Den lättare versionen
- CLIL är komplext och kontextkänsligt.
- Det finns allmänna parametrar för CLIL.
- Dessa är: Kognition, kultur, innehåll och kommunikation.
- Varje särskild CLIL-modell eller metodik måste ta hänsyn till det relativa värdet/vikten av ovanstående parametrar.
- Språket som ett verktyg för inlärning fungerar på tre sätt: Av – För – Genom
Framställningen 4Cs
Coyle, D. (2008). CLIL – ett pedagogiskt tillvägagångssätt. I N. Van Deusen-Scholl, & N. Hornberger, Encyclopedia of Language and Education, 2nd edition (pp. 97-111). Springer.
Vid arbetet mot ett sammanhängande konceptuellt verktyg, och influencerad av Mohans
tidiga arbete och hans Knowledge Framework (1986), utvecklade Coyle
(1999) ramverket 4Cs Framework (figur 1). Detta ramverk
skiljer sig från den standardbaserade strategin för undervisning i världsspråk
Standards for Foreign Language Learning in the 21st Century (1999)
utgiven av ACTFL (American Council on the Teaching of Foreign
Languages), som fokuserar på läroplanen för språket. Även om
det går att göra vissa intressanta kopplingar (t.ex. kommunikation, kulturer och
förbindelser) finns det en skillnad i betoning eftersom utgångspunkten
är språkundervisning. 4C-ramen för CLIL börjar med innehåll
(t.ex. ämnesinnehåll, teman, ämnesövergripande strategier) och
fokuserar på det ömsesidiga sambandet mellan innehåll (ämnesinnehåll), kommunikation
(språk), kognition (tänkande) och kultur (medvetenhet om
själv och ”annorlundahet”) för att bygga på synergieffekterna av att integrera inlärning
(innehåll och kognition) och språkinlärning (kommunikation och
kulturer). Den förenar inlärningsteorier, teorier om språkinlärning och
interkulturell förståelse:
1. Ämneskunskap handlar inte bara om att förvärva kunskaper och färdigheter,
det handlar om att inläraren konstruerar sin egen kunskap och
utvecklar färdigheter (Lantolf, 2000; Vygotskij, 1978);
2. Att förvärva ämneskunskap, färdigheter och förståelse är relaterat
till lärande och tänkande (kognition). För att eleven ska kunna konstruera
en förståelse av ämnet måste de språkliga kraven
på innehållet analyseras och göras tillgängliga (Met, 1998);
3. Tankeprocesser (kognition) måste analyseras med avseende på deras språkliga
krav (Bloom, 1984; McGuiness, 1999);
4. Språket måste läras in i ett sammanhang, man lär sig genom språket,
rekonstruerar ämnesteman och deras relaterade kognitiva
processer, t.ex. språkintag/utgång (Krashen, 1985; Swain, 2000);
5. Interaktion i lärandekontexten är grundläggande för lärandet.
Detta har konsekvenser när lärandekontexten fungerar genom
L2 (Pica, 1991; van Lier, 1996);
6. Förhållandet mellan kulturer och språk är komplext.
Interkulturell medvetenhet och interkulturellt lärande är grundläggande för CLIL
(Byram, Nicols och Stevens, 2001).
Framställningen 4Cs menar att det är genom utveckling av kunskap,
färdigheter och förståelse av ämnet, engagemang i tillhörande
kognitiv bearbetning, interaktion i ett kommunikativt sammanhang,
utveckling av lämpliga språkkunskaper och språkfärdigheter samt
fördjupning av interkulturell medvetenhet genom att positionera
själv och ”annorlundahet” som effektiv CLIL äger rum, oavsett vilken modell det är fråga om
. Ur detta perspektiv innebär CLIL att man lär sig att använda språket på ett
lämpligt sätt samtidigt som man använder språket för att lära sig på ett effektivt sätt. 4Cs
Framework är ett verktyg för att kartlägga CLIL-aktiviteter och för att maximera
potentialen i alla modeller, på alla nivåer och i alla åldrar.
Språktriptyken
http://www.cremit.it/public/documenti/seminar.pdf
