Hyperacidofil är de varelser som lever på naturliga platser, t.ex. undervattens vulkaniska sprickor, varma källor och andra platser, vanligen våta och mycket sura, där pH-värdet är extremt lågt (vanligen under pH 2,0).
ArchaeaEdit
De är extremofila, vanligen termofila (thermoacidofila). Det mest extrema kända fallet är Picrophilus oshimae, en termoplasmatisk bakterie med ett optimalt pH-värde på 0,7, som kan växa vid -0,06 och dö vid pH-värden över 4,0. Denna mikroorganism lever i mycket varma, sura jordar i samband med vulkanisk aktivitet.
Vissa klasser av hyperacidofila arkéer är:
- Sulfolobales (art: Sulfolobus)
Thermoplasmatales (art: Thermoplasma, Ferroplasma) Acidilobales ARMAN
Andra organismerRedigera
En stor mångfald av organismer kan hittas i sura medier. I floden Tinto (södra Spanien), med ett pH mellan 1,7 och 2,5, har man funnit en rik endemism bestående av bland annat kemosyntetiska arkéer, heterotrofa bakterier, encelliga alger som kiselalger, protister, svampar, jäst och rotiferer.
AnpassningsmekanismerRedigera
Acidofila organismer måste anpassa sig till ett medium med en hög koncentration av protoner. För att göra detta måste de se till att deras proteiner inte denatureras. För att göra detta har alla proteiner som de tillverkar en hög molekylvikt, så att fler bindningar bildas mellan aminosyrorna. Detta gör sekundärstrukturen mycket stabilare, vilket gör det svårare att bryta de bindningar som håller ihop den och säkerställer att proteinet förblir funktionellt trots att det befinner sig i en miljö med en hög koncentration av protoner. Å andra sidan har acidofila mikroorganismer också en rad protonpumpar som är avsedda att skicka ut protoner till utsidan, vilket gör att pH-värdet hålls nära neutralt inne i bakterien. Mikroorganismer har dock påträffats i svavelsyrarika gruvor utan cellvägg och var därför mer utsatta för dessa höga koncentrationer av protoner utan uppenbart skydd.