Absolut nollpunkt och Kelvinskalan för temperatur
Temperatur är ett mått på hur varmt eller kallt ett föremål är. Det är en egenskap som gör att vi kan kvantifiera värme och bestämma åt vilket håll värmen kommer att flöda från ett objekt till ett annat. När ett föremål är kallt säger vi att det har en låg temperatur och när det är varmt säger vi att det har en hög temperatur. Om vi placerar våra händer i vatten och värmeenergin flödar från vattnet till våra händer har vattnet en högre temperatur än våra händer. Om värmeenergin skulle flöda från våra händer till vattnet så skulle vattnet ha en lägre temperatur än våra händer.
Temperaturen hos ett ämne är ett mått på rörelsen hos alla atomer och molekyler i ämnet. När ett ämne värms upp ökar partiklarnas hastighet liksom deras kinetiska energi och temperaturen stiger. När ett ämne kyls minskar partiklarnas hastighet och därmed deras kinetiska energier och temperaturen sjunker. Om ämnet kyls ytterligare fortsätter partiklarnas rörelse att avta och deras vibrationer blir allt mindre. Så småningom kan en temperatur uppnås vid vilken ämnets atomer och molekyler befinner sig i sitt lägsta energitillstånd och deras rörelse praktiskt taget upphör. Detta uppnås vid en temperatur på -273 °C och kallas absolut nollpunkt. Detta är den lägsta möjliga temperaturen eftersom atomerna och molekylerna befinner sig i sitt lägsta energitillstånd och därför finns det ingen energi för överföring.
Kelvinskalan
Temperaturskalan Kelvin har fått sitt namn efter Lord Kelvin som utvecklade den i mitten av 1800-talet. Den utgår från den absoluta nollpunkten och temperaturmätningar ges symbolen K (som står för ”Kelvin”). Temperaturskillnader på Kelvinskalan skiljer sig inte från temperaturskillnader på Celsiusskalan (°C). De två skalorna skiljer sig åt i sina utgångspunkter. Således är 0 °C 273 K.
.