Begreppet ”arbetsförmåga” är centralt för många vetenskaper, särskilt de som rör arbetsliv och rehabilitering. Det är ett av de viktiga begreppen i den lagstiftning som reglerar sjukförsäkringen. Hur begreppet definieras har därför viktiga normativa konsekvenser. Begreppet är dock ofta inte tillräckligt väldefinierat. SYFTE OCH METOD Syftet med detta dokument är att genom en begreppsanalys klargöra vad begreppet kan och bör betyda och att föreslå en användbar definition för vetenskapligt och praktiskt arbete. RESULTAT Flera av de definierande egenskaper som finns i litteraturen granskas och diskuteras kritiskt, nämligen hälsa, grundläggande standardkompetens, yrkeskompetens, yrkesdygder och motivation. Dessa egenskaper är relaterade till arbetsuppgifterna och arbetsmiljön. En slutsats är att vi behöver två definitioner av arbetsförmåga, en för specifika arbeten som kräver särskild träning eller utbildning och en för arbeten som de flesta människor kan klara av efter en kort tid av övning. Att ha arbetsförmåga i den första bemärkelsen innebär att man har den yrkeskompetens, den hälsa som krävs för kompetensen och de yrkesdygder som krävs för att klara av arbetsuppgifterna, förutsatt att arbetsuppgifterna är rimliga och att arbetsmiljön är godtagbar. I den andra betydelsen innebär arbetsförmåga att ha den hälsa, den grundläggande standardkompetens och de relevanta yrkesdygder som krävs för att sköta någon typ av arbete, förutsatt att arbetsuppgifterna är rimliga och att arbetsmiljön är godtagbar. Dessa definitioner ger oss verktyg för att förstå och diskutera de komplexa, holistiska och dynamiska aspekterna av arbetsförmåga, och de kan lägga grunden för skapandet av instrument för att utvärdera arbetsförmåga samt hjälpa till att formulera strategier för rehabilitering.