Introduktion
Termen stamtavla är ett gammalt ord som härstammar från franskans ”pie de grue”, vilket betyder tranfotsfot. Efter mer än sex århundraden fortsätter traditionen att använda stamtavlan som det främsta avelsverktyget för uppfödare baserat på logiken att när frekvensen av en egenskap eller sjukdom förekommer bland flera förfäder signalerar det att något sannolikt är ärftligt. Den ritade stamtavlan användes först vid avel av nötkreatur, får, svin, kycklingar och andra husdjur. Med tiden använde uppfödarna den för att spåra bärare tillsammans med egenskaper för konformation, prestanda och andra viktiga egenskaper. Eftersom det fanns många egenskaper och kännetecken av intresse för uppfödarna insåg de snart att en stamtavla inte skulle räcka till.
Stamtavlan
Historiskt sett fungerade den traditionella stamtavlan (figur 1) som det register som hunduppfödare använde för att planera sin avel. Tyvärr hade den många begränsningar. Dess mest anmärkningsvärda brist var den vikt den lade vid att känna till förfädernas namn, titlar och certifieringar. Bruket och användningen av denna stamtavla var att känna igen och associera namn och titlar med vad man kunde komma ihåg om varje förfader. Tyvärr saknade detta tillvägagångssätt tillförlitlighet och det fångade inte upp den typ av information som behövdes för att fatta bättre avelsbeslut. Om en avelskombination fungerade skulle t.ex. stamtavlan och uppfödaren få erkännande. Men när den inte fungerade fanns det inget register eller någon informationskälla som kunde granskas. Denna stamtavla lämpade sig inte för att samla in rätt sorts information. Klotterade anteckningar i kanterna och i marginalerna med ord som ”vacker päls”, ”underbar typ” etc. eller titeln eller namnet på en berömd förfader hjälpte inte uppfödarna att förstå styrkorna och svagheterna i en stamtavla och hjälpte dem inte att fatta bättre beslut.
Figur 1. Traditionell stamtavla
Ch WeLove DuChein’s R-Man, ROM OFA
Ch. Kismet’s Sight for Sore Eyes ROM, OFA, DNA-certifierad
Ch Kismet’s Sweetheart Deal, ROM, OFA
CH O’Danny Boy of Heinerburg, ROM OFA och DNA-certifierad
Ch Schokrest San Deigo OFA
OFA Magic Moment of Heinerburg, OFA
Cartel’s Amber v Heinerburg, OFA
Puppy ”E” Litter
Ch Kismet’s Sight for Sore Eyes, ROM, OFA och DNA-certifierad
Ch Tindrock-Kaleef Thyme, ROM, OFA och DNA-certifierad
Ken-Delaine’s Katrina, ROM, OFA
Van Cleve’s Cassandra v Kaleef, ROM, OFA och DNA-certifierad
Ch Brier Hill’s Storm Buddy, OFA
Ch Kaleef’s Blondie, ROM, HS
Ch Hollow Hill’s Sierra v Cherpa OFA
Den traditionella stamtavlan är lätt att läsa, men den visar inte användbar information. Till exempel samlas ingen information om konformation eller hälsa och det fanns ingen bestämmelse som identifierade bärare, normala eller drabbade. Uppfödare av konformation behövde specifik information om päls, färg, ögon, bakre, bakre, främre, främre, svans osv. Uppfödare av arbets- och prestationshundar behövde andra typer av information om förfäderna. Eftersom den traditionella stamtavlan använde hundnamn, titlar, certifieringar och vinnarrekord som inte går i arv, hade uppfödarna inget sätt att lära sig av sina misstag. Detta tillvägagångssätt ledde bara till mer trial and error-uppfödning som var ineffektiv som avelsverktyg.
Sökning av genotyper
Forskare och uppfödare använder ofta begreppen fenotyp och genotyp. Fenotyp avser de egenskaper som kan ses, det vill säga deras yttre utseende. Således kan en hund som observeras ha en svart päls (fenotyp) producera valpar som har andra pälsfärger än svart. En sådan hund kan ha en genetisk sammansättning (genotyp) som innehåller gener för andra färger. De som inte samlade in och kodade information förlitade sig vanligen på ”typuppfödning”, vilket innebar att man avlade hundar utifrån deras utseende och likheter snarare än utifrån de egenskaper som producerades. Många gånger innebar ”typuppfödning” helt enkelt att man avlade vinnarna med vinnarna. I praktiken misslyckades dessa avelsmetoder med att dra nytta av vad vetenskapen om genetik har lärt oss om arv.
Stickdog Color Chart Pedigree
Avelsmännen lärde sig snart att använda en annan typ av stamtavla som kunde kompensera för den traditionella stamtavlans begränsningar. Battaglia utvecklade en sådan stamtavla som han kallade Stick Dog Color Chart Pedigree. Den byggde på ett vertikalt tillvägagångssätt för analys av stamtavlor som fokuserade på djupet i en stamtavla, det vill säga förfäderna i de tre första generationerna. Denna stamtavla utvecklades ursprungligen för forskning och datoranalys.
Kodning av egenskaper
Stick Dog Color Pedigree används när uppfödarens intresse är konformationens styrkor och svagheter. Logiken bakom denna stamtavla är att varje förfader ritas som en stavfigur (figur 3) med sju strukturella delar: öron, huvud, hals, framsida, baksida, baksida, baksida och svans. Varje del är kodad med fyra färger som utesluter varandra och som anger kvaliteten på varje egenskap enligt rasstandarden. Anteckningar läggs till varje stavfigur för att komplettera och förtydliga färgkoden.
| Färgegenskaper | Rank för kvalitet |
|---|---|
| Blue | Korrekt baserat på rasstandard |
| Svart | Kan förbättras baserat på rasstandard |
| REd | Är ett fel baserat på rasstandard |
| Grå | Seriöst fel eller diskvalificering enligt rasstandarden |
| Cirkel/Grön | Information saknas eller är okänd |
De regler som används för att färgkoda kvalitet eller avsaknad av sådan är enkla. När en egenskap kodas med en förstaplatsfärg (blå) anses den vara korrekt eller idealisk enligt rasstandarden. Om t.ex. öronen på fadern var korrekta enligt rasstandarden skulle de färgkodas med blått. Om en egenskap behöver förbättras enligt rasstandarden skulle den färgkodas med svart. Lägg märke till i figur 3 att öronen på farföräldern har svart kodning eftersom de kan förbättras. Samma hund har också en felaktig bakdel och svans som kodas rött. Färgkodning är användbar eftersom den verkar identifiera kvalitetsintervallet eller styrkan eller svagheten hos en egenskap. Kodningen visar också om det finns tendenser eller problem och om de förekommer på faderns eller moderns sida i stamtavlan. Saknad information som ses i figur 3 visas med färgen grönt som noterats hos fyra farföräldrar.
Figur 3. Stickdog Pedigree
Bemärk i figur 3 att en hona producerades och den hade en fjärde plats framme liksom hennes far, farfar och mormor på moderns sida. Under de två första generationerna har således tre av sex förfäder, eller 50 % av hennes valpars förfäder, alla samma fjärdeplatsfront. Detta tyder på att hon ärver sin felaktiga framsida legitimt från sina förfäder. Färgkodningen hjälper alltså uppfödaren att se var styrkorna och svagheterna finns hos varje förfader.
Symboler Stamtavla
Alla uppfödare vill veta vilka gener som bärs av varje förfader för hälsa och prestation. Eftersom ingen enskild metod kan titta direkt på genotypen måste uppfödarna förlita sig på sina stamtavlor för att få denna typ av information. Den bästa stamtavlan för detta ändamål kallas Symbols Pedigree. Den fokuserar på bredden av en stamtavla, det vill säga kullsyskon. Symbolframställningen bygger på logiken att en stamtavla kan förstås genom att man lär sig om de egenskaper och kännetecken som observerats bland varje förfäders kullsyskon. Den är särskilt effektiv när det gäller att göra förbättringar i de centrala delarna: hälsa, prestanda, temperament och andra specifika egenskaper. Den har fått sitt namn eftersom symboler, snarare än namn eller pinnfigurer, används för att identifiera varje förfader. Dess stora fördel jämfört med den traditionella stamtavlan är att den ger ett register som gör det möjligt för en uppfödare att spåra och analysera specifika hälsoproblem, prestanda och andra särskilda egenskaper av intresse.
Kodning
Symbolstamtavlan är ett kraftfullt verktyg på grund av den mängd information som kan kodas och snabbt analyseras. Till skillnad från Stick Dog Color Chart stamtavla som använder ett vertikalt tillvägagångssätt och denna stamtavla använder ett horisontellt tillvägagångssätt och fokuserar på bredden av en stamtavla. Kodningen omfattar två symboler. Fyrkanter används för att representera hanar och cirklar för tikar. Kullkamrater för varje förfader inkluderas också med hjälp av antingen en cirkel eller en kvadrat. När information samlas in om sjukdomar och andra egenskaper, t.ex. prestationsförmåga, kodas de med hjälp av en färg för varje egenskap. Om hunden är drabbad av sjukdomen skuggas symbolen med en specifik färg. Om hunden är bärare av sjukdomen används en prick med samma färg. Eftersom uppfödare är intresserade av många egenskaper och sjukdomar kommer flera färger att användas vid kodningen av denna stamtavla. Upprepning av en färg signalerar vanligtvis att en genetisk trend kan finnas.
Figur 3. Symbolen stamtavla
Det finns flera saker att lägga märke till i figur 3. Modern i kullen är drabbad av en sjukdom (blå) och hennes symbol är färgkodad för sjukdomen. Aveln producerade en kull med sex valpar (3-3) som alla är bärare vilket indikeras av den blå pricken som är samma sjukdom som finns hos deras mor. Tre av de sex valparna är drabbade av en annan sjukdom (orange) som också finns hos en moster (moderns syster), en mormor och en farfars farfar. Förfäderna med grön kod indikerar att uppfödaren inte känner till deras status och att informationen saknas.
Baserat på denna korta genomgång av Symbols stamtavla är det lätt att se hur färgkoder hjälper uppfödaren att se styrkor och svagheter i en stamtavla, vilka förfäder som är drabbade och vilka som är bärare. Eftersom denna typ av information kan hjälpa till att fatta bättre avelsbeslut är det lätt att se att den traditionella stamtavlan är mindre effektiv som avelsverktyg än vad Symbols- och Stick Dog Color Chart-stamtavlorna är. En fullständig diskussion om kodning av stamtavlor, analys, formelavel och avelsval finns i Breeding Dogs to Win, (Battaglia 2009).
Battaglia, C., 2009. Breeding Dogs to Win, BEI Publications, Atlanta, Georgia. s. 95-202.
Battaglia, C., 1986. Breeding Better Dogs, BEI Publications, Fifth Printing, Atlanta, Georgia.
Bell, J., 1999. Developing a healthy breeding program, Proceedings. National Parent Club Canine Health Conference, AKC Canine Health Foundation, St Louis MO. Oktober, s. 15-17.
Brackett, L., 1961. Planned breeding, Dog World Magazine, Chicago, Ill.
Foley, C., Lasley, J., Osweiler, G., 1979. Abnormalities of companion animals: analysis of heritability, Iowa University Press, Ames, IO.
Hutt, F., 1979. Genetics for Dog Breeders, WH Freeman Co., San Francisco, CA.
Reif, J., 1994. Vad finns i en stamtavla? American Kennel Club Gazette, New York, augusti, Vol. 111, No.8, pp. 30 – 32.
Seranne, A., 1984. The Joy of Breeding Your Own Show Dog, Howell House, New York, N.Y., s. 51.
Willis, M., 1989. Genetics of the Dog, Howell Book House, New York, NY.
Willis, M., 1999. Breeding better dogs, Key Note Address, Proceedings, National Parent Club Canine Health Conference, AKC Canine Health Foundation, St. Louis, MO, oktober, s. 15-17.
.