Förd den 30 september 1941
Hartford, Connecticut
USA:s civila administratör med ansvar för återuppbyggnaden av Irak efter kriget
”Amerika har inga planer på Irak och dess rikedomar. Vi kommer att avsluta vårt arbete här och stannar inte en dag längre än nödvändigt….”
L. Paul Bremer III i New York Times.
L. Paul Bremer III är chef för Coalition Provisional Authority, den civila (icke-militära) organisation som ansvarar för återuppbyggnaden av Irak efter kriget. Bremer, som är en pensionerad diplomat och tidigare amerikansk ambassadör, valdes av president George W. Bush (se artikel) för att övervaka processen med att återuppbygga Irak och hjälpa det irakiska folket att bilda en demokratisk regering. Bremer stod inför en svår uppgift, eftersom amerikansk militärpersonal och internationella biståndsarbetare utsattes för en rad våldsamma attacker under efterkrigstiden. Men Coalition Provisional Authority lyckades ändå nå några viktiga framgångar under hans ledning.
Bygger upp en karriär som diplomat
Lewis Paul Bremer III, känd under smeknamnet Jerry, föddes den 30 september 1941 i Hartford, Connecticut. Han tog en kandidatexamen från Yale University 1963 och tillbringade sedan ett år i Frankrike för att studera vid institutet för politiska studier vid Paris universitet. När han återvände till USA tog han en magisterexamen i företagsekonomi vid Harvard University 1966.
Bremer bestämde sig för att göra karriär inom USA:s utrikesförvaltning. Under tjugotre år som diplomat tjänstgjorde han som assistent åt sex olika utrikesministrar. Han arbetade också vid de amerikanska ambassaderna i Afghanistan, Malawi och Norge. År 1983 utsåg president Ronald Reagan honom till USA:s ambassadör i Nederländerna. När Bremer lämnade den posten 1986 blev han utrikesdepartementets ambassadör med ansvar för terrorismbekämpning. Han specialiserade sig på att övervaka internationell terroristverksamhet och hjälpa USA och andra länder att förhindra terroristattacker.
År 1989 drog sig Bremer tillbaka från regeringstjänsten och började arbeta inom den privata sektorn som konsult. Han tillbringade elva år med Kissinger Associates, ett framstående konsultföretag som drevs av USA:s tidigare utrikesminister Henry Kissinger. År 2000 blev Bremer ordförande och verkställande direktör för Marsh Crisis Consulting Company. Detta företag ger råd till multinationella företag om hur man hanterar riskerna med att göra affärer i främmande länder.
Utnämnd till civil administratör för Irak
Den 11 september 2001 kapade medlemmar av en radikal islamisk terrorgrupp, känd som al-Qaida, fyra trafikflygplan och kraschade dem in i World Trade Center i New York, Pentagon-byggnaden i närheten av Washington, D.C., och ett fält i Pennsylvania. Nästan tre tusen människor dödades den dagen. Omedelbart efter dessa attacker mot USA tillkännagav president George W. Bush ett globalt krig mot terrorismen som inledningsvis inriktades på al-Qaida och andra kända terroristorganisationer. Som en erkänd expert på terrorismbekämpning utsågs Bremer 2002 till Bushs Homeland Security Advisory Council.
Bush utvidgade så småningom kriget mot terrorismen till att även omfatta fiende nationer som han ansåg stödde terroristverksamhet. Presidenten hävdade att Irak hade massförstörelsevapen och kunde förse terroristgrupper med dessa vapen. Han hävdade att den irakiske ledaren Saddam Hussein (se ingress) utgjorde ett omedelbart hot mot världssäkerheten. I början av 2003 inledde Förenta staterna ett krig mot Irak. Kriget lyckades avsätta Hussein från makten efter endast tre veckors strider, då den irakiska huvudstaden Bagdad föll för koalitionsstyrkorna den 9 april.
Den 6 maj utnämnde Bush Bremer till högste civila administratör i Irak. Bremer tog över ansvaret för Coalition Provisional Authority (CPA), den amerikanska civila myndighet som ansvarar för Iraks återuppbyggnad efter kriget. Han ersatte den pensionerade amerikanska armégeneralen Jay Garner, som samordnade militärens kontor för återuppbyggnad och humanitärt bistånd under och omedelbart efter kriget. Även om Bremer rapporterade till USA:s försvarsminister Donald Rumsfeld (se artikel) symboliserade hans utnämning övergången från militär till civil kontroll över Iraks politiska och ekonomiska återuppbyggnad.
Många människor berömde valet av Bremer, en erfaren diplomat med beprövade ledaregenskaper, för att övervaka processen med att återuppbygga Irak och hjälpa landet att bilda en demokratisk regering. När han anlände till Bagdad beskrev han sitt mål att återställa stabiliteten och överlämna makten till det irakiska folket så snabbt som möjligt. ”Vi är fast beslutna att skapa förutsättningar för säkerhet, välstånd och demokrati”, sade han till New York Times. ”Amerika har inga planer på Irak och dess rikedomar. Vi kommer att avsluta vårt arbete här och stannar inte en dag längre än nödvändigt…. När vårt arbete är avslutat kommer belöningen att vara stor: ett fritt, demokratiskt och oberoende Irak som inte står som ett hot mot sina grannar eller världen, utan som en ledstjärna för frihet och rättvisa.”
Strubbel för att lösa Iraks efterkrigsproblem
Men Bremers efterkrigsplaner för Irak stötte snart på problem. Säkerheten blev ett problem när irakiska rebeller (människor som kämpar mot en etablerad regering eller ockupationsstyrka) och utländska krigare inledde en rad våldsamma attacker mot amerikanska trupper och internationella biståndsarbetare i Irak. USA:s tjänstemän visste att Husseins fall från makten skulle skapa ett maktvakuum, eller en lucka, i Irak, så de förväntade sig att vissa säkerhetsproblem skulle uppstå under efterkrigstiden. Men situationen visade sig vara mycket annorlunda och mer komplicerad än de räknat med.
Kritiker hävdade att vissa av Bremers beslut förvärrade situationen. Till exempel var en av hans första åtgärder som chef för Coalition Provisional Authority att upplösa Iraks armé och säkerhetsstyrkor. Han gjorde detta eftersom han var orolig för att irakiska civila inte skulle lita på de personer som hade varit ansvariga
Sergio Vieira de Mello, FN:s särskilda representant i Irak
Sergio Vieira de Mello utsågs till FN:s särskilda representant i Irak i maj 2003, kort efter att striderna i Irakkriget hade upphört. Han blev därmed den viktigaste personen som företrädde det internationella samfundets intressen under den USA-ledda ockupationen. Hans uppdrag var att hjälpa det irakiska folket att göra en fredlig övergång till demokrati. Hans fyra månader långa uppdrag avbröts dock när han dödades i en bilbombsattack mot FN:s kontor i Bagdad.
De Mello föddes den 15 mars 1948 i Rio de Janeiro i Brasilien. Han fick sin utbildning i Brasilien och i Paris. De Mello valde att bygga upp en karriär som diplomat inom FN. Han accepterade sitt första FN-uppdrag 1969. Under de följande trettio åren tjänstgjorde han i humanitära och fredsbevarande uppdrag runt om i världen.
De Mello steg i graderna inom FN. Han utnämndes till biträdande högkommissarie för flyktingar 1996 och till undergeneralsekreterare för humanitära frågor och samordnare för katastrofhjälp 1998. En av hans stoltaste stunder var att övervaka det fredliga valet av Xanana Gusmao till president i den nyligen självständiga nationen Östtimor 2002. Därefter utsågs han till FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter. ”Jag ser denna position … som en skrämmande utmaning som jag personligen står inför, som FN står inför kollektivt, för att göra vårt arbete på området mänskliga rättigheter verkligt meningsfullt”, förklarade han.
I början av 2003 inledde Förenta staterna, trots bristen på FN-stöd, en militär invasion av Irak. Kriget lyckades avsätta den irakiske ledaren Saddam Hussein från makten efter bara några veckors strider. När kriget var slut pressade FN president George W. Bush att låta det internationella samfundet delta i återuppbyggnaden av Irak, särskilt i processen att bilda en ny irakisk regering. Bush-administrationen välkomnade FN:s hjälp med humanitärt bistånd, men förklarade att USA skulle sköta Iraks politiska övergång.
I slutet av maj bad FN:s generalsekreterare Kofi Annan de Mello att tjänstgöra som FN:s särskilda representant i Irak. I hans uppdrag ingick att övervaka humanitärt bistånd, flyktingars återvändande, ekonomisk utveckling, rättsliga reformer och civil administration på det internationella samfundets vägnar. När de Mello anlände till Bagdad uttryckte han sin sympati för det irakiska folkets svåra situation under USA:s militära ockupation. ”Det måste vara en av de mest förödmjukande perioderna i deras historia”, erkände han i Biography Resource Center. ”Vem skulle vilja se sitt land ockuperat?”
I takt med att återuppbyggnadsprocessen fortsatte blev säkerheten ett stort problem i Irak. Irakiska rebeller och utländska krigare inledde en rad våldsamma attacker mot amerikanska trupper och internationella biståndsarbetare. I en rapport till FN:s säkerhetsråd i juli betonade de Mello behovet av att påskynda maktöverföringen till det irakiska folket. ”Irakierna måste veta att det nuvarande läget snart kommer att få ett slut”, konstaterade han. ”De måste veta att stabiliteten kommer att återvända och att ockupationen kommer att upphöra.”
Den 19 augusti, en vecka innan de Mello skulle lämna Irak, exploderade en lastbilsbomb under hans kontor på FN:s område i Bagdad. En stor del av byggnaden förstördes. En enhet från den amerikanska armén som reagerade på attacken hittade de Mello fångad levande i spillrorna, men de hade inte rätt utrustning för att snabbt få ut de överlevande. Medan han väntade på räddning frågade de Mello upprepade gånger om sina FN-kollegors välbefinnande. Han förmedlade också ett meddelande till Annan där han begärde att FN skulle stanna kvar i Irak och fortsätta att hjälpa det irakiska folket att bygga fred och demokrati.
De Mello befriades från spillrorna efter flera timmar, men han förlorade medvetandet och avled kort därefter. Terroristattacken mot FN:s högkvarter i Bagdad dödade tjugotvå andra människor och skadade ytterligare hundra. Medlemmar av FN och det internationella samfundet uttryckte sorg och upprördhet över de Mellos förlust. ”Alla kollegors död är svår att uthärda, men jag kan inte komma på någon som vi hade mindre råd att avvara, eller som skulle vara mer akut saknad i hela FN-systemet, än Sergio”, sade Annan på FN:s webbplats.
I september 2003 drog FN tillbaka de flesta av sina sexhundra anställda från Bagdad och stationerade dem i Amman i Jordanien. Vissa människor uttryckte sympati för FN:s säkerhetsproblem, men andra kritiserade flytten för att den spelade terroristerna i händerna.
När han dog var de Mello en av FN:s mest respekterade diplomater. Han nämndes ofta som en möjlig efterträdare till Annan som FN:s generalsekreterare. Flera världsledare sade att han borde nomineras till Nobels fredspris. Enligt CNN.com kallade USA:s utrikesminister Colin Powell honom ”en hjälte som ägnade sitt liv åt att hjälpa människor i fara och svårigheter”. Hans förlust är ett fruktansvärt slag mot det internationella samfundet”. Efter en minnesgudstjänst i Rio de Janeiro fördes de Mellos kvarlevor till Kungarnas kyrkogård i Schweiz. Han efterlämnar sin fru och två söner.
Källor: ”Sergio Vieira de Mello”: ”Sergio Vieira de Mello”. Biography Resource Center Online. Farmington Hills, MI: Gale Group, 2003; ”Sergio Vieira de Mello: Biographical Note”. Förenta nationerna, 29 augusti 2003. Tillgänglig online på http://www.un.org/News/dh/iraq/demellobio.htm (åtkomst den 14 november 2003).
för att ha verkställt Husseins regler. När oroligheter bröt ut i Bagdad och andra städer ifrågasatte dock vissa observatörer Bremers beslut. Kritiker hävdade att en utbildad irakisk säkerhetsstyrka kunde ha förhindrat mycket av våldet.
Det irakiska motståndet tycktes bli mer beslutsamt och organiserat allteftersom tiden gick. Bremer hävdade att upprorsmännen blev desperata i takt med att det irakiska folket omfamnade friheten. ”Detta är ännu inte en fullständig demokrati, men friheten är på väg, från norr till söder”, sade han till New York Times. Han fortsatte med att säga:
Syndligt nog föraktas dessa framsteg av en smal skara motståndare. En liten minoritet av bitter-enders – medlemmar av den tidigare regimens förtryckarinstrument – motsätter sig en sådan frihet. Till dem ansluter sig utländska terrorister, extrema islamister med inflytande från Iran och band av kriminella…. Dessa skuggfigurer dödar modiga irakier som arbetar med oss, attackerar soldater och civila och försöker sabotera den bräckliga infrastrukturen.
Bristen på säkerhet gjorde det svårt för humanitärt bistånd, som till exempel mat, att nå det irakiska folket, så förhållandena i landet förbättrades långsamt. Många irakier led till exempel av brist på bensin, elektricitet och säkert dricksvatten. Vissa människor kritiserade Bush-administrationen för att inte ha planerat återuppbyggnaden på ett adekvat sätt, och FN började trycka på för att få en större roll i processen.
Koalitionens provisoriska myndighet gör framsteg
När tiden gick gjorde Bremer dock betydande framsteg på flera fronter. Han inrättade den första övergångsregeringen i Irak efter Saddam Husseins fall, Iraq Governing Council (IGC). I dess sammansättning ingick tjugofem framstående irakier vars politiska, etniska och religiösa bakgrund speglade mångfalden i Iraks befolkning. Regeringsrådet höll sitt första möte den 13 juli. Gruppen skapade en tillfällig konstitution som fastställde breda medborgerliga rättigheter för det irakiska folket.
I oktober tillkännagav Bush-administrationen sin avsikt att påskynda maktöverföringen till irakierna. Bremer och regeringskonferensen satte upp som mål att överlåta makten till en oberoende irakisk regering senast den 1 juli 2004. ”Vi kommer att överlämna till en suverän irakisk regering den 30 juni”, sade han i en intervju med Time. ”Den regeringens form och struktur är ännu inte fastställd.”
I en stor eftergift till shiitiska religiösa ledare gick Bremer med på att låta det irakiska folket välja en ny regering innan en ny konstitution utarbetas. Flera framstående shiiter hade vägrat att samarbeta med den politiska processen eftersom de ansåg att endast en vald irakisk regering borde ha befogenhet att skapa en konstitution. Bushadministrationen föredrog å andra sidan att se sin handplockade interimsregering, regeringskonferensen, utarbeta författningen.
Koalitionens provisoriska myndighet gjorde också framsteg i återuppbyggnaden av Iraks ekonomi. I slutet av 2003 hade avloppsreningssystemen förbättrats och elenergin hade återställts till samma nivå som före kriget. Tusentals vägar, broar, skolor och sjukhus hade reparerats eller byggts om. Materiella varor var allmänt tillgängliga i Iraks städer och arbetslösheten minskade. CPA inrättade också en irakisk säkerhetsstyrka och utbildade sjuttiotusen nya poliser.
Den 13 december 2003 höll Bremer en presskonferens där han meddelade att koalitionens militära styrkor hade tillfångatagit den förre irakiske ledaren Saddam Hussein. ”Detta är en stor dag i Iraks historia”, sade han till Associated Press. ”I årtionden har hundratusentals av er lidit i händerna på denna grymma man. I årtionden splittrade Saddam Hussein er medborgare mot varandra. I årtionden hotade och attackerade han era grannar. De dagarna är för alltid över. Nu är det dags att se mot framtiden, mot er framtid av hopp, mot en framtid av försoning.”
I mars 2004, på ettårsdagen av Irakkrigets början, framhöll Bremer CPA:s många prestationer när det gäller återuppbyggnaden av Irak och upprättandet av en demokratisk regering. Men han erkände också de svåra uppgifter som återstår för att slutföra överföringen av makten till det irakiska folket. ”Jag förväntar mig att vi under upptakten till övergången den 30 juni kommer att ha några riktigt dåliga dagar”, sade han till Associated Press. ”Terroristerna kommer att fortsätta och till och med påskynda sina attacker, särskilt mot irakiska män, kvinnor och barn.”
När han har slutfört sitt arbete med CPA planerar Bremer att dra sig tillbaka permanent från regeringstjänsten. ”Det känns som om jag sitter i en snabbgående bil på en hal bergsväg. Jag ägnar inte mycket tid åt att titta i backspegeln”, konstaterade han i en intervju med Time. ”Jag planerar verkligen att gå i pension den här gången. Jag tror att detta kommer att ha slitit ut mig tillräckligt mycket för resten av mitt liv.” Bremer bor i Chevy Chase i Maryland. Han har varit gift med före detta Frances Winfield i nästan fyrtio år och har två barn.
Om du vill veta mer
”Ambassadör Paul Bremer”. Coalition Provisional Authority biography, odaterad. Tillgänglig online på http://www.cpa-iraq.org/bios (åtkomst den 19 mars 2004).
Bremer III, L. Paul. ”Vägen framåt i Irak – och hur man navigerar på den”. New York Times, 13 juli 2003. Tillgänglig online på http://usinfo.state.gov/topical/pol/conflict/03071301.htm (besökt den 24 mars 2004).
”L. Paul Bremer III.” Biography Resource Center Online. Farmington Hills, MI: Gale Group, 2003.
”One Year after War, Bremer Reflects on Ups and Downs in Iraq”. Associated Press, 19 mars 2004. Tillgänglig online på http://news.yahoo.com/news?tmpl=story8u=/afp/20040320/pl_afp/iraq_war_1year_us_bremer_040320043214 (tillgänglig den 24 mars 2004).
Walt, Vivienne. ”Intervju: L. Paul Bremer”. Time, 7 mars 2004. Tillgänglig online på http://www.time.com/time/covers/1101040315/bremer.html (besökt den 19 mars 2004).