Detta är den klassiska sagan ”Den gyllene gåsen” från bröderna Grimm. Den har tagits fram av Stories to Grow by.
Simpleton var den yngsta av tre bröder. Varje bror högg ved för att försörja sig. En dag gick den äldsta brodern ut i skogen där han träffade en dvärg.
”Snälla”, sade dvärgen och tittade hungrigt på den äldsta broderns korg, ”vill du inte dela din lunch med mig?”
”Varför skulle jag det?”, knäppte den äldsta brodern.
Nästa dag gav sig mellanbrodern ut i skogen för att hugga ved, och han mötte samma dvärg.
”Visst delar du din lunch med mig!” sa dvärgen.
”Skaffa dig en egen”, morrade mellanbrodern, ”och kalla mig inte för ’Shirley’.”
Den tredje dagen gav sig den yngsta brodern ut i skogen för att hugga ved. Liksom sina två äldre bröder mötte han samma dvärg.
”Jag antar att du inte vill dela din lunch med mig”, suckade dvärgen och sänkte huvudet.
”Varför inte?” sa Simpleton. ”Jag skulle vilja ha sällskap.” Och så åt de två glatt tillsammans.
”Jag ska berätta en hemlighet för dig”, viskade dvärgen. ”Det finns en ek vid floden nära en mycket stor sten. Hugg ner den och du kommer att hitta något mycket fint bland rötterna.”
Simpleton tackade dvärgen. Han högg ner trädet, tittade bland rötterna och något ljust gnistrade i solljuset. Det var en gås – en gås med fjädrar gjorda av rent guld!
Simpleton var förtjust och skrapade upp gåsen. Den natten stannade han på ett värdshus i närheten och betalade sitt rum med en av fjädrarna. Men det är inte varje dag som någon kliver in på sitt värdshus och betalar för ett rum med en fjäder gjord av rent guld. När de stack ut sina huvuden från korridoren kläckte var och en av värdshusägarens tre döttrar en plan för att stjäla gåsen.
När Simpleton låg och sov djupt smög sig värdshusägarens äldsta dotter in på tå i hans rum. Hon sträckte sig för att ta tag i den sovande gåsen med de gyllene fjädrarna. Men i samma ögonblick som hennes hand rörde vid gåsen fastnade den! Hur hon än försökte, kunde hon inte ta bort sin hand. ”Jag kan lika gärna somna”, tänkte hon. ”Jag hoppas bara att min hand är fri i morgon bitti. Då kan jag gå tillbaka till mitt rum innan någon får reda på att jag ens kom hit.”
Senare samma kväll öppnade värdshusvärdinnans mellandotter långsamt dörren. Även hon gick på tå in i rummet med avsikt att stjäla den gyllene gåsen. Men till hennes stora förvåning låg hennes storasyster och snarkade i hörnet! Hon knackade sin storasyster på axeln för att väcka henne. Tyvärr! I samma ögonblick som hon rörde vid sin systers arm fastnade även hon.
Du skulle säkert inte bli förvånad om du hörde att innan lång tid förflutit samma natt, så kom också värdshusägarens yngsta dotter in på tå i rummet. Hon såg båda sina äldre systrar snarka i hörnet, knackade på sin mellansysters arm och ögonblickligen satt även hennes fingrar fast.
Nästa morgon vaknade de alla. Simpleton gäspade och sa: ”Det där var en bra natts sömn. Det är dags att gå vidare.” Han tog guldgåsen och lämnade värdshuset, utan att bry sig om de tre systrarna som satt fast och tumlade efter honom, till höger och vänster, vart än hans ben tog honom.
En bonde som hackade sin åker såg denna märkliga syn. Han sa: ”Jag har aldrig sett en gyllene gås förut, men om de där flickorna ska få en bit av den så finns det ingen anledning till att inte jag också ska få det.” Han tog den yngsta dottern i handen, varpå hans hand genast fastnade i hennes hand och han var tvungen att vackla bakom dem.
Då blev en mjölnare fäst vid bonden. De fem närmade sig två skogshuggare som kom ut ur skogen. Bonden, mjölnaren och de tre systrarna ropade på vedhuggarna för att de skulle hjälpa till att släppa loss dem. Men skogshuggarna trodde att de blev uppmanade att hålla sig borta från den gyllene gåsen. Det ville de naturligtvis inte göra. Så fort de rörde vid mjölnaren fastnade de också, och nu var de sju stycken som fastnade och följde Simpleton och hans gås.
Efter ett tag kom Simpleton in i ett rike där en stor folkmassa hade samlats framför kungens slott.
”Vad är det som pågår?” sa Simpleton till någon som stod där.
”Alla försöker få prinsessan att skratta,” sa han. ”Hon har inte skrattat på flera år, och kungen säger att den första värdiga kille som kan få henne att skratta ska gifta sig med henne.”
”Ärligt talat, far”, Simpleton hörde en prinsessas röst komma från balkongen, ”om det finns något som inte är roligt så är det ett gäng överprivilegierade unga män som tävlar om att få något för ingenting.”
”Men gumman”, hörde Simpleton kungen vädja, ”kan du inte ge nästa en liten, liten chans? Nummer 437! Stig fram!”
Prinsessan slängde förtvivlat ut armarna och snurrade runt. När hon gjorde det såg hon Simpleton, som såg sig omkring som om ingenting alls var fel, med sju personer som snubblade bakom honom, alla fästade vid varandra. Det var skrattretande! Hon skrattade och skrattade.
Kungen var dock inte alltför nöjd med att Simpleton – en skogshuggare av alla – skulle gifta sig in i den kungliga familjen. ”Jag sa en värdig ung man”, rynkade kungen på näsan och korsade armarna. ”En adelsman. Från en god familj. Inte en skogshuggare!”
Simpleton ryckte på axlarna. ”Oavsett om jag gifter mig med prinsessan eller inte”, sade han, ”med bara några gyllene fjädrar kommer vi alla att äta som kungligheter. Kom, en och alla!” I samma ögonblick lossnade plötsligt alla sju anhängarna, som hade dragit och dragit av alla krafter för att bryta sig loss. De hoppade bakåt och föll ihop till en hög av armar, ben och snurrande hattar. Prinsessan vrålade av skratt ännu en gång.
”Åh far”, sade hon och kippade efter luft av skratt, ”han kommer alltid att få mig att skratta! Dessutom är han den ende som någonsin erbjudit oss något. Alla andra ville få något av oss.”
”Det är sant”, sade kungen och gnuggade sig på hakan. ”Två gånger har han fått er att skratta. Och han är en generös kille. För att inte tala om att han har den där gyllene gåsen.”
Så gifte sig Simpleton med prinsessan. Och vem satt på första raden vid bröllopet? Jo, den gamle dvärgen förstås! Och alla levde lyckliga i alla sina dagar.
Diskussionsfrågor:
Fråga 1: Om du skulle bedöma de viktigaste egenskaperna att leta efter hos någon att gifta sig med, på en skala från ett till tio där ett är högst och tio är lägst, vilket betyg skulle du då ge en person som får dig att skratta?
Fråga 2: Varför tycks folk bli galna när de får chansen att få en massa guld?