Fråga:
Jag arbetar på ett dagis med 3-5-åringar. Jag har ett barn i min klass som inte lyssnar på mig för det mesta. Hon blir inte skrämd av några av mina disciplinära idéer. Jag håller på att få slut på idéer. Har ni förslag på vad jag ska göra eller nya disciplinidéer som jag kan använda? Jag skulle vilja ha några nya idéer. Jag hoppas att ni kan hjälpa mig. Tack Chris
Svar:
Hej Chris,
Detta är en mycket bred fråga. När du säger: ”Hon är inte förskräckt av någon av mina disciplinidéer” har jag ingen aning om vilka disciplinidéer du använder. Jag vet dock att de flesta människor tror att disciplin och bestraffning är synonyma, vilket de inte är. Alla böckerna om positiv disciplin är fyllda med idéer om disciplinering – och alla är icke-bestraffande och lär barnen värdefulla livskunskaper som självdisciplin, samarbete, ansvarstagande och problemlösning. De böcker som är mest användbara just nu är Positive Discipline for Preschoolers (Positiv disciplin för förskolebarn), Positive Discipline A-Z (Positiv disciplin A-Z) och Positive Discipline for Child Care Providers (Positiv disciplin för barnomsorgspersonal). Följande är ett utdrag som rör din oro över att inte lyssna.
Lyssna, vill inte
Koncept för barns utveckling
Vuxna tränar barn i att inte lyssna. Jag är ledsen, men det här är ännu ett fall där vuxna måste se över sitt eget beteende. Att föreläsa är ett utmärkt sätt att träna barn att inte lyssna. Alltför ofta berättar, berättar, berättar (föreläsning, föreläsning, föreläsning). De berättar för barnen vad som hände, vad som orsakade det, hur de ska känna sig och vad de ska göra åt det. Detta är en mycket hotfull upplevelse för barn och de lär sig att ta hand om sig själva genom att stänga av sig själva. Hur känner du dig när någon föreläser för dig. Vår gissning är att du känner dig otillräcklig, defensiv eller rent av upprorisk. Varför skulle barn känna sig annorlunda?
Förslag:
- Håll dig i minnet att barn kommer att lyssna på dig EFTER att de känner sig lyssnade på dig. Så det första du kan göra för att träna barn att lyssna är att MODELLERA att lyssna.
- Använd reflekterande lyssnande eller aktivt lyssnande. Reflektivt lyssnande är när du återger vad du hörde (utan att låta som en papegoja). ”Du vill inte ta en tupplur.” ”Du är arg för att hon slog dig.” Aktivt lyssnande är när du läser mellan raderna och gör några gissningar om vad barnet känner – och sedan kontrollerar det för att se om du har rätt. ”Du slog Julie för att du blev arg när hon tog din leksak.”
- Validera känslor. Både reflekterande och lyssnande är sätt att bekräfta känslor. Du kan också helt enkelt säga: ”Jag förstår. Jag tror att jag också skulle känna så.”
- När barnen känner sig lyssnade är de mer villiga att lyssna på dig. Då kan du slänga in en miniföreläsning – OM den följs av att barnet involveras i problemlösning. ”Jag förstår att du är arg, och det du känner är alltid okej. Men vad du gör är en annan sak. Det är okej att känna sig arg och det är inte okej att slå andra. Hur skulle du kunna uttrycka din ilska utan att slå?”
- Brainstorma alternativ tillsammans med barnen. Om de har svårt att komma igång är det okej att du startar brainstormingen. ”Vad sägs om att använda dina ord? Vad sägs om att sätta upp problemet på dagordningen för klassmötet för att få hjälp av andra? Vad sägs om att fråga Julie om hon skulle vilja använda problemlösningshjulet (se sidan X) tillsammans med dig för att hitta en lösning?”
- Istället för att berätta, ställ frågor om vad och hur. (Se sidan X.) Kom ihåg att utbildning kommer från det latinska ordet educaré, som betyder ”dra fram”. Föreläsningar är ett försök att ”stoppa in”
- Föreläsningar är särskilt ineffektiva med barn under fyra år. De är inte utvecklingsmässigt kapabla att ta till sig och förstå föreläsningar på det sätt som vuxna tror att de kan, men de kan ändå lämnas med en känsla av tvivel och skam (avskräckning som kan leda till dåligt beteende.) Följande förslag är bäst för barn under fyra år.
- När du måste ge anvisningar, använd färre ord – ett ord är bäst. ”Sovdags, städdags.”
- Använd icke-verbala signaler: Peka på det som ska göras. Le, men säg inte ett ord.
- Använd handling. Ta barnet i handen och led henne vänligt och bestämt till den uppgift som ska göras.
- När du har skapat rutinscheman tillsammans med barnen kan du fråga dem när det är dags nästa gång i stället för att säga till dem.
- Barn lyssnar noga när du viskar, så de måste lyssna för att höra dig. Prova det.
Tips för samarbete med föräldrar
Föräldrar har nytta av ovanstående förslag samt följande:
- Barn kan lära sig att vara en del av en familj där man behandlar varandra med respekt när föräldrarna ger upp kontrollen och lär ut samarbete.
- Har regelbundna familjemöten där alla medlemmar, inklusive föräldrarna, lyssnar på varandra och fokuserar på lösningar i stället för att skylla på varandra.
- Var respektfull när du framför önskemål. Förvänta dig inte att barnen ska göra något ”just nu” när du avbryter något de håller på med. Fråga: ”Vill du ta en paus och göra det här nu, eller är det tjugo minuter? Du bestämmer.” Lägg till: ”Du bestämmer är mycket stärkande. Om de väljer tjugo minuter, fråga: ”Vill du ställa in timern eller vill du att jag ska göra det?”
- Fråga dina barn om de är villiga att lyssna på viktig information. Detta brukar väcka nyfikenhet och de känner sig respekterade eftersom de har ett val. Om de går med på att lyssna brukar de också göra det. Annars kan du lika gärna hoppa över föreläsningen som kommer att falla för döva öron.