Mobilitet
För det sista utvärderas rörligheten hos fyllningsdefekten i tjocktarmen. När patienten ändrar position från ryggläge till liggande kommer fyllnadsdefekter som inte är vidhäftande till väggen att ändra sin position under inflytande av gravitationen, medan lesioner som är vidhäftande till väggen förblir på plats. Denna skillnad i rörlighet gör att lesioner som uppstår från tarmväggen kan särskiljas från rörliga avföringsrester med en relativt hög grad av säkerhet (fig. 4.30).
Pseudomobility. I klinisk praxis kan dock pedunkulerade polyper också verka rörliga eftersom polypshuvudet, som är anslutet till tjocktarmsväggen med en stjälk, kan ändra position i förhållande till tarmväggen, vilket resulterar i pseudomobilitet. Lesioner i rörliga segment utan retroperitoneal fixering, t.ex. tvärkolon, sigmoidkolon och cecum, kan också uppvisa pseudomobilitet på grund av att hela tarmsegmentet rör sig (Laks et al. 2004). Detta kan påverka upp till 27 % av lesionerna och innebär att en lesion som verkar ändra position mellan liggande och liggande skanning inte automatiskt ska tolkas som rester av fekalt material.
|
Lesion |
Pseudolesion |
|
|
Morfologi |
Pedunklat, fastsittande, platt, rund, ovalformad, flikig- |
Rund, flikig, bisarr, vinklad |
|
Struktur |
Homogent, Dämpning av mjuka vävnader, dämpning av fett |
Inhomogent, instängda gasfickor, hyperdens eller hypodens |
|
Fekal märkning |
Omärkt |
Märkt |
|
Intravenöst kontrastmedel |
Förstärkande |
Nonstärkande |
|
Mobilitet |
Förändrar inte position med gravitationen; pseudomobil a |
Mobil |
|
a Mobila tarmsegment, pedunculated lesions. |
||
Karakteriseringen av polypoida lesioner i klinisk praxis på grundval av morfologi, struktur och rörlighet framgår av tabell 4.1 och figur 4.31.
Korrelation mellan lesioner i ryggläge och liggande läge.
För att utvärdera rörligheten hos en fyllningsdefekt bör skanningen i liggande och liggande ställning jämföras. Följande förfarande rekommenderas för att utföra en manuell korrelation mellan liggande och liggande positioner:
-
Identifiera det intressanta kolon-segmentet i motsvarande position (liggande eller liggande).
-
Registrera läsionens endoluminala position i förhållande till anatomiska landmärken i kolon.
För att hitta en lesion på motsvarande skanning är det till hjälp att först identifiera det kolon-segment där den finns. Ett enkelt sätt att göra detta är att använda globala 3D-vyer (3D-kartor) eller koronala 2D-vyer eftersom dessa ger en bättre överblick över kolonsegmenten. När segmentet har identifierats i motsvarande skanningsläge utvärderas det noggrant och söks efter lesionen. Korrelation uppnås lätt med detta tillvägagångssätt.
Om exakt korrelation av en lesion förblir omöjlig, eller om det fortfarande inte är möjligt att lokalisera den med säkerhet eller överhuvudtaget, bör man på segmentnivå söka efter endoluminala landmärken, dvs. typiska anatomiska strukturer i tarmen vars läge kan relateras till lesionens (fig. 4.32). Det rumsliga förhållandet mellan lesionen och ett semilunärt veck eller en taenia, till ett divertikel eller till en annan lesion kan t.ex. vara till hjälp. Om lesionen har bibehållit sitt förhållande till den endoluminala omgivningen kan rörlighet uteslutas. Om samma endoluminala region återfinns, men lesionen inte upptäcks i den, är det ett rörligt fynd och därmed en pseudolesion.
Denna metod är särskilt viktig för fynd där verklig rörlighet inte är lätt att skilja från pseudomobilitet, som för fastsittande polyper i rörliga kolonsegment. Det finns nu olika mjukvarulösningar som automatiskt identifierar motsvarande tarmsegment i de två skanningarna. Denna programvara bygger i första hand på en longitudinell jämförelse av en central väg genom tjocktarmen. Den automatiska korrelationen fungerar dock endast när kolonet är ordentligt utbrett.