GeneralEdit
Den som anses diskriminerande är bland annat uppfattningen att asexualitet är en psykisk sjukdom, att asexualitet är en fas eller ett val, uppfattningen att asexuella personer inte kan känna kärlek och uppfattningen att asexuella personer inte kan känna sig avhumaniserade. Aspekter av den upplevda diskrimineringen kan bero på andra delar av ens identitet. Trots en ökad uppmärksamhet i media under årens lopp är asexualitet fortfarande i stor utsträckning dåligt förstådd; en undersökning av Sky News visade att 53 procent av 1 119 respondenter kände sig trygga med att definiera asexualitet, men att 75 procent av denna grupp gjorde det felaktigt, eller definierade asexuella personer som att de helt enkelt saknar libido.
Asexuella personer möter ibland diskriminerande eller nedlåtande attityder eller beteenden både inom och utanför hbtq-samhället. År 2011 förklarade hbtq-aktivisten Dan Savage att asexualitet var ett val och beskrev det som att ”välja att inte ha sex” och ansåg att det var ovärdigt att uppmärksammas. Ruth Westheimer, en sexterapeut, fick också kritik för sin åsikt att förmågan att få orgasm skulle innebära att en person inte kan vara asexuell, och kritiserades ytterligare 2015 för att ha antytt att asexualitet var ett problem som behövde lösas. En studie om 169 asexuella personer som publicerades i april 2016 av Yale University visade att många möttes av avfärdande och skepsis när de kom ut. Det har gjorts ansträngningar för att stoppa uteslutningen av asexuella från LGBT pride-evenemang.
Asexuella personer vars asexualitet har accepterats endast för att det inte finns någon annan förklaring till deras bristande intresse för sexuell aktivitet har kommit att kallas för ”oantastliga asexuella”. Otroende attityder till asexualitet kan göra asexuella personer rädda för att komma ut.
En 2017 års hbtq-undersökning som genomfördes av regeringen i Storbritannien visade att trots att bara två procent av mer än 108 000 respondenter identifierade sig som asexuella hade de den näst lägsta (tillsammans med pansexuella personer) genomsnittliga livstillfredsställelsen av alla sexuella läggningar bland cispersoner. Resultaten av undersökningen visade också att asexuella personer är den minst bekväma hbtq-gruppen för cispersoner i Storbritannien, och 89 procent av de cispersoner som svarat på enkäten – den högsta procentandelen av alla undersökta grupper – var ovilliga att vara öppna med sin identitet av rädsla för negativa reaktioner.
Social diskrimineringRedigera
Asexuella personer kan utsättas för social diskriminering på grund av uppfattningar om att heterosexualitet är standardsexualitet, eller uppfattningen att asexuella personer bara är bögar eller lesbiska personer som förnekar sin ”verkliga” identitet. Vissa asexuella personer har till och med upplevt gay bashing på grund av att deras asexualitet missuppfattas som homosexualitet. Asexualitet har också använts som ett verktyg inom antiblackness för att ”avsexualisera” vissa svarta människor genom rasistiska stereotyper, t.ex. i mammy-arketypen i USA.
Två studier visade att asexuella människor är mer avhumaniserade än heterosexuella, homosexuella och bisexuella, och att de ofta jämförs med djur eller robotar på grund av sin sexualitet.
Då asexuella personer har uppstått på senare tid som en identitet har de ofta mindre rättsligt skydd än homo-, bi- och bisexuella personer, även om asexuella personer i New York kategoriseras som en skyddad klass i lagen om icke-diskriminering på grund av sexuell läggning (Sexual Orientation Non-Discrimination Act). Asexuella har också varit kända för att ha blivit utsatta för korrigerande våldtäkt. De kan pressas att delta i sexuell aktivitet och att gå till en läkare för att få sin asexualitet ”korrigerad”. En undersökning från 2015 visade att 43,5 procent av de nästan 8 000 asexuella personer som tillfrågades hade utsatts för sexuellt våld, trots den felaktiga uppfattningen att asexuella personer aldrig möter eller är involverade i sexuella situationer och därför inte kan utsättas för sexuella övergrepp.
En del, som sociologen Mark Carrigan, anser att diskrimineringen av asexuella personer har mer att göra med marginalisering än det typiska hat som förknippas med andra former av sexualitetsbaserad diskriminering, till exempel homofobi, och att en stor del av diskrimineringen av asexuella personer beror på bristande förståelse för och medvetenhet om asexualitet.
En studie av 248 asexuella högskolestudenter visar att en del asexuella personer inte identifierar sig med hbtq-paraplyet. Det finns också kontroverser kring inkluderandet av asexualitet i hbt- och queerparaplyerna av olika anledningar, inklusive tron att asexuella inte upplever förtryck som liknar homofobi och transfobi och tron att asexualitet inte är en sexuell läggning. Sherronda J. Brown från Wear Your Voice konstaterade att vissa personer som motsätter sig att asexuella personer inkluderas i hbtq-samhället har varit kända för att hävda att asexuella personer inte alls diskrimineras och att asexuella personer upplever heteroprivilegier. Brown kritiserade detta synsätt som utplånar den asexuella identiteten utifrån antagandet att asexuella personer är bedrägliga infiltratörer i hbtq-samhället, och eftersom det utgår från att alla är heterosexuella om inte motsatsen bevisas.
I en studie av 148 studenter vid ett kanadensiskt universitet fann man bevis för att de negativa attityderna till asexuella var högre än till homosexuella och bisexuella. Studien visade också att deltagarna var mindre benägna att hyra ut till asexuella än sina heterosexuella motsvarigheter. De var dock mer benägna att hyra ut till asexuella än till bisexuella. Dessutom fann studien en positiv korrelation mellan högerauktoritär identifiering och negativa attityder till asexualitet.
I en annan studie ombads 101 deltagare (varav ingen tillhörde en sexuell minoritet) att fylla i en online-enkät på SurveyMonkey. För att utesluta obekantskap som orsak till negativa attityder inkluderade de frågor om sapiosexuella. Studien visade att människor var mindre bekanta med sapiosexuella. Attityderna till asexuella var dock mindre positiva än till sapiosexuella, vilket tyder på att ovana kanske inte spelar någon betydande roll för aphobi.
I mars 2018 avslog det nederländska statsrådet en asylansökan från en algerisk medborgare som fruktade att bli förföljd på grund av sin asexualitet, med motiveringen att asexualitet inte omfattas av hbtq-undantaget från begreppet säkert ursprungsland, eftersom det inte är straffbart i Algeriet och asexuella personer inte diskrimineras där. Domen upphävdes av distriktsdomstolen i Haag, som sade att asexualitet omfattas av undantaget eftersom de ansåg att ”social diskriminering på grund av sexuell läggning” innefattar ”avvikelse från traditionella relationer” samt sexuella handlingar.
Samma år konstaterade Storbritanniens LGBT-stiftelse att asexuella grupper på grund av bristande medvetenhet och rädsla ofta förbises i HBT-samhället.
Institutionaliserad diskrimineringRedigera
En studie som publicerades av Nova Science Publishers fann få bevis för institutionell diskriminering av asexuella på grund av deras asexualitet. Författarna till studien teoretiserade att detta kan bero på att den största delen av den diskriminering som grundar sig på sexuell läggning är religiös till sin natur, medan asexualitet kan anses vara ”moraliskt försvarbart med tanke på att en avsaknad av sexuell attraktion/önskemål har betraktats som ett önskvärt tillstånd av många religiösa institutioner i hundratals år.”
I vissa jurisdiktioner kan äktenskap ogiltigförklaras om det inte legitimeras genom fullbordande. Detta har betraktats som diskriminerande för asexuella. Sexualundervisningsprogram i skolor har också varit kända för att diskriminera asexuella.
I början av 2015 antog Ryssland en lag som bland annat förbjöd personer med ”störningar av sexuell preferens” att få körkort. Association of Russian Lawyers for Human Rights konstaterade att den i praktiken förbjöd ”alla transpersoner, bigender, asexuella, transvestiter, transvestiter och personer som behöver könsbyte” att köra bil.
Medier och tjänsterRedigera
Asexuella är sämre representerade i mainstreammedia och -tjänster, vilket underlättar fientlighet och fördomar mot asexuella, och kan leda till att de förkastas av både hetero och hbtq-samhället. Vissa nätdejtingtjänster, bland annat Bumble och Match.com, saknar möjlighet för användare att identifiera sig som asexuella, vilket hindrar deras möjligheter att hitta romantiska partners.
Asexualitet framställs ibland i media som oönskad. År 2012 kritiserades det medicinska tv-dramat House för sin skildring av asexualitet inom läkarkåren och för att det uppmuntrade till skepsis mot asexualitetens legitimitet. Handlingen var centrerad kring antagandet att asexualiteten hos avsnittets patienter – ett gift asexuellt par – var resultatet av ett medicinskt tillstånd, där en asexuell karaktär beskrevs som en ”gigantisk pool av alger” och titelfiguren satsade 100 dollar på att hitta en medicinsk orsak bakom en annans asexualitet; serien kritiserades av AVEN:s grundare David Jay för sin skildring av asexualitet som ett ”problematiskt och patologiskt” medicinskt tillstånd. År 2017 möttes beslutet att förvandla karaktären Jughead i Riverdale (ett tv-program baserat på Archie Comics) från asexuell till heterosexuell med ogillande, och en person betecknade det som ”asexuell utplåning”.
Under 2019 kritiserades videospelet Death Stranding för att porträttera asexualitet som en livsstil, antyda att vem man attraheras av är ett val, missta asexualitet för att man inte vill ha känslomässiga bindningar och insinuera att asexualitet är orsaken till att födelsetalen sjunker i dess värld.