Renin-angiotensin-aldosteronsystemet spelar en viktig roll i utvecklingen av hjärtsvikt. Hos patienter med kronisk hjärtsvikt har angiotensinkonverterande enzymhämmare (ACE-hämmare), t.ex. captopril, enalapril och kinapril, visat sig förbättra hemodynamiken, minska symtom på trötthet och dyspné, öka träningskapaciteten, korrigera hyponatremi, minska diuretikabehovet och ventrikulära arytmier samt konservera kalium och magnesium. ACE-hämmare minskar de cirkulerande nivåerna av angiotensin II och aldosteron och kan minska plasmanivåerna av noradrenalin och vasopressin. De är lika effektiva hos patienter med mild till måttlig hjärtsvikt som hos patienter med svår hjärtsvikt. ACE-hämmare är minst lika fördelaktiga som digitalis hos patienter med lindrig hjärtsvikt, och de kan till och med övervägas som förstahandsbehandling. Lovande resultat har också uppnåtts hos patienter med hjärtinfarkt, hos vilka långtidsbehandling med ACE-hämmare har förhindrat en ökning av hjärtats storlek. ACE-hämmare förbättrar prognosen hos patienter med svår hjärtsvikt och hos patienter med hyponatremi; frågan om effekten på överlevnaden vid mild till måttlig hjärtsvikt har ännu inte besvarats.