Författarna undersökte den operativa betydelsen av de 48 punkter som anger ackrediteringsstandarderna för undervisning, inlärning och utvärdering vid läkarutbildningen och fastställde i vilken utsträckning dessa standarder tillämpades av skolorna och av utvärderare på plats för 59 program som undersöktes av Liaison Committee on Medical Education (LCME) under 1994-1996. I den här studien innebar ”tillämpning” att bevis erbjöds, inte nödvändigtvis att de bevisade att standarden följdes. De datakällor som användes var databaser för medicinsk utbildning och självstudier som utarbetades av skolor som genomgick ackrediteringsundersökningar och rapporter som utarbetades av ad hoc-team av inspektörer. För vart och ett av de 48 ackrediteringskraven fastställdes hur ofta skolorna tillhandahöll bevis på överensstämmelse och hur ofta utvärderarna citerade dem. Dessutom jämförde författarna mönstren för inspektörernas oro för bristande efterlevnad vid skolor som undersöktes under 1984-1986 och vid de skolor som besöktes under 1994-1996. Under 1994-1996 uppfyllde skolorna 42 av de 48 ackrediteringskraven i 90 % av alla fall. De områden som fick särskilt lite uppmärksamhet gällde definitionen och kommunikationen av utbildningsmålen (47 % av skolorna lämnade bevis), fakultetens auktoritet och kontroll av akademiska program i kliniska dotterbolag (12 %) och fakultetens engagemang för att vara effektiva lärare och deras förståelse för pedagogik, utformning av kursplaner och utvärderingsmetoder (8 %). Undersökningsgrupperna redovisade däremot i sina rapporter endast 26 (55 %) av standarderna under samma tidsperiod. Bland de standarder som togs upp minst ofta var skolornas definition och kommunikation av utbildningsmål (59 % av rapporterna), bedömning av studenternas problemlösningsförmåga (51 %), jämförbarhet av utbildningsupplevelser och studentutvärdering mellan utspridda undervisningsställen (49 %), fakultetens förståelse av pedagogik, utformning av läroplanerna och utvärdering av studenterna (8 %), fakultetens auktoritet och kontroll av akademiska program vid kliniska dotterbolag (7 %) samt förvaltningens och fakultetens kunskap om metoder för att mäta studenternas prestationer (2 %). Under det senaste årtiondet har inspektörernas vanligaste problem med skolornas bristande efterlevnad av ackrediteringsstandarderna gällt rådgivning och hälsovård för studenter, institutionens ekonomiska resurser och utrymme/faciliteter, fakultetsfrågor samt lediga tjänster för dekanus och avdelningsordförande. Därefter följde oro för olika aspekter av det utbildningsprogram som leder till en doktorsexamen. Bland de mest uppmärksammade frågorna om utbildningsprogrammet, som ökade betydligt under årtiondet, fanns frågor om utformning, förvaltning och utvärdering av läroplanen, erfarenheter av primärvård/ambulansvård samt riktlinjer för studenternas befordran och frågor som rörde rättssäkerheten. Skolorna ägnade stor uppmärksamhet åt de flesta av de 48 standarderna, till stor del på grund av att de föranleddes av formateringen av databasen för medicinsk utbildning och riktlinjerna för självstudier. I de fall då man inte var lika uppmärksam ligger felet lika mycket eller mer i tvetydigheter i standardernas konstruktion och innebörd som i institutionell slapphet. Inspektörernas ouppmärksamhet i fråga om ackrediteringsstandarder är mer oroande. I vissa fall kan det tillskrivas osäkerheter om innebörden av kraven och de kvantiteter som måste granskas, eller så kan inspektörerna vara bekväma med att nå en tröskel för ”väsentlig efterlevnad” utan att lägga fram alla bevis. Författarna hävdar att många av de standarder som får lite uppmärksamhet vid undersökningar är viktiga för utveckling av utbildningsprogram och kvalitetskontroll. LCME kommer att behöva överväga om en mer framträdande definition och framhävande av försummade standarder bör ges, eller om vissa av kraven ligger i marginalen som kvalitetsindikatorer. En planerad undersökning av intressegrupper – bland annat utbildare, praktiker, studenter, utexaminerade och chefer för utbildningsprogram – kan bidra till att bekräfta