Abdoulaye Wade

Abdoulaye Wade, (född 29 maj 1926 i Kébémer, Senegal), jurist och professor som var Senegals president 2000-2012.

Wade utbildade sig både i Senegal och i Frankrike och disputerade i juridik och ekonomi vid Sorbonne (numera en del av universiteten Paris I-XIII) 1970. Han praktiserade juridik i Frankrike under några år och återvände sedan till Senegal, där han blev professor och senare dekanus för juridik och ekonomi vid universitetet i Dakar.

1974 grundade Wade det senegalesiska demokratiska partiet (Parti Démocratique Sénégalais; PDS) som ett oppositionsparti till president Léopold Senghors senegalesiska progressiva union (Union Progressiste Sénégalaise; UPS), som efter 1976 blev känt som socialistpartiet (Parti Socialiste; PS). PDS blev centrum för en begynnande oppositionsrörelse i landet, och genom den fick Wade en plats i nationalförsamlingen 1978. Samma år ställde han upp mot Senghor i presidentvalet, det första av hans fyra misslyckade försök att bli president. Hans andra kandidatur var 1983, mot Senghors handplockade efterträdare Abdou Diouf, som hade ersatt den äldre statsmannen när denne avgick från presidentposten 1981. Wades tredje kandidatur, även den mot Diouf, ägde rum i det tumultartade valet 1988. Flera oppositionspartier, däribland Wades PDS, gjorde anklagelser om utbrett bedrägeri när det gällde det sätt på vilket valet genomfördes. Betydande civila oroligheter följde; som svar på detta utlyste regeringen undantagstillstånd. Wade fängslades i efterdyningarna av valet men benådades senare, och som en försonande gest erbjöd Diouf honom en plats i regeringen. Wade accepterade och tillbringade ett och ett halvt år som hög statsminister innan han avgick på grund av sina meningsskiljaktigheter med Dioufs politik. Hans fjärde misslyckade kandidatur var i presidentvalet 1993. Senare samma år arresterades Wade och anklagades för delaktighet i mordet på Babacar Sèye, författningsdomstolens förste vice ordförande. Året därpå arresterades han och anklagades för att ha anstiftat ett upplopp som inträffade under en regeringskritisk demonstration; båda anklagelserna ogillades.

Efter förhandlingar med regeringen gick Wade 1995 åter in i Dioufs kabinett, men avgick 1998 för att förbereda en femte kandidatur till presidentposten. I presidentvalet 2000 kom Wade på andra plats bakom Diouf, men eftersom ingen av kandidaterna fick en majoritet av rösterna följde en uttagning av rösterna. Wade fick en överväldigande majoritet av rösterna i utjämningsvalet och Diouf gav sig nådigt. Ett fredligt och demokratiskt maktskifte följde, och Wade blev den första presidenten som inte tillhörde PS sedan Senegals självständighet 1960.

Wades seger som president 2000 inträffade vid en tidpunkt då det senegalesiska folket var alltmer missnöjt med den PS-ledda regeringen. Wade utnyttjade denna känsla och fick stöd från en koalition av oppositionspartier under mottot ”Sopi” (Wolof: ”förändring”). I parlamentsvalet 2001 vann Wades koalition en avgörande seger, vilket var första gången sedan självständigheten som PS inte hade majoriteten av platserna i nationalförsamlingen. Före valet hade han förespråkat en ny konstitution, som godkändes med överväldigande majoritet av väljarna i januari 2001. Enligt den nya konstitutionen förkortades presidentens mandatperiod från sju till fem år, med verkan från 2007.

Wades stöd inom PDS hotades 2005 av en växande spricka mellan honom och hans tidigare premiärminister Idrissa Seck, som av många ansågs vara Wades troliga efterträdare. Wade hade avskedat Seck 2004 med hänvisning till Secks oförmåga att bilda en koalitionsregering, men Seck och hans anhängare hävdade att det berodde på att han utgjorde en utmaning för Wades ledarskap. Trots denna fråga omvaldes Wade till president 2007 och besegrade enkelt Seck och flera andra kandidater. Året därpå, i ett kontroversiellt drag, förlängdes presidentperioden och fastställdes återigen till sju år, för att träda i kraft 2012.

Under Wades andra mandatperiod urholkades hans folkliga stöd i landet, eftersom många var besvikna över bristen på framsteg när det gällde att ta itu med infrastrukturproblem, såsom elbrist, och den stigande levnadskostnaden. Wade fick också kritik för sitt beslut att beställa en enorm staty, som avtäcktes under Senegals 50-årsjubileum av självständighet i april 2010. Den 50 meter långa bronsstatyn väckte mycket kontroverser, där några av de vanligaste klagomålen gällde statyns halvnakna figurer, dess kostnad på 27 miljoner dollar och Wades påstående att han borde kunna ta för sig själv ungefär en tredjedel av de intäkter som genereras av besökare till statyn eftersom skapandet av den hade varit hans idé.

I juni 2011 fick Wade mer kritik för förslag till författningsändringar som direkt berörde presidentens ämbete. För presidentvalet föreslog Wade att den procentsats som krävs för att undvika en omgång skulle ändras från 50 procent till 25 procent. Det förslaget väckte sådana protester att Wade drog tillbaka det den 23 juni. Ett annat förslag – att skapa en vald vicepresidentpost och tillåta att president- och vicepresidentkandidaterna ställer upp på samma lista – lades också ned. Vissa trodde att det sistnämnda förslaget syftade till att se till att Wades son Karim skulle få en position som hans efterträdare. Den kanske största källan till stridigheter var det faktum att Wade hade för avsikt att ställa upp i valet 2012, eftersom 2001 års författning begränsar presidenter till två mandatperioder. Wade hävdade att begränsningen på två mandatperioder inte skulle tillämpas retroaktivt för att inkludera hans första mandatperiod, som inleddes 2000. Landets konstitutionella råd höll med honom och beslutade i slutet av januari 2012 att hans kandidatur till en tredje mandatperiod var giltig. Nyheten om rådets beslut väckte mycket kritik, både i hemlandet och utomlands, och ledde till stora demonstrationer.

Oförtröstansfullt ställde Wade upp i presidentvalet den 26 februari 2012. Bland ett fält med mer än ett dussin kandidater fick han flest röster och fick nästan 35 procent. Bakom honom låg den tidigare premiärministern Macky Sall, som fick nästan 27 procent. Eftersom Wade inte nådde upp till tröskeln på 50 procent för att undvika en andra valomgång hölls en andra omgång mellan Wade och Sall den 25 mars. Tidiga resultat visade på en överväldigande seger för Sall, och Wade erkände sig besegrad senare samma kväll. De resultat som offentliggjordes under de följande dagarna visade att Wade endast hade fått cirka 34 procent av rösterna medan Sall hade vunnit cirka 66 procent. Wade avgick den 2 april 2012.