Madeline Schwartz, Pace University
Abstract
Med den snabba ökningen av tonåringars deltagande i webbplatser som Facebook, och med den kritiska utvecklingsuppgiften med identitetsbildning under tonåren, finns det vitala frågor för ytterligare undersökningar när det gäller användningen av sociala nätverkssajter, utvecklingen av känslor om jaget och personlighetsdrag. I denna studie undersöktes förhållandet mellan äldre ungdomars användning av Facebook och deras självkänsla, grad av narcissism och bedömningar av ensamhet. Studien behandlade mer specifikt användningen av statusuppdateringsfunktionen på Facebook. Flera hypoteser föreslogs när det gäller korrelationerna mellan Facebookanvändning/användning av statusuppdateringar och de tre konstruktionerna. Dessutom föreslog vi hypoteser om förhållandet mellan konstruktionerna i sig själva. Studien genomfördes med hjälp av ett urval bestående av 218 Pace-studerande. När väl informerat samtycke hade erhållits fick deltagarna (via direktdistribution) självskattningsmått för att bedöma karaktären på den totala Facebookanvändningen, den tid som spenderas på Facebook, betydelsen av Facebookanvändningen, frekvensen och betydelsen av statusuppdateringar och antalet relationer som bildats. Dessutom fick deltagarna självskattningsmått för självkänsla, narcissism och ensamhet. Våra resultat visade att självkänslan var negativt relaterad till frekvensen av statusuppdateringar, Facebook-intensitet och uppdateringsintensitet; vilket tyder på att ju oftare människor går in på Facebook och uppdaterar sin status och ju mer betydelse de tillskriver Facebook/statusuppdateringar i sina liv, desto lägre är deras självkänsla. När det gäller narcissism visar våra resultat på mycket få statistiskt signifikanta samband med aspekter av Facebookanvändning; ett resultat visade dock att de som är mer narcissistiska tenderar att samla fler Facebookvänner än de som är mindre narcissistiska. I likhet med resultaten för självkänsla fanns det statistiskt signifikanta resultat för det positiva sambandet mellan ensamhet och nästan alla komponenter i Facebookanvändningen. När det gäller förhållandet mellan själva konstruktionerna visade våra resultat på ett statistiskt signifikant positivt förhållande mellan narcissism och självkänsla, ett statistiskt signifikant negativt förhållande mellan narcissism och ensamhet och ett statistiskt positivt förhållande mellan självkänsla och ensamhet. Detta pekar på en psykologiskt sundare eller kanske grandiös konceptualisering av narcissism och bekräftar tidigare forskning om betydelsen av tillhörighet för utvecklingen av positiv självkänsla. Denna studie har olika implikationer för kliniker inom skolpsykologi och klinisk psykologi. Mer specifikt, med tanke på den drastiska ökningen av Facebookanvändningen, kommer kliniker nu att behöva bli väl förtrogna med att förstå sina klienters användning av Facebook för att få ett bättre grepp om det bredare sociala livet och relationsstatusen. De kommer också att behöva förstå kvantiteten, kvaliteten och de tekniska aspekterna av online-relationer bättre för att hjälpa sina klienter att uppnå bättre resultat, t.ex. högre självkänsla, med mindre narcissism och ensamhet. Baserat på våra resultat innebär detta att kliniker bör acceptera Facebook-användning som en naturlig del av ungdomars sociala utveckling; de bör dock noggrant övervaka användningen och avråda från överdriven tid som spenderas på webbplatsen, överdriven självutlämning och överdriven betydelse som tillskrivs webbplatsen för att främja en sundare utveckling.
Temaområde
Socialpsykologi|Utvecklingspsykologi|Klinisk psykologi
Rekommenderat citat
Schwartz, Madeline, ”The use of Facebook as it relates to narcissism, self-esteem and loneliness” (2010). ETD-samling för Pace University. AAI3415681.
https://digitalcommons.pace.edu/dissertations/AAI3415681