Introduktion:
Guldstandarden för att diagnostisera absolut järnbristanemi (IDA) hos hemodialyspatienter är ett benmärgsaspirat med järnfärgning. Många kliniker använder istället perifera järnindex eftersom de är icke-invasiva. Tidigare studier föreslog att ett serumferritin < 200 ng/mL var en tillförlitlig indikator på absolut järnbrist i hemodialyspopulationen. Känsligheten hos serumferritin för diagnos av IDA hos hemodialyspatienter är dock dålig.
Metoder:
Det primära målet med denna studie var att identifiera det optimala ferritinvärdet för att diagnostisera patienter med absolut järnbrist, bedömt vid benmärgsaspiration, i njurdialyspopulationen. Sekundära mål omfattade andelen kliniskt relevanta fynd vid gastrointestinal undersökning enligt järnstatus. Godkännande från forskningsetiska nämnden erhölls från Queen’s University för denna retrospektiva journalgranskning. Hematopatologiska laboratoriejournaler användes för att fastställa alla individer som genomgått benmärgsundersökning vid det tertiära remisscentret Kingston Health Sciences mellan den 1 januari 2008 och den 21 augusti 2018. Denna lista korsrefererades med databasen för nefrologisk dialys för att identifiera den förspecificerade studiekohorten; de som fick samtidig hemodialys eller peritonealdialys. Järnbrist definierades som minskade eller frånvarande järndepåer på benmärgsaspirat med Perls preussiskt blå färgning. Anemi definierades som hemoglobin <130 g/L hos män och <120 g/L hos kvinnor. Ytterligare parametrar som samlades in var ferritin (normalintervall 22-275 ng/mL för män och 4-205 ng/mL för kvinnor), transferrinmättnad (TSAT, normalintervall 20-55 %), vitamin B12, folat, albumin, CRP och sköldkörtelfunktionstester. Perifera järnindex under sex månader analyserades; statistisk analys utfördes med t-test och Mann-Whitney U-test. ROC-kurvor genererades för att bestämma sensitivitet och specificitet för olika tröskelvärden för serumferritin och TSAT.
Resultat:
Mellan den 1 januari 2008 och den 21 augusti 2018 genomgick 4234 patienter en benmärgsundersökning, varav 28 av dem hade fått njurdialysersättningsbehandling någon gång. Femton patienter som vid tidpunkten för benmärgsundersökningen samtidigt fick hemodialys utgör studiepopulationen (tabell 1). Bland dessa femton patienter var 6 (40 %) kvinnor, medianåldern var 70,5 (intervall 39-80) år och alla var anemiska (Hb-intervall 73-110 g/L).
Fyra av dessa individer hade absolut järnbrist med minskade eller inga järndepåer enligt benmärgsutredningen. De genomsnittliga ferritin- och TSAT-värdena för individer med absolut järnbrist genom benmärgsaspiration var 273,5 ng/mL (n=4; median 224,5 ng/mL; intervall 158-539 ng/mL) respektive 22,0 % (n=3; median 20 %; intervall 20-26 %). Alla fyra påbörjade erytropoietinstimulerande medel; två fick oralt järntillskott.
Åtta patienter, inklusive två av dem som bestämdes ha absolut järnbrist på benmärg, fick endoskopisk undersökning. Två identifierades ha källor till gastrointestinal blödning, båda med ferritinvärden i intervallet 100-200 (106 och 189 ng/mL).
Med den begränsade urvalsstorleken var sensitiviteten och specificiteten hos ferritin för att identifiera absolut järnbrist i denna hemodialyspopulation 50 % respektive 85 % vid ett tröskelvärde på 198 ng/mL.
Diskussion:
Ferritin och TSAT är inte känsliga markörer för absolut järnbrist hos hemodialyspatienter. Benmärgsundersökning utförs hos en minoritet. Det lilla urvalet i den här studien utesluter ett slutgiltigt fastställande av ett optimalt gränsvärde för ferritin för att diagnostisera järnbrist i dialyspopulationen. Osäkerhet om den faktiska järnstatusen kan leda till alternativa invasiva tester, såsom koloskopi, för att utreda orsaken till deras anemi.
Nyare tester såsom retikulocythemoglobinhalt och procent hypokroma röda blodkroppar är mer exakta och kan vägleda diagnos och hantering av IDA hos hemodialyspatienter. De är dock inte alltid rutinmässigt tillgängliga. Ytterligare studier behövs för att jämföra användbarheten av dessa perifera järnindex med guldstandarden benmärgsundersökning i en större population, för att möjliggöra identifiering av patienter med absolut eller funktionell IDA och minimera invasiva och potentiellt onödiga undersökningar.
Hay:AbbVie: Kite:: Abbie: Forskningsfinansiering; Kite: Forskningsfinansiering: Kite: Forskningsfinansiering; Janssen: Forskningsfinansiering: Janssen: Seattle Genetics: Forskningsfinansiering: Celgene: Forskningsfinansiering: Forskningsfinansiering; MorphoSys: Forskningsfinansiering; Roche: Forskningsfinansiering; Novartis: Forskningsfinansiering; Gilead: Forskningsfinansiering; Takeda: Forskningsfinansiering: Takeda: Forskningsfinansiering.