Vi jämförde retrospektivt den diagnostiska noggrannheten hos ultraljud (US), datortomografi (CT) och magnetresonanstomografi (MRI) på samma individ för att fastställa den relativa prestandan hos dessa metoder vid utvärdering av sjukdomsprocesser som härrör från olika intra-abdominella organsystem. Vi har retrospektivt granskat alla förfarandekoder som vår avdelning för bukavbildning har registrerat under en ettårsperiod för att fastställa hur många patienter som har genomgått alla tre avbildningsförfaranden på vår institution inom ett tvåveckorsintervall. Dessa fall utvärderades sedan ytterligare för att fastställa: (1) det primära organsystemet där sjukdomen var involverad, (2) den slutgiltiga diagnosen och (3) den avbildningsmetod som gav den mest exakta informationen som låg till grund för lämplig medicinsk behandling. Bilddiagnostiska fynd fastställdes genom granskning av diagnostiska rapporter, och den medicinska behandlingen fastställdes genom granskning av journaler. Två tusen sexhundranittiofem patienter genomgick ultraljud, 4 394 patienter genomgick datortomografi och 872 patienter genomgick MRT för utredning av sjukdomar i buken. Av dessa 5 126 patienter genomgick 26 en sekventiell utvärdering av ultraljud, datortomografi och MRT inom ett tvåveckorsintervall. Lämplig klinisk behandling baserades på US-fynd i 12/26 fall (46 %; 95 % KI: 27-67 %), CT-fynd i 16/26 fall (62 %; 95 % KI: 41-80 %) och MRI-fynd i 24 fall (92 %; 95 % KI: 75-99 %). Signifikanta skillnader i fråga om lämplig klinisk behandling konstaterades när man jämförde den relativa diagnostiska tillförlitligheten av MRT med US (p = 0,0003) och MRT med CT (p = 0,009). Skillnaderna var dock inte signifikanta när man jämförde CT med US (p = 0,27). Alla slutliga diagnoser hos en viss patient fastställdes korrekt med US i 7/26 fall (27 %), med CT i 10/26 fall (38 %) och med MRT i 23/26 fall (88 %). Vid analys enligt enskilda diagnoser (61 totalt) upptäckte US 33 av 61 (54 %) avvikelser, CT upptäckte 41 (67 %) avvikelser och MRI upptäckte 51 (84 %) avvikelser. US karakteriserade korrekt 32 (52 %) avvikelser, CT karakteriserade korrekt 36 (59 %) avvikelser och MRI karakteriserade korrekt 49 (80 %) avvikelser. Ultraljud, CT och MR-avbildning diagnostiserade korrekt sjukdomsprocessen hos 3 av 12 (25 %), 3 av 12 (25 %) respektive 10 av 12 (83 %) patienter med leversjukdom, 2 av 9 (22 %), 6 av 9 (66 %) respektive 9 av 9 (100 %) patienter med bukspottkörtelsjukdom, 17 av 17 (100 %), 8 av 17 (47 %) respektive 10 av 17 (58 %) patienter med gallblåse- och gallsjukdom; 2 av 8 (25 %), 5 av 8 (63 %) respektive 5 av 8 (63 %) patienter med njursjukdom, 0 av 3 (0 %), 2 av 3 (66 %) respektive 3 av 3 (100 %) patienter med binjurebarkssjukdom och 8 av 12 (75 %), 12 av 12 (100 %) respektive 12 av 12 (100 %) patienter med fri intraperitonealvätska. Våra resultat ger ny information om de relativa fördelarna med ultraljud, CT och MRT vid utredning av sjukdomar i buken vid vår institution. Dessa första uppgifter tyder på att ultraljud ger de mest exakta diagnoserna vid utredning av sjukdomar i gallblåsan, MRT ger de mest exakta diagnoserna vid utredning av sjukdomar i lever, binjurar och bukspottkörteln, och antingen CT eller MRT kan vara den lämpligaste första bildundersökningen för att upptäcka njursjukdom.