Priyanka Debta*
Avdelningen för oral patologi och mikrobiologi, IDS Siksha O Anusandhan University, Odisha, Indien
*Korresponderande författare: Priyanka Debta
Avdelningen för oral patologi och mikrobiologi
IDS Siksha ’O’ Anusandhan University
Odisha, Indien
Tel: +916742350635
Fax: +916742350642
E-post:
Received date: April 20, 2016; Accepted date: June 21, 2016; Published date: June 28, 2016
Citation: Debta P. (2016) Abnormal Cells Proliferation. Adv Cancer Prev. 1:109. doi: 10.4172/2472-0429.1000109
Copyright: © 2016 Debta P. This is an open-access article distributed under the terms of the Creative Commons Attribution License, which permits unrestricted use, distribution, and reproduction in any medium, provided the original author and source are credited.
Besök för fler relaterade artiklar på Advances in Cancer Prevention
Nyckelord
Abnormala celler; Stromaceller
Abnormala celler Tillväxt
En neoplasm är en onormal vävnadsmassa, vars tillväxt överstiger och är okoordinerad med de normala vävnadernas tillväxt och som kvarstår på samma överdrivna sätt efter det att de stimuli som framkallade förändringen har upphört. Vi vet att tumörers fortbestånd, även efter det att den stimulerande stimulansen har försvunnit, beror på ärftliga genetiska förändringar som förs vidare till tumörcellernas avkomma. Dessa genetiska förändringar möjliggör en överdriven och oreglerad proliferation som blir autonom (oberoende av fysiologiska tillväxtstimuli), även om tumörerna i allmänhet förblir beroende av värden för sin näring och blodtillförsel. Hela cellpopulationen i en tumör härstammar från en enda cell som har genomgått genetiska förändringar och därför sägs tumörer vara klonala. Histologiskt onormal celltillväxt kan vi se i epitelcellerna såväl som i stromacellerna. I karcinom (onormal epitelcellsproliferation) ser vi många förändringar på arkitektonisk och cellulär nivå. När det gäller den cellulära nivån ser vi mikroskopiskt cellulär pleomorfism (anisocytos), förändring av förhållandet mellan kärnor och cytoplasma, nukleär hyperkromatism, framträdande nukleoler, ökad mitos, tillsammans med onormal mitos och dyskeratos. Vid sarkom ser vi t.ex. vid fibrosarkom ett särskilt arrangemang av atypiska fibroblastceller i form av fascikler som klassiskt bildar ett sillbensmönster. Osteosarkom visar atypisk proliferation av osteoblastceller. Liposarkom visar histologiskt på tre huvudtyper, den första är atypisk lipomatös tumör, den andra är myxoid liposarkom och den tredje pleomorf liposarkom. Angiosarkom är en sällsynt malignitet i vaskulärt endotel som kännetecknas av proliferation av hyperkromatiska och atypiska endotelceller. Kaposis sarkom är en ovanlig vaskulär neoplasm, visar de tre stadierna, och första är makulära stadiet där proliferationen av miniatyrkärl andra är plackstadiet visar ytterligare proliferation av dessa kärlkanaler tillsammans med utvecklingen av en betydande spindelcellskomponent. I det nodulära stadiet ökar spindelcellerna och bildar en nodulär tumörliknande massa. Leiomyosarkomet är en malign neoplasm av glatt muskulatur som kännetecknas av fascikler av spindelformade celler. Immunohistokemisk analys avslöjar vanligtvis förekomsten av desmin, muskelspecifikt aktin (HHF 35), Smooth Muscle Myosin (SMMS) och glatt muskelaktin. Rhabdomyosarkom är en malign neoplasm som kännetecknas av differentiering av skelettmuskulaturen. Lymfom är en av de maligniteter som visar proliferation av atypiska lymfocytceller. Hodgkins lymfom visar förekomsten av Reed-sternberg-celler. Ovan har vi alltså kortfattat diskuterat den onormala cellproliferation som involverar epitelceller och olika typer av stromaceller, vilket kan bidra till diagnosen av en viss patologi. Det finns nu dramatiska förbättringar när det gäller terapisvar och femårsöverlevnad för många former av malignitet, särskilt lymfom. En större andel av cancerfallen botas eller stoppas i dag än någonsin tidigare. Att rikta in sig på cancercellerna genom målterapi är ett av de nya förhoppningarna när det gäller behandling av cancer.