Absurdism i litteraturen

Inledning

Absurdism innebär den inre konflikten mellan människans tendens att hitta ett inneboende värde och en mening med livet och hennes oförmåga att hitta något.

Absurdism avser med andra ord människans kamp för att finna regionen i sitt liv och hennes oförmåga att finna den på grund av mänskligt begränsade begränsningar.

Absurdism hänvisar alltså till något som är mänskligt omöjligt snarare än logiskt omöjligt. I denna mening kommer den som försöker hitta inneboende värden och mening i livet i slutändan att misslyckas på grund av omöjliga vissa.

Förklaring

Absurdismen ökade under perioden med världskrig. Dessa världskrig hade skakat om hela världen. Massdödandet av miljontals människor fick tidens författare att tro att världen är meningslös.

Alla har sitt eget sätt att hitta betydelser. Om vi använder begreppet absurdism i termer av krig kan det tolkas som att nationerna gav sig in i krigen för att uppnå något för sig själva genom krigets medel, även om brutaliteten är mot mänskligheten.

De två viktiga författarna Kierkegaard och Camus har försökt att ge lösningar i sina verk med Dödssjukan respektive Myten om Sisyfos. Enligt Camus finns det 3 lösningar på absurdism

1. Anta eller skapa en mening Ramverk som religionen de existerande betraktar det som filosofiskt självmord eftersom man genom att underkasta sig en idé eller ett väsen som anses vara bortom de observerade gränserna en gång friheten.
2. Självmord: det är en lösning där en person betraktar livet som meningslöst tråkigt eller smärtsamt och som avslutar sitt liv enligt Camus, döden observeras inte men en gång försöket att ta livet av sig själv är det.
3. Acceptans av det absurda: Det är den lösning där en person accepterar livets absurditet han behövde underkasta sig några religiösa eller moraliska konstanter vet som hans liv och lever i sin största utsträckning av frihet.

Absurdism skiljer sig från existentialismen och nihilismen enligt följande förklaring:

”Nihilismen menar att det inte finns någon mening med livet och att skapa en mening är meningslöst. Existentialismen menar att om man observerar världen kan man skapa sin egen mening med den. Absurdismen, å andra sidan, anser att världen är meningslös och att man bör acceptera såväl som att göra uppror mot den.”

Kännetecken

1. Absurda dramer är lyriska, likt musik: de beskriver en atmosfär och en upplevelse av arketypiska mänskliga situationer.
2. Livet är i grunden meningslöst och därför sorgligt.
3. Det finns inget hopp på grund av den oundvikliga meningslösheten i människans ansträngningar.
4. Verkligheten kan inte bäras om den inte lindras av illusioner och drömmar.
5. Den absurda pjäsen innehåller konventionellt tal, slogans, teknisk jargong och klichéer för att göra människor medvetna om möjligheten att gå bortom gängse talkonventioner och kommunicera på ett mer autentiskt sätt.
6. Objekten intar en mer betydelsefull ställning än språket.
7. Människan fascineras av döden, som permanent ersätter drömmar och illusioner.
8. Det finns ingen handling eller plot. Det som händer är väldigt lite eftersom inget meningsfullt kan hända.
9. Den slutliga situationen är absurd eller komisk.
10. Absurd dramatik är inte ändamålsenlig och specifik eftersom den inte löser något problem. Det är som en abstrakt målning som inte förmedlar någon särskild mening.
11. Det förnekar rationalismen eftersom det anser att det rationella tänkandet, liksom språket, endast behandlar de ytliga aspekterna av saker och ting.
12. Det anser att språket misslyckas med att uttrycka kärnan i den mänskliga erfarenheten, eftersom det inte kan tränga in bortom dess yta.
13. Det finns ingen dramatisk konflikt i de absurda pjäserna.

Presentation

Absurdism från 200jackiepink

.