Vi har kartlagt mer än 18 000 cirkulära högar i en del av södra Acidalia Planitia med hjälp av deras storlekar, former och reaktioner i nattlig IR. Vi uppskattar att 40 000+ av dessa funktioner kan förekomma i området, med en fördelning som i allmänhet motsvarar den södra halvan av den föreslagna Acidalia-impaktbassängen. Högarna har en genomsnittlig diameter på ca 1 km och en relief på upp till 180 m och de flesta överlagrar enheter som kartlagts som tidiga Amazonas.
Högupplösta bilder av högarnas ytor visar relativt släta faner, förklädesliknande förlängningar på slätterna, vallgravar och koncentriska cirkulära krönstrukturer. Vissa bilder visar lobade och flödesliknande drag i anslutning till högarna. Högarnas albedo är i allmänhet högre än de omgivande slätterna. Synliga och nära infraröda spektrum tyder på att högarna och slätterna har subtila mineralogiska skillnader, där högarna har förbättrade beläggningar eller möjligen större mängder kristallina järnoxider.
Flera analoger till dessa strukturer bedömdes mot bakgrund av nya omloppsdata och regional kartläggning. Slamvulkanism är den närmaste terrestriska analogin, även om processen i Acidalia skulle ha haft tydliga marsianska attribut. Denna tolkning stöds av den geologiska inställningen för Acidalia, som ligger i den distala änden av Chryse-Acidalia-förkastningen i vilken stora mängder sediment avlagrades genom de hesperiska utflödeskanalerna. I sitt distala läge skulle Acidalia ha varit ett depocenter för ackumulering av lera och vätskor från utflödessedimentation.
Det är därför troligt att den stora mängden högar i Acidalia är en följd av denna bassins unika geologiska miljö. Lerutbrott i hela bäckenet kan bero på övertryck (utvecklat som svar på snabb avlagring från utflödet) som kanske stöds av regionala utlösande faktorer för utstötning av vätskor i samband med händelser som tektoniska eller hydrotermiska pulser, destabilisering av klatrater eller sublimering av en frusen vattenkropp. Betydande utsläpp av gas kan ha varit inblandat, och den omfattande slamvulkanismen kan ha skapat långlivade kanaler för uppåtgående grundvatten, vilket ger potentiella livsmiljöer för en in situ-mikrobiota.
Slamvulkanism transporterar minimalt förändrade material från djupet till ytan, och slamvulkaner i Acidalia kan därför ge tillgång till prover från djupa zoner som annars skulle vara oåtkomliga. Eftersom Acidalias distala läge också skulle gynna koncentration och bevarande av potentiellt närvarande organiska material, skulle prover som förs upp till ytan genom lervulkanism kunna innehålla biosignaturer av eventuellt tidigare eller till och med nuvarande liv. Följaktligen kan Acidalias högar erbjuda en ny klass av utforskningsmål.