Med Romarrikets nedgång och fall minskade staden Rom och förföll. Staden hade fått sin rikedom och sitt välstånd tack vare den politiska makten, och när den makten förlorades ebbade livet ut från den. Men hur förfallen den än var, var den inte död. Den fick en ny roll som religiöst centrum. Den andliga makten avlöste den världsliga makten; rikets huvudstad blev centrum för den västerländska kyrkan.
Under medeltiden kom ambassader och enskilda personer till Rom som de hade gjort under den världsliga storhetens dagar, men nu kom de i kyrkliga ärenden. Dessutom var Rom platsen för Petrus’ och Paulus’ och många mindre heligas martyrskap, målet för pilgrimer som hoppades få meriter och befria sig från denna världens fläckar.
När påven Gregorius uppdrag hade gjort sitt och saxarna hade anammat kristendomen stod de ingen annan nation efter när det gällde att hänge sig åt Roms sätesgård och de heliga platserna i staden. Biskopar och munkar, kungar och vanliga medborgare företog den mödosamma resan genom Europa till Rom.