Tredimensionellt eko (3D) har funnits i nästan fem decennier. De senaste framstegen inom ultraljud, elektronik och datorteknik har flyttat 3D-eko från forskningsmiljön till vardaglig klinisk praxis. 3D-eko i realtid och förvärv av full volym är nu möjligt med transthorakala såväl som transoesofageala sonder. De främsta fördelarna med 3D-eko är de oändliga snittplan som är möjliga, vilket möjliggör direkta, enfaciala och anatomiska vyer av hjärtstrukturer, undviker förkortning och kringgår de geometriska antaganden om hjärtkamrarna som är inneboende i alla 2D-ekotekniker. Tredimensionellt eko är fortfarande beroende av bildkvaliteten, är utsatt för ultraljudsartefakter och står inför en kompromiss mellan spatial och temporal upplösning. I rutinmässig klinisk praxis 2019 rekommenderar vi en fokuserad 3D-undersökning efter en fullständig 2D-ekoundersökning. Det område där 3D-eko konsekvent har visat sig ha överlägsen noggrannhet och reproducerbarhet jämfört med 2D-eko är vid bedömning av vänsterkammarvolymer (LV) och ejektionsfraktion. Vi rekommenderar att man erhåller en fullvolym 3D-echodatauppsättning från det apikala fönstret, varifrån LV-volymer och LV:s globala longitudinella töjning kan mätas. Ytterligare 3D-undersökning kan utföras beroende på de patologier som identifierats vid 2D-undersökningen. Tredimensionellt eko är överlägset 2D-eko vid bedömning av mitralisklaffpatologier och förmaksseptumdefekter. Dessutom är 3D-transoesofagealt eko i realtid en mycket användbar teknik för att vägleda strukturella ingrepp i hjärtat, både före, under och efter ingreppet. Även om 3D-eko inte är ekokardiografins heliga graal är det en användbar teknik inom utvalda områden av kardiologisk avbildning.