Los Angeles – ACE-hämmare (Angiotensin-converting enzyme, ACE-hämmare) kan förskrivas i stor utsträckning vid första behandlingen av extremt högt blodtryck, men en ny studie tyder på att detta inte betyder att läkemedelsklassen är det bästa valet.
En studie i The Lancet ger information om den relativa säkerheten och effektiviteten hos olika läkemedel mot högt blodtryck för att hjälpa apotekare och annan sjukvårdspersonal att fatta de bästa behandlingsbesluten.
Nästan 5 miljoner patienter ingick i studien som leddes av UCLA-forskare. Författarna påpekar att ACE-hämmare, den mest populära förstahandsbehandlingen av högt blodtryck, inte är lika effektiva och orsakar fler biverkningar jämfört med tiaziddiuretika. Studien visade att patienter som ordinerades thiaziddiuretika hade 15 % färre kardiovaskulära händelser än de som ordinerades ACE-hämmare och föreslog att omkring 3 100 större kardiovaskulära händelser hade kunnat undvikas om förstagångspatienter hade ordinerats thiazider i stället för ACE-hämmare.
”Osäkerhet råder fortfarande om den optimala monoterapin för hypertoni, med nuvarande riktlinjer som rekommenderar något primärt medel bland de första linjens läkemedelsklasserna tiazid- eller tiazidliknande diuretika, angiotensin-omvandlande enzymhämmare, angiotensinreceptorblockerare, kalciumkanalblockerare av dihydropyridin-typ och kalciumkanalblockerare av annan typ än dihydropyridin-typ, i avsaknad av komorbida indikationer”, skriver forskarna, och tillägger att randomiserade prövningar inte ytterligare har förfinat valet.
Studiegruppen utvecklade ett omfattande ramverk för bevis från den verkliga världen som möjliggör jämförande utvärdering av effektivitet och säkerhet för många läkemedel och resultat från observationsdata som omfattar miljontals patienter, samtidigt som inneboende bias minimeras. Detta ramverk användes sedan för en systematisk, storskalig studie för att uppskatta de relativa riskerna för tre primära utfall – akut hjärtinfarkt, sjukhusvistelse för hjärtsvikt och stroke – samt sex sekundära effektutfall och 46 säkerhetsutfall som jämförde alla första linjens klasser. Som jämförelse användes ett globalt nätverk av sex databaser med administrativa krav och tre databaser med elektroniska patientjournaler.
Resultatskattningar visade i allmänhet inga skillnader i effektivitet mellan klasserna. Undantaget var dock att tiazid- eller tiazidliknande diuretika visade bättre primär effektivitet än ACE-hämmare när det gäller riskerna för akut hjärtinfarkt (hazardkvot 0,84; 95 % KI, 0,75-0,95), sjukhusvistelse på grund av hjärtsvikt (HR 0,83; 95 % KI, 0,74-0,95) och risk för stroke (HR 0,83; 95 % KI, 0,74-0,95) medan man stod på första behandling.
”Säkerhetsprofilerna gynnade också thiazid- eller thiazidliknande diuretika framför angiotensin-konverterande enzymhämmare”, konstaterar författarna. ”De icke-dihydropyridiska kalciumkanalblockerarna var signifikant sämre än de andra fyra klasserna.”
”Detta är en anmärkningsvärd, massiv, multinationell studie som har gett insikter som kan informera patienterna om deras val av hypertonibehandling”, säger medförfattaren Harlan Krumholz, MD, SM, från Yale School of Medicine. ”Det som är utmärkande är inte bara storleken utan också de avancerade metoderna som optimerar resultatens trovärdighet.”
Forskarna uppskattade att deras användning av stora datamängder avslöjade mönster som annars skulle ha krävt 22 000 typiska observationsstudier för att upptäcka.
” Klicka här för att återgå till Weekly News Update.