A Day To Remember är kända för att kombinera pop-punk hooks och metal-core breakdowns.
A Day To Remember är kända för att kombinera pop-punk hooks och metal-core breakdowns – en kombination som till och med sångaren Jeremy McKinnon anser vara ”helt meningslös”. Men genom att strunta i trycket att göra musik som ”är vettig” inom gränserna för en viss genre har bandet fått en legion av fans.
En blygsam attityd i kombination med obeveklig motivation har gjort att A Day To Remember har överraskat sig själva med sin framgång. ”Det var aldrig meningen att vi skulle vara där vi är just nu – det är konstigt”, reflekterar McKinnon. ”Vi var bara ett gäng ungar från en liten skitstad – Ocala i Florida. Vårt band borde ha toppat med att spela inför 500 personer per kväll, men av någon anledning säljer vi ut 5 000 fullsatta arenor i USA just nu; det är helt jävla efterblivet! Vi ville inte ens ha det när det gällde det här bandet – vi gjorde bara den musik vi ville spela och den musik vi ville höra.”
McKinnon tillskriver detta oväntade och positiva mottagande till det faktum att bandets material är så lätt att relatera till fansen. ”Genom att läsa texterna och lyssna på låtarna kan man tänka ’hej, det här är vad jag går igenom just nu’ – och jag tror att det betyder något för barn. De kan lyssna på en skiva som får dem att känna sig bättre när de går till skolan eller har ett gräl med en vän, och vad är viktigare än det? Om du kan skriva låtar som verkligen kan nå fram till folk och faktiskt hjälpa dem att ta sig igenom något i deras liv, tycker jag att det är jävligt häftigt.”
A Day To Remember släpper sitt fjärde studioalbum What Separates Me From You den 16 november. När McKinnon tillfrågas om det kommande släppet avslöjar han att vi kan förvänta oss ett större inflytande från aggressiv hardcore-musik, och att bandets tidigare metal-core breakdowns ofta ersätts med ”förbannade, elaka ljudande riff”. ”Vi har inte gjort något medvetet annorlunda, var vi bara typ av att gå med strömmen, och vad som kom ut var ett mycket mörkare album – även den mer poppiga sidan av skivan är lite mer allvarlig och lite mörkare.”
Denna lilla avvikelse från deras tidigare sound verkar ha utvecklats helt naturligt för bandet, och som den primära låtskrivaren erkänner McKinnon att låtarna bara verkar ”träffa honom från ingenstans.”
”Det är inte ens som att jag skriver en låt, det är mer som att jag kommer ihåg hur jag ska spela en låt”, observerar McKinnon. ”Jag vet vad jag vill säga och vad jag behöver spela under det för det mesta. Vanligtvis har jag en stor del av hooken direkt.”
Processen för att skriva och spela in det nya albumet avvek inte mycket från den process som genomgåtts för bandets album Homesick från 2009 – trots att gitarristen Tom Denny lämnade bandet (ersatt av Kevin Staff) under tiden. ”För Homesick var det jag och Tom som skrev och sedan tog med låtarna till bandet så att de kunde göra ändringar. Den här skivan var ungefär likadan, då Kevin och jag skulle skriva låtarna och ta med dem till bandet.” Tom Denny fortsatte dock att bidra till den nya skivan och bandet arbetade med producenterna Chad Gilbert och Andrew Wade som också hjälpte till att skapa Homesick. ”Med dessa killar har vi samma vibe och samma känsla som ADTR alltid har haft och det är viktigt.”
”Vi ville inte ändra helt på hur vi låter och om du skulle göra dig av med någon av dessa killar är vi inte ADTR längre. Det är som om vi bara har lagt till ytterligare en fantastisk medlem till teamet och jag är verkligen nöjd med vad vi har tack vare det. Den sortens saker händer inte så ofta… vi är lyckligt lottade som har en vänskap över allt annat.”
Homesick handlade mycket om turnélivsstilen, och den nya utgåvan sägs ha ett liknande tema. What Separates Me From You är upptagen av den klyfta som finns mellan en ”normal” tillvaro och ett liv med konstant turnerande. ”Skivans titel binder ihop alla teman”, avslöjar McKinnon, ”det handlar om att separera oss från våra jämnåriga och den påfrestning som denna livsstil har lagt på våra hemliv.”
”Vi har varit borta så mycket, så det var det som den förra skivan handlade om, men den här handlar mer om utfallet av att vara en arbetsnarkoman”, utvecklar han. ”Jag älskar och det är precis vad jag ville göra, men samtidigt oavsett hur mycket jag älskar det så är det ett jobb. Jag hade några nära och kära som gick bort under den här senaste skivcykeln, och det går verkligen åt pipan. När jag är hemma känner jag mig som en skitstövel och längtar efter att få åka på turné, men sedan åker jag på turné i en månad och vill verkligen komma hem och träffa familjen. Sedan, efter en vecka, är det som att jag måste ta mig därifrån igen. Jag har skapat den här oändliga cirkeln när jag aldrig är lycklig, aldrig”, betonar McKinnon, men verkar sedan känna igen en antydan till melodrama och tillägger skrattande: ”Det är inte riktigt sant; jag är lycklig ofta.”
I alla deras utgåvor är ADTR:s passionerade drivkraft att göra något av sig själva genom sin musik ett genomgående tema. På frågan om varifrån denna motivation kommer berättar McKinnon att han drivs så starkt av att folk försummar att ta musiken på allvar. ”Folk säger ständigt till oss att vi inte kan göra något, och jag arbetar så hårt med det jag gör att jag vägrar att tro på dem.”
A Day To Remember är ett levande bevis på att följa sitt hjärta (ursäkta klyschan) leder till framgång. ”Som jag ser det kan man göra bokstavligen vad som helst så länge man faktiskt bryr sig om det man gör. Jag säger inte att alla barn bara kan gå dit och göra vad de vill; man måste verkligen bry sig om vad man gör. Det är inte bara som att ”Åh, jag vill vara med i ett band så jag ska bara vara med i ett band”. Det här är vad det är meningen att jag ska göra”, betonar sångaren. ”Jag skriver musik för att det är det som får mig att må bättre av att leva livet. De här låtarna betyder mycket för mig och jag lägger ner mycket på dem, så jag vägrar att tro att man kan jobba så här hårt på något och inte ha något att visa upp.” McKinnon behöver inte oroa sig, för om publikens reaktion när ADTR senast uppträdde i Australien för Soundwave 2010 var något att gå efter, är bandets ansträngningar mycket uppskattade av sina fans. ”Det tar oss med häpnad varje gång”, säger sångaren när det gäller reaktionerna från utländska folkmassor. ”Jag går in i detta varje dag och försöker jorda mig själv. Jag går ut på scenen varje kväll och tänker – det här är showen där allt börjar gå åt helvete”, skrattar han. ”Det kommer att ta slut en dag. Jag kommer aldrig att vara den där killen som är så fångad i ögonblicket att jag tror att vårt band kommer att vara det största bandet någonsin, för alltid. Det är inte så det går till, så jag ska bara njuta av det medan jag kan och försöka hålla mig på jorden … Vi är lyckligt lottade som har fans som förstår oss.”
A Day To Remember är glada över att återvända till Australien för No Sleep Til-festivalen senare i år. ”Jag älskar festivaler och jag älskar särskilt Australien”, entusiasmerar McKinnon. ”Det är häftigt eftersom de inte handlar så mycket om bara dig, de handlar om alla, så det är lite mindre fokuserat. Du spelar och signerar, men sedan har du resten av dagen på dig att vandra runt och se vilket band du vill.”
No Sleep Til Melbourne har en fantastisk line-up av både punk- och metalakter. ”Jag vill gärna se NOFX eftersom de är mitt favoritband”, erkänner McKinnon. ”Jag har aldrig sett Descendents så det skulle vara häftigt, sedan har vi naturligtvis våra vänner Parkway Drive, August Burns Red och Confession. Det kommer att bli kul.”
A DAY TO REMEMBER kommer att uppträda på No Sleep Til Melbourne på The Showgrounds fredagen den 17 december. Biljetter säljs nu från nosleeptil.com.au. Deras nya album What Seperates You From Me kommer att finnas tillgängligt tisdagen den 16 november.