Vi har tidigare visat att den kaudalt riktade bett- och klösresponsen vid upprepad intratekal (i.t.) injektioner av substans P (SP) minskar vid den tredje injektionen av SP och att denna uppenbara desensibilisering mot SP är mindre uttalad hos möss som förbehandlats med Freunds adjuvant. Denna studie syftade till att studera mekanismen för denna okänsliggörande av SP och att undersöka effekten av lysergsyredietylamidtartrat (LSD) på okänsliggörandet. Våra resultat visar att medan 25 mikrogram LSD/kg kroppsvikt i.p. hos naiva möss inte hade någon effekt på svaret på en enda injektion av SP, minskade LSD utvecklingen av desensibilisering för SP-inducerade beteenden. Däremot lyckades identiska injektioner av LSD i adjuvansförbehandlade möss inte bara inte förhindra desensibilisering utan ökade graden av uppenbar desensibilisering för SP. Tolerans utvecklades för effekterna av LSD på desensibilisering för SP-inducerade beteenden hos både adjuvant- och saltlösningsprenumererade möss. När LSD injicerades i.t. med SP förändrade LSD inte graden av okänslighet för SP-inducerade beteenden, vilket tyder på att effekten av LSD inte produceras på ryggmärgsnivå. Separering och kvantifiering av SP och dess metaboliter i ryggmärgen med hjälp av högpresterande vätskekromatografi (HPLC) visade att antingen en enda injektion av LSD eller förbehandling med Freunds adjuvans gav upphov till liknande förändringsmönster i koncentrationerna av SP-relaterade peptider i ryggmärgen hos möss (ABSTRACT TRUNCATED AT 250 WORDS)