Det har under de senaste åren funnits en ökande benägenhet att betrakta den terminala delen av magsäcken som något som har särskilda fysiologiska egenskaper och patologiska tendenser. Man tror därför allmänt att sår på denna plats oftare är ulcererande karcinom eller, om de är godartade, att de uppvisar en högre incidens av malign degeneration än sår med mindre krökning i pars media. Medan en ex-
still finns, hålls, delvis åtminstone på grund av bristande enhällighet bland patologer i tolkningen av tidiga maligna förändringar i ulcus. Den mest allmänt accepterade incidensen av cancer i magsår är mellan 5 och 10 procent, och många författare placerar siffran ännu lägre än så. Ewing (1) konstaterar att ”bland de många medicinskt behandlade magsår som kvarstår eller återkommer utvecklar inte mer än 2 procent cancer och några av haustive review of literature does not come within the province of the present discussion, a few references to recent opinions on this question may be helpful.”
Med avseende på utvecklingen av cancer i magsår i allmänhet har de mest vitt skilda åsikterna varit, och dessa kan ha varit ursprungligen cancer.”. Incidensen av cancer i magsår i den extrema pyloriska änden av magsäcken, som citeras av många nyare observatörer, är dock definitivt högre än så. Sålunda rapporterar Hurst (2) att ”inte mindre än tre av nio sår i den pyloriska regionen uppvisade maligna förändringar”. Orator (3) fann att 11 av 34 sår i den prepyloriska regionen uppvisade maligna förändringar; Haudek (4) håller med om denna siffra. Kirklin (5) konstaterar att sår nära pylorus har större sannolikhet att vara maligna än de som befinner sig på eller i närheten av den mindre krökningen och är väl avlägsna från pylorus. Hampton (6), som begränsar det prepyloriska området till att endast omfatta den distala centimetern av magsäcken exklusive sfinktern, fann inte ett enda fall av kroniskt godartat prepyloriskt sår på Massachusetts General Hospital under en treårsperiod.
För att fastställa den relativa och faktiska frekvensen av godartade och maligna ulcerationer i den prepyloriska delen av magsäcken har jag granskat filmerna från alla fall där diagnosen magsår ställts på röntgenavdelningen vid Toronto General Hospital sedan den första januari 1932. Detta omfattar en period på nästan fyra år.
Och utan att helt hålla med om att det prepyloriska segmentet ska vara så snävt avgränsat, har det för den här studien begränsats till att endast omfatta den sista centimetern av magsäcken. Sår i sfinktern har uteslutits, eftersom dessa kirurgiskt och patologiskt vanligtvis betraktas som duodenalsår. Eftersom ämnet huvudsakligen handlar om differentialdiagnostik av godartade och maligna ulcerationer har uppenbart stora ulcererande karcinom i magsäckens pyloriska ände betraktats som karcinom och inte som ulcerationer. I vilket fall som helst har alla de lesioner som uteslutits på detta sätt involverat mer än det lilla prepyloriska segmentet enligt definitionen.