ABZUG, Bella Savitzky

Bella Abzug, feminist och förespråkare för medborgerliga rättigheter, förkroppsligade många amerikaners missnöje med det politiska etablissemanget under den tumultartade Vietnamkrigstiden. Hon blev känd som en av de mest färgstarka och kontroversiella ledamöterna i representanthuset under 1970-talet. En gång citerad för att ha sagt att ”kvinnor har tränats att tala mjukt och bära ett läppstift” – en lek med Theodore Roosevelts berömda uttalande om att Amerika ”bör tala mjukt och bära en stor käpp” när det gäller utrikespolitik – ägnade den beslutsamma kongressledamoten från New York en stor del av sitt liv åt att motbevisa föreställningen att kvinnor borde stanna vid de politiska sidlinjerna.1 Trots att hon bara tjänstgjorde i kongressen under tre mandatperioder hjälpte Abzugs politiska känsla och orubbliga beslutsamhet till att inspirera en hel generation av kvinnor och skapade en ny modell för framtida kongressledamöter. ”Hon var en sådan banbrytare”, konstaterade en tidigare medhjälpare efter Abzugs död 1998, ”Det var inte så att hon var den första kvinnan i kongressen. Det var att hon var den första kvinnan som kom in i kongressen och visade vägen för att skapa en feministisk närvaro. ”2

Bella Abzug föddes som dotter till de rysk-judiska invandrarna Emmanuel och Esther Tanklefsky Savitzky i Bronx, New York, den 24 juli 1920. 1942 fick hon en examen från Hunter College på Manhattan och började genast på Columbia University Law School. År 1944 gifte sig Bella Savitzky med Martin Abzug. Som börsmäklare och romanförfattare var hennes make inte särskilt intresserad av politik. Trots detta räknade Bella Abzug honom som sin närmaste förtrogne och stödperson: ”en av de få icke-neurotiska människor som finns kvar i samhället”.3 Paret Abzug uppfostrade två barn: Eve och Liz. Efter att ha avbrutit sina studier för att arbeta på ett varv under andra världskriget tjänstgjorde Bella Abzug som redaktör för Columbia Law Review och tog examen med en LLB 1947. Under de följande två decennierna praktiserade Abzug juridik för människor som de befintliga rättsliga och sociala strukturerna inte tog hänsyn till, medborgare som hon en gång beskrev som ”utanför makten”.4 Hon försvarade Willie McGee, en afroamerikansk man som dömdes till döden i Mississippi för att ha våldtagit en vit kvinna. Hon företrädde också personer som senator Joseph Raymond McCarthys undersökningskommitté pekade ut som kommunistiska agenter. År 1961 var Abzug med och grundade Women Strike for Peace, en grupp som protesterade mot kärnvapenkapprustningen och senare mot det amerikanska militära engagemanget i Vietnam. Hon var en av ledarna i ”Dump Johnson”-rörelsen som syftade till att få bort den omstridde presidenten Lyndon B. Johnson från valet till demokraterna 1968. När hon reflekterade över denna långa historia medgav Abzug senare att hon i grund och botten var en aktivist snarare än en politiker.5

1970, vid 50 års ålder, gjorde Abzug sitt första försök att bli vald till ett ämbete, när hon bestämde sig för att ställa upp i kampen om en plats i USA:s representanthus i Manhattans rika och liberala Upper West Side. Hon använde sig av kampanjsloganen ”Den här kvinnans plats är i representanthuset … representanthuset!”. Abzug kandiderade på en antikrigs och pro-feministisk plattform. Hennes insisterande på att hon skulle ha en starkare röst och en mer aktiv närvaro på Capitol Hill än sin motståndare bidrog till att Abzug fick 55 procent av rösterna i det demokratiska primärvalet och besegrade den sittande presidenten Leonard Farbstein, som suttit sju mandatperioder.6 I det allmänna valet besegrade Abzug den republikanskt-liberale Barry Farber, en radiopratare, i ett trepartsmöte, med 52 procent mot 43 procent för Farber.7 Under hela kampanjen fick Abzug stöd av kända underhållare och New Yorks borgmästare John Vliet Lindsay, och de nationella medierna fokuserade på hennes ansträngningar, vilket var en föraning om den publicitet hon skulle få som sittande representant.8

Efter att ha avlagt den officiella eden för den 92:a kongressen (1971-1973) den 3 januari 1971 avlade Abzug en ”folkets ed” på representanthusets trappor, som administrerades av hennes New York-kollega Shirley Chisholm. Åskådarna jublade: ”Ge dem hella, Bella!” Genom att söka en plats i det eftertraktade utskottet för väpnade tjänster brydde sig Abzug också om husets sedvänja, som förväntade sig att nykomlingar skulle acceptera uppdrag i utskott på lägre nivå. Begäran avslogs (hon accepterade så småningom platser i utskotten för regeringsverksamhet och offentliga arbeten). Utan att låta sig avskräckas arbetade hon med att utforma metoder för att avveckla det inrotade seniorsystemet i parlamentet som hindrade de flesta nyvalda representanter från att få inflytelserika uppdrag. Trots sin status som nybliven ledamot gjorde Abzug uppseendeväckande saker i kongressen genom att stödja en rad olika kontroversiella frågor. På sessionens första dag lade hon fram en lag som krävde att de amerikanska styrkorna skulle dras tillbaka från Vietnam. Hon lade fram ett lagförslag för att avskaffa värnplikten, en institution som hon liknade vid ”slaveri” som motiverades av ”vansinniga prioriteringar”, och hon begärde en utredning om kompetensen hos den allmänt fruktade chefen för Federal Bureau of Investigation, J. Edgar Hoover.9 ”Jag tillbringar hela dagarna med att fundera ut hur jag ska slå maskinen och slå skiten ur den politiska maktstrukturen”, skrev Abzug i sin dagbok som publicerades 1972.10 ”Battling Bella”, ett smeknamn som hon fick på grund av sin ihärdighet och konfrontativa attityd, hade också den utmärkelsen att hon var en av de första politikerna som offentligt krävde att president Richard M. Nixon skulle åtalas, till och med före 1973 års upprörda protester från kongressen mot hans Vietnampolitik i början av 1972.11

Författaren Norman Mailer beskrev en gång Abzugs röst som ett instrument som ”skulle kunna koka fettet från en taxichaufförs nacke”.”12 Medveten om att hennes personlighet ofta föranledde diskussioner och ibland bestörtning från åskådare, svarade Abzug: ”Det finns de som säger att jag är otålig, impulsiv, uppkäftig, oförskämd, ohövlig, profan, fräck och överlägsen.Om jag är någon av dessa saker eller alla dessa saker, får du avgöra själv. Men vad jag än är – och detta bör klargöras från början – så är jag en mycket seriös kvinna. ”13 Abzug, som är lätt att upptäcka i sin karaktäristiska bredbrättade hatt (som hon började bära som ung kvinnlig yrkesutövare eftersom hon trodde att det var det enda sättet för männen att ”ta dig på allvar”), utkämpade en mycket uppmärksammad kamp för att försvara sin rätt att bära den i representanthuset. Hennes färgstarka stil lockade lika många hängivna motståndare som beundrare och allierade. I en rapport från 1972 av Ralph Nader uppskattades det att Abzugs sponsring av ett lagförslag ofta kostade det så många som 30 röster.14 Trots detta inspirerade hon unga kvinnor, av vilka många blev framstående politiker: Hon knackade inte artigt på dörren”, sade New Yorks representant Geraldine Ferraro, ”hon tog bort gångjärnen”. Den demokratiska vicepresidentkandidaten från 1984 medgav: ”Om det aldrig hade funnits en Bella Abzug hade det aldrig funnits en Gerry Ferraro. ”15

1972, när Abzugs distrikt slogs samman med ett granndistrikt, bestämde hon sig för att ställa upp mot den populäre reformdemokraten William Fitts Ryan i ett nyskapat distrikt som utvidgade hennes tidigare distrikt på västra Manhattan längre söderut och österut. Primärvalet var en bitter kamp, även med New York Citys mått mätt. Ryan besegrade Abzug men dog två månader före det allmänna valet. Den demokratiska kommittén utsåg Abzug till sin ersättarkandidat. Hon besegrade Ryans änka, Priscilla, som gick till Liberal Party i en annan splittrande kampanj.Abzug fick 56 procent av rösterna mot Ryans 28 procent i ett femparallellt lopp. 1974 besegrade Abzug lätt sin motståndare från den liberala oppositionen, Stephen Posner, med 79 procent av rösterna.16

Abzugs ihållande sammandrabbning med kongressens kongresser och sitt partis politiska maskineri minskade hennes förmåga att fullfölja sin ambitiösa politiska agenda, men hon uppnådde några solida resultat. Hennes mest anmärkningsvärda bidrag, särskilt ”solskenslagarna” enligt Freedom of Information Act, kom som medlem av Government Operations Committee.Hon arbetade för att göra regeringen, särskilt politiken för nationell säkerhet, mer öppen. Sunshine-lagen, som krävde att utfrågningar av regeringen skulle hållas offentligt, kom från underkommittén för regeringsinformation och individuella rättigheter, som hon var ordförande för.17 Under sin första mandatperiod var hon tillsammans med Shirley Chisholm, kongressledamot från Brooklyn, medförfattare till Child Development Act. När hon förespråkade denna lagstiftning i kammaren betonade hon att lagförslaget berörde kvinnor lika mycket som barn och kommenterade: ”Utan tillräckliga, billiga daghem är kvinnor dömda att ha lågavlönade arbeten med låg prestige; utan daghem måste kvinnor förbli ekonomiska livegna. ”18 Abzug lade också fram banbrytande lagstiftning som syftade till att öka homosexuella amerikaners rättigheter. Lagförslaget krävde en ändring av 1964 års lag om medborgerliga rättigheter ”för att förbjuda diskriminering på grund av sexuell eller känslomässig preferens”.19

1976 valde Abzug att inte kandidera för en fjärde mandatperiod, utan förde i stället en nära men misslyckad kampanj mot Daniel Patrick Moynihan i demokraternas primärval för en ledig plats i senaten. När vinnaren av borgmästarvalet, Edward Irving Koch, avgick från kongressen försökte Abzug att vinna hans lediga plats på New Yorks Upper East Side, men misslyckades med det. President Jimmy Carter utsåg henne till medordförande i National AdvisoryCommittee on Women 1978, men Abzug ersattes senare när hon kritiserade administrationens ekonomiska politik. 1986 gjorde Abzug ett nytt försök till representanthuset, denna gång i Westchester County, New York, men efter att ha vunnit det demokratiska primärvalet förlorade hon i det allmänna valet mot den sittande republikanen Joseph J. DioGuardi.20 Hennes sista försök att återfå en plats i kongressen kom sex år senare, när Abzug tillkännagav att hon tänkte kandidera till den lediga platsen i sitt gamla distrikt på Upper West Side på Manhattan, efter kongressledamoten Ted Weiss’ död. Abzug önskan att återvända till politiken avbröts när partiledarna misslyckades med att stödja hennes kandidatur.21

Under sina två decennier efter den politiska karriären förblev Abzug en respekterad och synlig figur i den feministiska rörelsen.Hon talade vid internationella kvinnokonferenser i Peking, Nairobi och Köpenhamn. Hon grundade också Women USA Fund och Women’s Environment and Development Organization, båda ideella intresseorganisationer som arbetade för att ge kvinnofrågorna en mer framträdande plats på FN:s dagordning. New Yorks borgmästare David Dinkins utsåg henne till ordförande för sin kommission för kvinnors ställning och hon tjänstgjorde 1993-1995. Hennes hälsa försämrades när hon kämpade mot bröstcancer och hjärtsjukdomar. Abzug dog i New York City den 31 mars 1998.

View Record in the Biographical Directory of the U.S. Congress