En 3D-modell är en matematisk representation av något tredimensionellt.
3D-modeller används för att skildra verkliga och konceptuella visuella bilder för konst, underhållning, simulering och ritning och är en integrerad del av många olika branscher, inklusive virtuell verklighet, videospel, 3D-utskrift, marknadsföring, TV och filmer, vetenskaplig och medicinsk avbildning samt datorstödd design och tillverkning CAD/CAM.
Vissa 3D-modeller konstrueras av NURBS (non-uniform rational b-spline), släta former som definieras av ramkurvor, vilka är relativt komplicerade ur beräkningssynpunkt. Den typiska basen för en modell är ett 3D-nät; den strukturella uppbyggnaden består av polygoner.
När modeller skapas för animation kräver de en noggrann konstruktion eftersom polygonlayouten kan skapa problem vid ovanliga deformationer. Modellerna kräver också konstruktion av ett skelett och målning av vikter, som definierar modellens textur och polygondeformation vid rörelse.
Vissa 3D-modeller definierar ytor genom shaders, program som matematiskt definierar färg, ljusspel och andra ytegenskaper. Andra modeller definierar färg, spekularitet, yttextur och ljusemission genom en serie 2D-bildfiler som kallas kartor, särskilt de som används i spel där rastergrafik behövs för att leverera bildfrekvenser i realtid.
En nyare utveckling inom 3D-modellering är verklighetsfångst, som använder fjärranalysteknik som Lidar för att fånga komplexa former snabbt och exakt. Reality capture kan användas i kombination med 3D-utskrift för en helhetslösning som kallas reality computing.
Se en handledning för nybörjare om hur man skapar en 3D-modell: