Acacia rigidula (Black Bush Acacia) är ursprunglig i västra och södra Texas och flera nordöstra mexikanska stater. I naturliga miljöer finns den vanligen på klippiga bergssluttningar och längs kanjonbottnar på höjder från 1100 till 1800 fot över havet. Den förekommer som spridda enskilda plantor och i klungor eller buskar. Under naturliga växtförhållanden mognar trädet till cirka 10 till 15 fot högt och lika brett, men kommer troligen att växa större i landskapsmiljöer. Arizona kan skryta med den samnationella mästaren Black Bush på 26 fot hög, 29 fot bred och en stamdiameter på 16 tum som utsetts av Arizona Chapter of the National Registry of Big Trees.
Gula till gräddfärgade blommor arrangerade i 2 till 3 tum långa, slanka spikar visas från mars till mitten av juni. Från dessa blommor utvecklas smala baljor som är cirka 3 tum långa. Trädet är lövfällande och grenarna är beväpnade med många törnen. Black Bush trivs i full sol och i en mängd olika jordtyper och förhållanden, inklusive mycket fattiga kalkrika jordar (caliche). Träden växer i måttlig till långsam takt. Regelbunden bevattning behövs för att etablera sig, men i avsaknad av allvarlig torka kan de naturaliseras för att överleva på ökenregn. Månadsvis bevattning på sommaren av mogna, etablerade träd optimerar tillväxten och utseendet. Omogna träd är glesa och rangliga och blir allt tätare när de når sin mognad.
En del av trädets unika charm, förutom dess blygsamma staty, är dess mörkgröna, blanka, glänsande, tätt liggande blad, som bärs på styva, tätt packade, gråbarkade grenar. På sommaren förväxlas Black Bush lätt med Texas Ebony (Pithecellobium flexicaule). Dessa egenskaper gör Black Bush till en utmärkt skärm, barriär eller grundväxt, som bakgrund för andra blommande växter i landskapet eller för erosionskontroll. Exemplar kan lämnas som en stor, högväxt buske eller beskäras till en skulpturell trädform som framhäver kontrasten mellan gröna blad och grå bark. Som lövträd används den bäst i kombination med vintergröna träd eller buskar.