Syfte: Att jämföra graviditetsutfallet hos kvinnor som diagnostiserats med graviditetsdiabetes av klass A1 med graviditetsutfallet hos en grupp med ett normalt 3-timmars glukostoleranstest (GTT) för att bedöma sjuklighet som kan hänföras till glukosintolerans.
Metoder: Selektivt 50-g GTT identifierade gravida kvinnor som fick ett 3-timmars GTT. Under en 16-månadersperiod diagnostiserades 159 kvinnor med graviditetsdiabetes av klass A1 enligt National Diabetes Data Groups kriterier. Under de sista 12 månaderna av denna tidsperiod identifierades 151 kvinnor som hade ett normalt GTT-resultat för jämförelse.
Resultat: Det fanns statistiskt signifikanta skillnader i ålder och utveckling av peripartumhypertoni hos kvinnor med klass A1 graviditetsdiabetes jämfört med den normala 3 timmars GTT-gruppen. Det fanns inga signifikanta skillnader i någon av de neonatala utfallsvariablerna, inklusive procent som levererade stora för gestationsåldern (LGA) nyfödda barn hos kvinnor med A1-diabetes jämfört med kontrollerna. Totalt sett klassificerades 111 (36 %) av de 310 nyfödda barnen som LGA, en andel som var mer än dubbelt så hög som i singletonpopulationen på vårt sjukhus. Mammans vikt, paritet och en historia av ett tidigare makrosomiskt spädbarn var signifikant förknippade med LGA-utfallet. Mammans medelvikt var densamma i de två GTT-grupperna, vilket tyder på en oberoende effekt på fostrets storlek. Obstetriska interventioner var inte signifikant olika mellan grupperna, så skillnader i interventioner kunde inte förklara avsaknaden av skillnader i utfallsvariabler. Effekten av kostrådgivning hos de diabetiska kvinnorna i klass A1 är också en osannolik förklaring till avsaknaden av skillnader i utfallet. Inom den normala GTT-gruppen hade kvinnor med ett onormalt 3-timmarsvärde en frekvens av LGA-spädbarn som liknade frekvensen hos kvinnor med alla normala 3-timmars-GTT-värden. Dessa resultat tyder på att det finns en selektionseffekt av screening för glukosintolerans som kan ha mer att göra med andra riskfaktorer för LGA-utfall än med glukosintolerans. Mammans fetma är en oberoende och mer potent riskfaktor för stora barn än glukosintolerans.
Slutsats: Diagnosen klass A1 graviditetsdiabetes är inte signifikant förknippad med obstetrisk och perinatal morbiditet. Ett icke-diskriminerande diagnostiskt test undergräver giltigheten av befolkningsscreening för glukosintolerans.