Vet du att människor, möss, apor och andra däggdjur har två puberteter?
Det är den andra som du säkert känner till. I en process som inleds i de tidiga tonåren översvämmas pojkar och flickor av hormoner som produceras av deras könskörtlar. Resultatet är en mental och fysisk omvandling. Pojkar får ansiktshår, utvecklar en djupare röst och fördubblar sina skelettmuskler. Flickornas bröst blir större och deras höfter bredare. Både pojkar och flickor får könshår, blir sexuellt fertila, får en ”vuxen” kroppslukt och irriterar i allmänhet sina föräldrar.
Men mer än ett decennium före denna andra pubertet, den som om och om igen beskrivs i filmer om hur man blir vuxen, finns det en första pubertet, en så kallad ”minipubertet”. Den beskrevs ursprungligen redan på 1970-talet, men forskarna arbetar fortfarande i dag för att förstå den. Här är vad de vet: Ungefär en till två veckor efter födseln utsätts nyfödda pojkar och flickor för en ström av hormoner, en process som kallas Postnatal Endocrine Surge. Luteiniserande hormon och testosteron dominerar den manliga mini-puberteten, medan follikelstimulerande hormon och östradiol (östrogen) kännetecknar den kvinnliga mini-puberteten. Processen varar ungefär fyra till sex månader hos pojkar och lite längre hos flickor och avslutas med att hormonnivåerna sjunker till typiska barndomsnivåer.
Exakt varför mini-puberteten inträffar är oklart, men de kroppsliga förändringar som den orsakar är ganska tydliga. I en kommentar som nyligen publicerades i tidskriften Pediatrics beskrev barnläkarna Kenneth Copeland och Steven Chernausek från University of Oklahoma några av dem.
”Effekterna på fortplantningsorganen omfattar testikel-, penis- och prostatatillväxt hos pojkar, livmoder- och bröstförstoring hos flickor samt utveckling av talgkörtlar och akne hos båda könen.”
Enligt en nyligen genomförd studie förklarar testosteronstöten som pojkar upplever under den här fasen troligen varför pojkar i tonåren är lite längre än flickor i tonåren. Ökningen förklarar också ungefär femton procent av längdskillnaden mellan vuxna män och kvinnor.
Forskningen visar i allt högre grad att mini-puberteten är en känslig utvecklingstid som fungerar som ett slags ”stresstest” för det endokrina systemet, som får fart på det för att säkerställa livslång funktion. Den förbereder också målvävnader – särskilt i det reproduktiva systemet – för tillväxt och mognad senare i livet. Slutligen, och mer kontroversiellt, kan mini-puberteten vara en tid då sexuell läggning och beteende präglas, där hormoner spelar en avgörande roll. Flera studier visar på detta påstående hos djur, men forskning på människor saknas.
Mini-puberteten är inte alls lika iögonfallande som sin äldre, mer mogna syster, men dess effekter kan vara lika betydelsefulla. Ytterligare forskning kommer utan tvekan att avslöja dess stora betydelse för människans utveckling.
(Sandra J. Milburn/The Hutchinson News via AP)