar jag också bara efter behov – vanligtvis med en kombination av lättare vikter, långsammare träning (om det är rundor av något gör jag färre repetitioner så att jag inte ligger super bakom de andra/håller upp folk), och ibland gör jag helt andra rörelser. Om något känns konstigt eller för intensivt gör jag något annat, eller en mindre intensiv variant. Tränare har varit hjälpsamma med att ge mig idéer till variationer/modifieringar, även om de inte alltid vet vad som är graviditetsvänligt, så det har varit bra att jag oftast har egna idéer också. 🙂
Stämningsläge: I min senaste graviditetsuppdatering (även under ”stämningsläge”) delade jag med mig av den stressiga situationen bakom kulisserna som vi har haft med hundarna att göra – läs den först om du missat den. De kommer tillbaka från sitt 2 veckors board and train boot camp på måndag, och för att vara ärlig är jag verkligen stressad över det eftersom att ha dem tillbaka innebär att vi faktiskt måste bestämma oss till 100 % åt ena eller andra hållet om Ashe och sätta en plan i verket ASAP innan vi får ont om tid. Varje gång jag har tänkt på det eller Matt och jag har pratat om det under de senaste två veckorna medan de var borta har jag i princip omedelbart börjat gråta – jag har bara så svårt att hantera allt det här. Det skulle vara upprörande normalt sett, men jag vet att graviditetshormonerna inte hjälper – jag gråter så mycket lättare än vanligt och har svårt att skaka mig ur det när jag väl har börjat också.
Desto mer Matt och jag har pratat om det desto mer tror vi dock att det är det bästa beslutet för både oss och Ashe att hitta ett nytt hem åt henne, även om tanken på att inte ha vår lilla valp längre gör oss så ledsna. 🙁 Jag vet att jag projicerar mänskliga känslor på henne och att hon förmodligen kommer att klara sig helt bra och gå vidare mycket snabbare än vad vi gör, men det är fortfarande väldigt svårt att inte tänka på att hon är förvirrad, ledsen och ensam, och jag känner mig så skyldig. Vi upptäckte också att enligt adoptionsavtalet med den räddningsorganisation vi fick henne från i Asheville, NC, är vi juridiskt skyldiga att lämna tillbaka henne till dem om vi inte behåller henne, vilket krossar mitt hjärta eftersom jag ville försöka hitta ett hem direkt till henne för att vara säker på att hon skulle vara någonstans där hon var älskad och där de verkligen kände till och förstod hennes situation och kunde arbeta med den. Jag hatar tanken på att hon ska hamna på ett djurhem igen, även om jag vet att räddningsorganisationen är underbar och att de förmodligen har den policyn av en god anledning. Det andra problemet är att detta innebär att Matt måste köra 8 timmar tillbaka till Asheville med henne, vilket naturligtvis skulle vara svårt för honom känslomässigt, och det skulle också innebära att han skulle vara 8 timmar bort, vilket gör mig riktigt nervös med tanke på att vi förmodligen bara skulle vara en månad från vårt förlossningsdatum då. Usch. Vi har pratat lite med räddningsorganisationen och det låter som om de kanske kan låta en volontär möta oss på halva vägen eftersom detta är en unik situation… det skulle vara en stor hjälp.
Så… vi får se hur hon mår när vi får tillbaka henne, och vi har en vän som bor hos oss över natten nästa vecka (vi varnade honom för att vi a) inte har något gästrum eller någon gästsäng längre, och b) en hund som hatar främlingar, men han ville ändå ge det en chans) så det kommer att bli en bra testkörning för att se hur mycket framsteg hon verkligen har gjort. Men vi kommer att vara tvungna att bestämma oss så snart som möjligt i vilket fall som helst, och om hon inte är ljusår bättre ser jag inte hur det kommer att vara hanterbart med ett barn när vi kommer att ha fler människor in och ut ur huset hela tiden, inklusive barnvakter som kommer att vara där utan oss osv. Jag menar till exempel, vad kommer att hända om jag får värkar mitt i natten och våra hunddagisplatser inte är öppna! Ingen annan kan åka till vårt hus och hämta henne och ta med henne dit eftersom hon kommer att bli så aggressiv om de kommer in i vårt hem. Och vad händer om vi behöver en barnvakt på natten när hon inte är på hunddagis? Ska vi bara låsa in henne i ett rum hela tiden? Vad händer om vi är borta en längre tid? Jag vet också att vår uppmärksamhet och tid kommer att vara mycket mer uppdelad när barnet väl kommer och jag är inte heller säker på hur vi kommer att kunna hantera/förhindra situationer där Ashe eventuellt kan bli territoriell/aggressiv. Allt känns bara som för mycket, även om vi inte vill att det ska vara det. 🙁 Jag ska hålla er uppdaterade. <3
Läsning: Läser inget bebisrelaterat just nu, men vi går massor av gruppkurser för bebisförberedelser på plats. Jag nämnde att vi förra helgen gjorde en spädbarnskunskap 101-klass, och på tisdagskvällen tog vi en amningsklass! Det var faktiskt fantastiskt och mycket värt det – verkligen informativt och fascinerande också – kroppen är så fantastisk. Nästa vecka har vi en kurs i HLR för spädbarn, och veckan efter bestämde vi oss för att anmäla oss till en förlossningskurs för arbete/förlossning trots allt! Tack för alla era råd på mitt inlägg i måndags där ni frågade om det var värt det – tack vare bloggläsaren Dana hittade vi till slut en klass utanför sjukhuset som bara är tre timmar lång, vilket känns mycket mer genomförbart än de sex till åtta timmars alternativ som vårt sjukhus erbjuder. Jag tänkte att vi på det här sättet kan känna oss mer förberedda utan att bli helt överväldigade av information. Win/win!
Babyrums framsteg: Vi har äntligen ett riktigt snyggt barnrum! Jag tog en eftermiddag ledigt från jobbet förra veckan och min mamma och jag fick rummet helt rensat från alla slumpmässiga gamla saker och började sätta ihop några av de nya babymöblerna som levererades samma dag.
Under förra helgen blev Matt och jag klara med att sätta ihop alla möblerna och flyttade runt på saker för att komma fram till en konfiguration för allting så att vi kunde beställa en sista sak, en bokhylla för bebisar. Sedan tillbringade min mamma och jag ytterligare en eftermiddag med att plocka undan alla babykläder (hon tvättade och organiserade allt i storleksgrupper åt oss – en räddning) och att organisera/lägga undan alla babyleksaker och andra prylar. Puh!!! Jag tror att vi är ganska nöjda – förutom de generösa gåvorna från babyshowerna som vi fick, fick vi också massor av kläder och andra saker från vänner, vilket verkligen hjälpte oss att fylla ut luckorna. (Sidanote – BABY SOCKS! Jag dör. De är så små!!)
Vi behöver fortfarande göra klart en del saker och dekorera lite, men det känns bra att vi har saker och ting i stort sett färdiga nu, även om jag vet att vi egentligen inte behöver det eftersom hon kommer att sova i en liten liggdel vid vår säng ett tag till. Men ändå – jag ville ha det klart innan hon kom hit eftersom jag vet att det kommer att bli galet när hon kommer. Det är så roligt att titta in i garderoben och se det här… ahhh!!
Jag kommer att dela med mig av ett helt foto av barnkammaren när vi är klara med den – håll utkik!
Oj, det här var en lång sådan här idag… tydligen hade jag mycket att säga! Tack för att ni läste och delade denna speciella tid med oss. <3 Min nästa uppdatering kommer att ske vid 36 veckor. Tills dess!
p.s. Om du skulle ha missat det så delade jag igår med mig av mina planer för mammaledighet + barnomsorg!