Aria
Ett stycke för en röst i en opera, dvs. en sång för en solosångare. Det kommer från det grekiska och latinska ”aer”, som betyder ”luft”.
Bariton
Den mellersta manliga sångrösten, som ligger mellan bas- och tenorregistret. En baryton i opera gestaltar ofta antingen skurken, tenorens rival i kärlek eller hans bästa kompis.
Bass
Den lägsta manliga sångrösten. I seriösa operor spelar baserna vanligen auktoritetsfigurer som fäder, monarker eller präster, men ibland gestaltar de inkarnationer av djävulen. I komiska operor är basen däremot ofta en pajasig gubbe.
Kadens
En passage, vanligen i slutet av ett musikaliskt nummer, där sångarna utför några improviserade takter av röstmässigt uppseendeväckande musik för att personifiera sina karaktärer och visa upp sin virtuositet.
Coloratura
Utstuderat utsmyckad vokalmusik med löpningar uppåt och nedåt i skalan, triller, breda melodiska språng och många snabba toner per stavelse, som används både för att skildra en karaktärs förhöjda känsloläge och för att visa upp en sångares ”atletiska” virtuositet. Många skulle beskriva detta som ”typisk operasång”.
Continuo
Ett ackompanjemang för torra eller ”secco” recitativ, skrivet för ett cembalo eller annat klaviaturinstrument tillsammans med ett basinstrument (t.ex. en cello). Det följer och kommenterar vanligtvis den dramatiska handlingen.
Contralto
Den lägsta kvinnliga rösten. I likhet med mezzosopraner förkroppsligar de ofta kvinnliga skurkar eller ”byxroller”, dvs. roller som är skrivna för män med högre röster (t.ex. i barockoperor).
Countertenor
Den högsta manliga rösten. Countertenorer sjunger ofta barockopera, men det finns även en del modern repertoar för dem.
Diva
Litterärt uttryckt ”gudinna”, eller en viktig kvinnlig operastjärna, ibland även kallad ”prima donna” (”första dam”).
Dramma giocoso
En underkategori till opera buffa som uppstod i mitten av 1700-talet och innehöll sentimentalitet, patos och ibland till och med glimtar av tragedi mitt i komedin och trots ett lyckligt slut. Den innehöll också karaktärer från över-, medel- och underklassen i stället för bara den senare.
Libretto
Litterärt ”liten bok”, den text som sjungs i en opera eller ett oratorium.
Mezzosopran
Den mellersta kvinnliga sångrösten. Mezzosopraner gestaltar ofta modersgestalter, skurkar eller förföriska antihjältar. De tar också ofta på sig ”byxroller”, karaktärer som är tänkta att vara män.
Obbligato
I operan en soloinstrumentaldel i ett sångnummer som inte bara är avsedd att ackompanjera utan också att stödja den huvudsakliga sångdelen eller att sätta den i relief. Ibland lika flashig som själva sångpartiet.
Opera
En pjäs i musikalisk form. En konstform där sångare och instrumentalister framför ett dramatiskt verk som förenar ett libretto (text) och ett musikaliskt partitur i en teatermiljö.
Opera buffa
En lättsam operagenre med ursprung i 1700-talet, som skildrar vardagliga karaktärer som på ett underhållande sätt brottas med livets välbekanta utmaningar och dumheter.
Rekitativ
En stil av vokalmusik som följer det vanliga talets rytmer och tonhöjder. Den staviga recitativo secco (”torr recitativ”, endast ackompanjerad av continuo) används för att föra handlingen framåt, medan den mer känslosamma recitativo accompagnato (”ackompanjerad recitativ”, med full orkester) höjer den dramatiska temperaturen och leder till fullfjädrade arior och ensembler.
Sopran
Den högsta och vanligaste kvinnliga sångrösten. Oftast unga romantiska hjältinnor i både komiska och allvarliga operor.
Övertexter
Projektion av operans libretto – ofta i engelsk översättning – på en bildskärm strax ovanför scenen.
Tenor
Den högsta naturliga vuxna manliga sångröst. I 1700- och 1800-talsoperor är de ledande tenorerna nästan alltid de romantiska hjältarna, även om det finns några få killar bland dem.
Trill
Den mycket snabba växlingen av tonhöjden mellan två intilliggande toner, som används som en virtuos vokal effekt.
Vibrato
En mild vibration som skapas av små variationer i tonhöjden i en sångröst. Detta tillför värme, rikedom och uttrycksfullhet till tonen.