ABBA, den mest kommersiellt framgångsrika popgruppen på 1970-talet, satte Sverige på kartan som ett musikmecka och påverkade popljudet i flera decennier framöver. Med sin flamboyanta modekänsla och sitt medlemskap med två par blev kvartetten också populärkulturella ikoner. Det var dock deras distinkta harmonier och intrikata produktion (som kombinerar folkmusik, pop, rock och till och med klassisk musik) som introducerades på låtarna från debutalbumet Ring Ring från 1973 som gav dem otaliga fans. Det är ett sound som gav dem den första svenska vinsten i Eurovision 1974 med ”Waterloo”, titelspåret från deras andra album och en låt som toppade listorna i hela Europa samtidigt som den nådde topp tio i USA. ABBA blev nummer ett i USA med ”Dancing Queen” från 1976, en annan världssuccé. Hitsen fortsatte att komma under det tidiga 80-talet, inklusive 1978 års ”Take a Chance on Me” och den dramatiska balladen ”The Winner Takes It All” från 1980. Även om ABBA upplöstes tillfälligt 1982 förblev de kvar i popkulturens medvetande i flera decennier tack vare populära samlingar och framgången med 1999 års Mamma Mia!, den Tony-nominerade jukeboxmusiken som bygger på deras många hits. Den anpassades till den stora filmen 2008 med en skådespelare som inkluderade Meryl Streep, och dess Grammy-nominerade soundtrack hamnade på första plats på Billboard 200. Soundtracket till den internationella succéfilmen Mamma Mia! Here We Go Again följde 2018. Samma år återförenades bandet för att arbeta på sina första låtar på över 30 år.
ABBA:s ursprung går tillbaka till 1966, när keyboardisten och sångaren Benny Andersson, en gång medlem i den populära beatgruppen Hep Stars, för första gången slog sig ihop med gitarristen och sångaren Björn Ulvaeus, ledare för folkrockgruppen Hootenanny Singers. De två artisterna började komponera låtar tillsammans och skötte sessioner och produktion för Polar Music/Union Songs, ett förlag som ägdes av Stig Anderson, själv en produktiv låtskrivare under 50- och 60-talen. Samtidigt arbetade både Andersson och Ulvaeus på projekt med sina respektive flickvänner: Ulvaeus hade blivit involverad med sångerskan Agnetha Faltskog, en artist som nyligen hade en svensk nummer ett-hit, ”I Was So in Love”, i bagaget, medan Andersson började träffa Anni-Frid Lyngstad, en före detta jazzsångerska som blev berömd genom att vinna en nationell talangtävling.
1971 vågade Faltskog sig på teaterarbete och accepterade rollen som Maria Magdalena i en svensk uppsättning av Andrew Lloyd Webbers Jesus Christ Superstar; hennes cover av musikalens ”Don’t Know How to Love Him” blev en betydande hit. Året därpå fick duon Andersson och Ulvaeus en stor internationell hit med ”People Need Love”, där Faltskog och Lyngstad var med som bakgrundssångare. Skivans framgång gav dem en inbjudan att delta i den svenska delen av Eurovision Song Contest 1973, där de under det otympliga namnet Bjorn, Benny, Agnetha & Frida skickade in ”Ring Ring”, som visade sig vara mycket populär hos publiken men bara placerade sig på tredje plats i juryns röstning.
Året därpå, omdöpt till ABBA (ett förslag från Stig Anderson och en akronym av medlemmarnas förnamn), lade kvartetten fram singeln ”Waterloo” och blev den första svenska gruppen att vinna Eurovisionstävlingen. Skivan visade sig vara den första av många internationella hits, även om gruppen drabbades av en svacka efter den första framgången då efterföljande singlar misslyckades med att hamna på listorna. 1975 gav ABBA dock ut ”S.O.S.”, en succé inte bara i Amerika och Storbritannien utan även i icke-engelskspråkiga länder som Spanien, Tyskland och Beneluxländerna, där gruppens framgång var ganska oöverträffad. En rad hits följde, bland annat ”Mamma Mia”, ”Fernando” och ”Dancing Queen” (ABBA:s enda topplista i USA), som ytterligare förbättrade deras frodiga, livliga sound. Våren 1976 var de redan i stånd att ge ut sin första Greatest Hits-samling.
ABBA:s popularitet fortsatte 1977, då både ”Knowing Me, Knowing You” och ”The Name of the Game” dominerade etern. Gruppen medverkade också i långfilmen ABBA: The Movie, som släpptes 1978. Det året gifte sig Andersson och Lyngstad, liksom Ulvaeus och Faltskog 1971, även om det sistnämnda paret separerade några månader senare; romantiskt lidande var faktiskt ämnet för många låtar på kvartettens nästa LP, Voulez-Vous från 1979. Kort efter utgivningen av 1980-talets Super Trouper skilde sig även Andersson och Lyngstad, vilket ytterligare ansträngde gruppdynamiken. The Visitors, som gavs ut året därpå, var den sista LP:n med nytt ABBA-material från den tiden, och kvartetten upplöstes officiellt efter att singeln ”Under Attack” släppts i december 1982.
Även om alla gruppens medlemmar snart gav sig i kast med nya projekt – både Lyngstad och Faltskog gav ut sololp-skivor, medan Andersson och Ulvaeus samarbetade med Tim Rice i musikalen Chess – visade sig inget av dem vara lika framgångsrikt som gruppens tidigare verk, vilket till stor del berodde på att ABBA-fenomenet i stora delar av världen, särskilt i Europa och Australien, aldrig försvann. Ompaketerade hitsamlingar och livesamlingar fortsatte att slå på listorna långt efter gruppens död, och nya artister hänvisade regelbundet till kvartettens inspiration: medan den brittiska dansduon Erasure släppte en samling covers, ABBA-esque, gjorde en australisk grupp vid namn Bjorn Again succé som ABBA-imitatörer. År 1993 blev ”Dancing Queen” ett inslag i U2:s ”Zoo TV”-turné – Andersson och Ulvaeus gick till och med med de irländska superstjärnorna på scenen i Stockholm – medan filmen Muriel’s Wedding från 1995, som fick beröm för sin skildring av en ensam australiensisk flicka som söker sin tillflykt i ABBA:s musik, hjälpte till att uppmärksamma gruppens arbete hos en ny generation av biobesökare och musikfans.
1997 gav teaterproducenten Judy Craymer dramatikern och manusförfattaren Catherine Johnson i uppdrag att skriva en musikteaterpjäs för ABBA:s låtar. Medlemmar av bandet var involverade i utvecklingen av Mamma Mia! som hade premiär på West End i april 1999. Ett år senare nominerades den till en Olivier Award för bästa nya musikal. Premiären på Broadway följde i oktober 2001 och ledde till fem Tony-nomineringar, bland annat för bästa musikal, bästa bok för Johnson och bästa orkestrering för Andersson, Ulvaeus och Martin Koch. En filmversion med bland annat Amanda Seyfried och Meryl Streep i huvudrollerna gick upp på biograferna i mitten av 2008, och det tillhörande soundtracket nådde förstaplatsen i över ett dussintal länder, däribland USA, Kanada och Australien. År 2010 blev ABBA invalda i Rock and Roll Hall of Fame av Barry och Robin Gibb.
Efter nästan 14 års speltid stängdes den ursprungliga Broadwayproduktionen av Mamma Mia! i september 2015. I januari följande år deltog alla fyra ABBA-medlemmarna i Mamma Mia! The Party i Stockholm. I juni samma år var det 50 år sedan Andersson och Ulvaeus träffades för första gången. Med de flesta av samma skådespelare från filmen från 2008 återvände en uppföljare, Mamma Mia! Here We Go Again, fick en världsomspännande lansering 2018. Soundtracket gick in som nummer tre på Billboard 200 och toppade albumlistorna på så vitt skilda platser som Storbritannien, Australien och Grekland. Vid samma tid återvände ett återförenat ABBA till studion för att påbörja arbetet med sitt första material på över 30 år.