Acetonnivåerna uppmättes med gaskromatografisk masspektrometri (GC-MS) i luft i miljön och i alveolärluften, i blod och urin hos 89 personer som inte utsatts för exponering på grund av sitt yrke och i tre grupper av arbetstagare som exponerats för aceton eller isopropanol. Aceton påvisades i alla prover från icke-exponerade personer, med medelvärden på 840 mikrogram/l i blod (Cb), 842 mikrogram/l i urin (Cu), 715 mg/l i alveolär luft (Ca) och 154 ng/l i miljöluft (Ci). Nittiofem percentilerna var 2069 mikrogram/l i Cb, 2206 mikrogram/l i Cu och 1675 ng/l i Ca. Fördelningskoefficienten blod/luft för aceton var 597. Korrelationer hittades i Cb, Cu och Ca. I prover som togs i slutet av arbetspasset från personer som yrkesmässigt exponerats för aceton fanns en korrelation mellan blod-, urin-, alveolär- och luftkoncentrationer. Fördelningskoefficienten blod/luft för aceton var 146. I genomsnitt var arbetstagarnas acetonhalter i blodet 56 gånger högre än exponeringsnivån i miljön, och koncentrationen av aceton i alveolärluften var 27 % högre än den som fanns i inandningsluften. Halveringstiden för aceton i blodet var 5,8 timmar i intervallet 16 timmar mellan slutet av arbetsskiftet och morgonen efter. Morgonen efter ett arbetsskift med en genomsnittlig acetonexponering på 336 mikrogram/l var nivåerna i blodet och urinen 3,5 mg/l respektive 13 mg/l, vilket fortfarande var högre än hos ”normala” personer. Man kan dra slutsatsen att endogen produktion av aceton och miljöexponering för aceton eller isopropanol inte påverkar tillförlitligheten i den biologiska övervakningen av exponerade arbetstagare, inte ens 16 timmar efter låg exponering.