Absoluta och relativa
Absoluta och relativa är filosofiska termer som handlar om det ömsesidiga beroendet av saker, processer och kunskap. ”Absolut” betyder oberoende, permanent och inte föremål för kvalificering. ’Relativ’ betyder partiell eller övergående, beroende av omständigheter eller synvinkel. För dialektiken är det absoluta endast hela rörelsen genom olika relativa stadier av förståelse, men kunskapsutvecklingen tar aldrig slut, så det absoluta är relativt. Men även en relativ sanning kan ändå innehålla något korn av hela den absoluta sanningen, så det finns ett absolut inom det relativa. Uppfattningen är relativ till observatören, men existensen av en objektiv värld är absolut.
Hegel använde de olika ”definitionerna av det absoluta” för att karaktärisera de successiva filosofiska ståndpunkter som visat sig vara i själva verket relativa i utvecklingen av den absoluta idén.
Fortsatt läsning: Hegel: ”Hegel: Hegel: ”I varandet är allting omedelbart, i väsendet är allting relativt” och Absoluta och relativa. Einstein: Den absoluta idén
Absoluta idén
Den ”absoluta idén” är både toppen och grunden för Hegels filosofiska system. Den innefattar alla de stadier i logiken som leder fram till den; den är utvecklingsprocessen med alla dess stadier och övergångar. Den absoluta idén, eller ”världsanden”, spelar samma slags roll för Hegel som en gudom ”Historien är idén som klär sig med händelsernas form” (Philosophy of Right, § 346), och Marx förkastar behovet av ett sådant begrepp eftersom historien är en produkt av människorna, inte tvärtom. Liksom ”den absoluta sanningen” är kunskapen om den Absoluta Idén ett ouppnåeligt ideal, som representerar hela naturen som har utvecklats till den punkt där den är medveten om sig själv, eller naturbegreppet som har utvecklats till en sådan grad av konkretion att det har ”återvänt till sig självt” – ett absolut heltäckande, praktiskt och konkret begrepp om världen.
Hegel definierar den Absoluta Idén som ”enheten av den teoretiska Idén och den praktiska Idén”. Den teoretiska idén är den fullbordade Notionen eller det konkreta begreppet om världen eller objektet; den praktiska idén är den aktivitet som uttrycker detta begrepp (praxis); enheten mellan de två innebär en fullständigt ”medveten praxis”, människor som agerar i sann överensstämmelse med sin egen natur.
Fördjupad läsning: Hegels utläggning i den Kortare logiken eller i Logikens vetenskap, eller Lenins kommentarer till Logikens vetenskap. Se även Filosofi om rätten och Marx’ kommentarer om den absoluta kunskapen i hans Kritik av Hegels dialektik.
Absolut och relativt mervärde
Absolut mervärde är det mervärde som genereras genom att förlänga arbetsdagens längd och på så sätt öka överskottsarbetstiden.
Relativt mervärde är det mervärde som genereras genom att sänka lönerna eller sänka levnadskostnaderna, vilket minskar arbetstagarnas nödvändiga arbetstid i proportion till det utvunna mervärdet.
Absolut sanning
En term som alltid används i ett nedsättande sammanhang, eftersom det inte kan finnas någon absolut sanning som kan uttryckas på ett ändligt sätt. Se Absolut & Relativ. Se även dogmatism, relativism och skepticism.
Abstrakt och konkret
Abstrakt och konkret är filosofiska begrepp som handlar om utvecklingen av konceptuell kunskap. En förståelse av vad som menas med ”abstrakt” och ”konkret” är avgörande för att förstå dialektiken. För Hegel och för Marx innebär kontrasten mellan abstrakt och konkret INTE kontrasten mellan idé och verklighet. Snarare ”Ett konkret begrepp är kombinationen av många abstraktioner”. Ett begrepp, t.ex. ett tal eller en definition, är mycket abstrakt eftersom det bara anger en av miljontals aspekter som ett konkret ting har, eller en helt ny idé som ännu inte har samlat på sig nyanser och associationer. Begrepp är desto mer konkreta ju fler kopplingar de har. Om vi säger ”Den brittiska arbetarklassen är de som arbetar för en lön och bor i Storbritannien” har vi skapat ett mycket abstrakt begrepp. Att göra det mer konkret är att visa de många aspekterna av det; visa de historiska omständigheterna för dess uppkomst och utveckling, tillståndet i världen som det utvecklades i, etc.
Se Marx om Den politiska ekonomins metod, Geoff Pillings förklaring av metoden, Hegel om omedelbar eller intuitiv kunskap om det ”abstrakta universella” och Kunskap fortskrider från det abstrakta till det konkreta.
Se Hegel om Begreppet och om abstrakt generalitet och omedelbar eller intuitiv kunskap.
Abstrakt rätt
Abstrakt rätt är det första kapitlet i Hegels rättsfilosofi: ”ett subjekts inneboende enda vilja” som möter en yttre värld. ”Därför är rättens imperativ: Hegel förklarar således att det är själva grunden för att vara en person att ha rättigheter; ett ”ting, som något utan vilja, har inga rättigheter mot intelligensens och viljans subjektivitet.”
Det mest grundläggande uttrycket för rätten är, enligt Hegel, att ge rätten partikularitet i form av ett ting, dvs. i form av egendom och ägande.
Fortsatt läsning: ”Den första delen av rättighetens historia är att ge rätten en särskild karaktär i form av ett ting, dvs. i form av egendom och ägande: Filosofi om rätten och den objektiva anden.