En av de anmärkningsvärda sakerna med Det kommunistiska manifestet är dess ärlighet.
Karl Marx kanske inte var någon bra kille, men han var uppfriskande uppriktig om kommunismens mål. Denna fräckhet, skulle man kunna hävda, är inbakad i kommunisternas psyke.
”Kommunisterna föraktar att dölja sina åsikter och mål”, förklarade Marx i sitt berömda manifest. ”De förklarar öppet att deras mål endast kan uppnås genom att med våld störta alla existerande sociala förhållanden. Låt de härskande klasserna bäva inför en kommunistisk revolution.”
Likt Hitlers Mein Kampf presenteras läsarna med en ren, outspädd vision av författarens ideologi (hur mörk den än må vara).
Marx’ manifest är berömt för att sammanfatta sin teori om kommunismen med en enda mening: ”Avskaffande av den privata egendomen”. Men detta var knappast det enda som filosofen ansåg måste avskaffas från det borgerliga samhället i proletariatets marsch mot utopin. I sitt manifest lyfte Marx fram ytterligare fem idéer och institutioner som skulle utrotas.
1. Familjen
Marx medger att det är ett känsligt ämne att förstöra familjen, även för revolutionärer. ”Avskaffande av familjen! Till och med de mest radikala flammar upp vid detta ökända förslag från kommunisterna”, skriver han.
Men han menar att motståndarna till denna idé misslyckas med att förstå ett centralt faktum om familjen.
”På vilken grund är den nuvarande familjen, den borgerliga familjen, baserad? På kapital, på privat vinning. I sin fullständigt utvecklade form existerar denna familj endast bland borgarklassen”, skriver han.
Det bästa av allt är att det skulle vara relativt enkelt att avskaffa familjen när den borgerliga egendomen avskaffas. ”Den borgerliga familjen kommer att försvinna som en självklarhet när dess komplement försvinner, och båda kommer att försvinna med kapitalets försvinnande.”
2. Individualitet
Marx menade att individualitet stod i motsats till den egalitära ordning som han föreställde sig. Därför måste ”individen” ”sopas ur vägen och göras omöjlig.”
Individualiteten var en social konstruktion i ett kapitalistiskt samhälle och var djupt sammanflätad med själva kapitalet.
”I det borgerliga samhället är kapitalet självständigt och har individualitet, medan den levande människan är beroende och saknar individualitet”, skrev han. ”Och avskaffandet av detta sakernas tillstånd kallas av borgarna, avskaffandet av individualitet och frihet! Och det med rätta. Man syftar otvivelaktigt på att avskaffa den borgerliga individualiteten, det borgerliga oberoendet och den borgerliga friheten.”
3. Eviga sanningar
Marx tycktes inte tro att någon sanning existerade bortom klasskampen.
”De härskande idéerna i varje tidsålder har alltid varit idéerna hos dess härskande klass”, hävdade han. ”När den antika världen befann sig i sin sista tid överväldigades de antika religionerna av kristendomen. När de kristna idéerna under 1700-talet gav efter för rationalistiska idéer utkämpade det feodala samhället sin dödskamp mot den då revolutionära bourgeoisin.”
Han insåg hur radikal denna idé skulle låta för hans läsare, särskilt eftersom kommunismen inte försöker modifiera sanningen, utan störta den. Men han hävdade att dessa människor missade den större bilden.
””Otvivelaktigt”, kommer det att sägas, ”har religiösa, moraliska, filosofiska och juridiska idéer modifierats under den historiska utvecklingens gång. Men religionen, moralen, filosofin, den politiska vetenskapen och juridiken har ständigt överlevt denna förändring.
Det finns dessutom eviga sanningar, såsom frihet, rättvisa etc., som är gemensamma för alla samhällstillstånd. Men kommunismen avskaffar eviga sanningar, den avskaffar all religion och all moral i stället för att konstituera dem på en ny grund; den agerar därför i motsättning till all tidigare historisk erfarenhet.”
Vad reducerar sig denna anklagelse till? Alla tidigare samhällens historia har bestått i utvecklingen av klassmotsättningar, motsättningar som antog olika former under olika epoker.”
4. Länder
Kommunister, sade Marx, förebrås för att de försöker avskaffa länder. Dessa människor förstår inte proletariatets natur, skrev han.
”De arbetande människorna har inget land. Vi kan inte ta från dem vad de inte har fått. Eftersom proletariatet först och främst måste skaffa sig politisk överhöghet, måste stiga till nationens ledande klass, måste utgöra nationen, är det så långt självt nationellt, om än inte i ordets borgerliga bemärkelse.”
Fortfarande såg han dessutom, till stor del på grund av kapitalismen, att fientligheterna mellan människor med olika bakgrund avtog. I takt med att proletariatet växte i makt skulle det snart inte finnas något behov av nationer, skrev han.
”Nationella skillnader och antagonism mellan folken försvinner dagligen mer och mer på grund av borgarklassens utveckling, handelsfriheten, världsmarknaden, likformigheten i produktionssättet och de livsvillkor som motsvarar detta.”
5. Det förflutna
Marx såg traditionen som ett verktyg för borgarklassen. Att hålla fast vid det förflutna fungerade som en ren distraktion i proletariatets strävan efter frigörelse och överhöghet.
”I det borgerliga samhället”, skrev Marx, ”dominerar det förflutna nuet; i det kommunistiska samhället dominerar nuet det förflutna.”
Uppmärksammat från Intellectual Takeout