I början av 1990-talet förhandlade USA om det nordamerikanska frihandelsavtalet (Nafta) med Mexiko, ett avtal som minskade tullar, importkvoter och icke-tariffära handelshinder mellan USA, Mexiko och Kanada. H. Ross Perot, som 1992 kandiderade till posten som USA:s president, hävdade i framträdande kampanjargument att om USA utökade handeln med Mexiko skulle det uppstå ett ”gigantiskt sugande ljud” när amerikanska arbetsgivare flyttade till Mexiko för att dra nytta av lägre löner. Genomsnittslönerna i Mexiko var trots allt vid den tiden ungefär en åttondel av lönerna i Förenta staterna. Nafta godkändes av kongressen, president Bill Clinton undertecknade det som lag och det trädde i kraft 1995. Under de följande sex åren hade USA:s ekonomi en av de snabbaste jobbtillväxterna och den lägsta arbetslösheten i USA:s historia. De som fruktade att en öppen handel med Mexiko skulle leda till en dramatisk minskning av antalet arbetstillfällen visade sig ha fel.
Detta resultat var ingen överraskning för ekonomer. Trenden mot globalisering har trots allt pågått i årtionden, inte bara sedan Nafta. Om handeln verkligen minskade antalet tillgängliga arbetstillfällen borde USA ha sett en stadig förlust av arbetstillfällen i årtionden. Även om den amerikanska ekonomin upplever uppgångar och nedgångar i arbetslöshetssiffrorna – enligt Bureau of Labor Statistics steg arbetslösheten från våren 2008 till slutet av 2009 från 4,4 % till 10 %; den har sedan dess sjunkit tillbaka till 5,5 % våren 2015 – sjunker inte antalet arbetstillfällen under längre tidsperioder. Antalet arbetstillfällen i USA ökade från 71 miljoner 1970 till 138 miljoner 2012.
Protektionism räddar förvisso arbetstillfällen i den specifika bransch som skyddas, men av två skäl kostar det arbetstillfällen i andra oskyddade branscher. För det första, om konsumenterna betalar högre priser till den skyddade industrin har de oundvikligen mindre pengar att spendera på varor från andra industrier, och därför går arbetstillfällen förlorade i dessa andra industrier. För det andra, om den skyddade produkten säljs till andra företag, så att andra företag nu måste betala ett högre pris för en viktig insatsvara, kommer dessa företag att förlora försäljning till utländska producenter som inte behöver betala det högre priset. Förlorad försäljning leder till förlorade arbetstillfällen. Den dolda alternativkostnaden för att använda protektionism för att rädda arbetstillfällen i en bransch är arbetstillfällen som offras i andra branscher. Detta är anledningen till att Förenta staternas internationella handelskommission i sin undersökning av handelshinder förutspår att en minskning av handelshindren inte skulle leda till en allmän förlust av arbetstillfällen. Protektionism omfördelar arbetstillfällen från branscher utan importskydd till branscher som är skyddade från import, men det skapar inte fler arbetstillfällen.
För övrigt kan kostnaderna för att rädda arbetstillfällen genom protektionism vara mycket höga. Ett antal olika studier har försökt uppskatta kostnaden för konsumenterna i form av högre priser per jobb som räddas genom protektionism. Tabell 2 visar ett urval av resultaten, sammanställda av ekonomer vid Federal Reserve Bank of Dallas. Att rädda ett jobb genom protektionism kostar vanligtvis mycket mer än den faktiska arbetstagarens lön. I en studie som publicerades 2002 sammanställdes till exempel bevis för att protektionism för att rädda ett genomsnittligt jobb inom textil- och beklädnadsindustrin skulle kosta 199 000 dollar per räddat jobb. Med andra ord kunde dessa arbetstagare ha fått 100 000 dollar per år för att vara arbetslösa och kostnaden skulle bara vara hälften av vad det kostar att låta dem fortsätta arbeta inom textil- och beklädnadsindustrin. Detta resultat är inte unikt för textil- och beklädnadsindustrin.
| Industri som skyddas med importtullar eller kvoter | Årlig kostnad per räddat jobb |
|---|---|
| Socker | 826 000$ |
| Polyetylenhartser | 812$,000 |
| Mjölkprodukter | 685 000 |
| Frusen koncentrerad apelsinjuice | 635 000 |
| Kullager | 603$,000 |
| Verkktygsmaskiner | $479,000 |
| Kvinnors handväskor | $263,000 |
| Glasvaror | $247,000 |
| Kläder och textilier | 199 000$ |
| Gummiskor | 168 000$ |
| Kvinnor som inte är sportskor | 139 000$ |
| Tabell 2. Kostnad för amerikanska konsumenter för att rädda ett jobb genom protektionism (Källa: Federal Reserve Bank of Dallas) | |
Varför kostar det så mycket att rädda jobb genom protektionism? Det grundläggande skälet är att inte alla de extra pengar som konsumenterna betalar på grund av tullar eller kvoter går till att rädda arbetstillfällen. Om t.ex. tullar införs på stålimport så att köparna av stål betalar ett högre pris, gör de amerikanska stålföretagen större vinster, köper mer utrustning, betalar ut större bonusar till cheferna, ger löneförhöjningar till befintliga anställda – och undviker också att avskeda ytterligare några anställda. Endast en del av det högre priset på skyddat stål går till att rädda arbetstillfällen. När en industri skyddas förlorar dessutom ekonomin som helhet fördelarna med att utnyttja sina komparativa fördelar – med andra ord att producera det man är bäst på. Så en del av det högre pris som konsumenterna betalar för skyddade varor är förlorad ekonomisk effektivitet, vilket kan mätas som ytterligare en dödviktsförlust, som den som diskuteras i Labor and Financial Markets.
Det finns en bildekal som talar om det hot som vissa amerikanska arbetare känner från importerade produkter: ”Buy American-Save U.S. Jobs”. Om bilen kördes av en ekonom skulle klistermärket kanske säga följande: ”Blockera import – rädda arbetstillfällen för vissa amerikaner, förlora arbetstillfällen för andra amerikaner och betala höga priser”
.