I artikel II i den filippinska konstitutionen från 1987 står det bland annat: ”Avsnitt 12. Staten erkänner familjelivets okränkbarhet och ska skydda och stärka familjen som en grundläggande autonom social institution. Den skall på samma sätt skydda moderns liv och det ofödda barnets liv från och med befruktningen.”
Den är kriminaliserad enligt filippinsk lag. Artiklarna 256, 258 och 259 i Filippinernas reviderade strafflag föreskriver fängelsestraff för kvinnor som genomgår abort, liksom för varje person som hjälper till med förfarandet. Artikel 258 föreskriver dessutom ett högre fängelsestraff för kvinnan eller hennes föräldrar om aborten genomförs ”för att dölja vanärav”.
Det finns ingen lag i Filippinerna som uttryckligen tillåter aborter för att rädda kvinnans liv; och de allmänna bestämmelser som straffbelägger abort gör inga förbehåll om kvinnans liv är i fara. Det kan hävdas att en abort för att rädda moderns liv skulle kunna klassificeras som en motiverande omständighet (tvång i motsats till självförsvar) som skulle förhindra straffrättsligt åtal enligt den reviderade strafflagen. Detta har dock ännu inte avgjorts av Filippinernas högsta domstol.
Propositioner om att liberalisera den filippinska abortlagstiftningen har motarbetats av den katolska kyrkan, och dess motstånd har ett betydande inflytande i det övervägande katolska landet. Abortrestriktionernas författningsmässighet har dock ännu inte ifrågasatts i Filippinernas högsta domstol.
Författningsbestämmelsen om att ” ska på samma sätt skydda moderns liv och det ofödda barnets liv från och med befruktningen” utformades av den konstitutionella kommissionen som utarbetade stadgan med avsikt att ge abortförbudet författningsmässigt skydd, även om man inte lyckades med att införa en mer definitiv bestämmelse som sanktionerar förbudet. Bestämmelsen är uppräknad bland flera statliga politiska åtgärder, som i allmänhet anses vara rättsligt ogenomförbara i avsaknad av genomförandelagstiftning. Konstitutionen från 1987 innehåller också flera andra bestämmelser som uppräknar olika statliga politiska åtgärder. Huruvida dessa bestämmelser i sig själva kan utgöra en källa till verkställbara rättigheter utan genomförandelagstiftning har varit föremål för en omfattande debatt inom rättssfären och i Högsta domstolen.
En analys av befolkningsavdelningen vid FN:s avdelning för ekonomiska och sociala frågor har lett till slutsatsen att även om den reviderade strafflagen inte innehåller någon förteckning över särskilda undantag från det allmänna förbudet mot abort, kan en abort enligt de allmänna straffrättsliga nödvändighetsprinciperna i artikel 11.4 i strafflagen lagligen utföras för att rädda den gravida kvinnans liv.