Formen på de tre 3p-omloppsbanorna. Från vänster till höger: 3py, 3pz och 3px. För var och en är de gula zonerna där vågfunktionerna har positiva värden och de vita zonerna anger negativa värden.
De tre 3p-orbitalerna. Använd föregående och nästa ikoner för att se andra vyer
De tre 3p-orbitalerna inklusive orbitala noder. Använd föregående och nästa ikoner för att se andra vyer
Noder för de tre 3p-orbitalerna. Använd föregående och nästa ikoner för att se andra vyer
Föregående
För varje atom finns det tre 3p-orbitaler. Dessa orbitaler har samma form men är inriktade på olika sätt i rummet. De tre 3p-orbitaler som normalt används benämns 3px, 3py och 3pz eftersom funktionerna är ”inriktade” längs x-, y- respektive z-axeln.
Varje 3p-orbital har fyra lober. Det finns en plan nod som är normal till orbitalens axel (så 3px-orbitalet har till exempel ett yz-nodalplan). Förutom den plana noden finns det också en sfärisk nod som delar upp de små inre loberna. De högre p-orbitalerna (4p, 5p, 6p och 7p) är ännu mer komplexa eftersom de har fler sfäriska noder.
Uppkomsten av den plana noden blir tydlig när man inspekterar vågekvationerna som till exempel innehåller en x-term i fallet med 4px-orbitalet. När x = 0 finns det en nod, och denna är per definition yz-planet.
Den sfäriska nodens ursprung blir tydligt när man inspekterar vågekvationerna som till exempel innehåller (4 – ρ)-termer. När (4 – ρ) = 0 finns det en nod. Eftersom för varje 3p-orbital ρ = 2Zr/3 (Z = effektiv kärnladdning, r = radie i atomenheter), ligger noderna vid den radie för vilken (4 – 2Zr/3) = 0, dvs. r = 6/Z atomenheter.
The OrbitronTM, ett galleri av orbitaler på WWW: https://winter.group.shef.ac.uk/orbitron/