I allmänhet anges det i zonindelningsförordningarna att markägare får använda sin mark för en tillåten huvudanvändning och för aktiviteter som är accessoriska till den användningen. Accessorisk användning är markanvändning som finns på samma tomt som den huvudsakliga användningen men som är underordnad och tillfällig. Termen ”accessorisk användning” gäller även accessoriska konstruktioner. Ett fristående garage kan till exempel vara ett komplement till bostadsanvändningen av en fastighet eftersom det har ett rimligt samband med huvudanvändningen som en plats för husägaren att förvara sin bil och är underordnat den tillåtna huvudanvändningen av huset.
I planeringsförordningar anges vanligen en rad olika typer av kompletterande användningsområden som markägare har kommit att förvänta sig att de är vanliga när de köper sin fastighet, eftersom de ger möjlighet till ytterligare användningsområden. Exempel för bostadsfastigheter är garage, förvaringsskjul och staket och, på senare tid, parabolantenner. Samtidigt bör extra användningsområden som inte är förenliga med de omgivande markägarnas förväntningar begränsas eller helt förbjudas.
En vanlig kontrovers i samband med extra användningsområden är frågan om huruvida ett sådant användningsområde kan byggas på en tomt innan ett huvudsakligt användningsområde har etablerats. Kan till exempel ett garage eller ett förrådsskjul byggas före huset, eller kan en hundkoja byggas på en ledig tomt? Om det inte finns ett specifikt språk som tillåter att den extra användningen ”står på egen hand”, betraktas en extra användning som olaglig tills den tillhörande huvudsakliga användningen eller strukturen har etablerats.
Gary D. Taylor, Iowa State University