Syfte: Syftet var att fastställa om den maximala hjärtfrekvensen vid ett träningsprov hos till synes friska individer kan uppskattas bättre med hjälp av 220-åldersformeln (Astrand) eller Sheffields tabell.
Utformning: Retrospektiv analys av klinisk historia och träningsprov hos till synes friska personer som genomgått en hjärtundersökning.
Deltagare: Deltagare: Sekventiellt urval av 170 friska personer som genomgått en hjärtundersökning mellan april 1988 och september 1992.
Material och metoder: Jämförelse av den maximala hjärtfrekvensen hos personer som undersökts enligt Bruce-protokollet och det modifierade Bruce-protokollet, i ett avbrutet träningsprov med trötthet och med de uppskattade värdena enligt formlerna: 220-ålder mot Sheffield-tabellen.
Resultat: Den maximala hjärtfrekvensen är likartad med båda protokollen. Denna parameter hos normala individer förutsägs bättre av 220-årsformeln.
Slutsatser: Den teoretiska maximala hjärtfrekvensen bestämd med 220-åldersformeln bör rekommenderas för en frisk, och av denna anledning har Sheffieldtabellen uteslutits från vår kliniska praxis.