Kroppen reglerar pH noggrant för att upprätthålla homeostas. Blodets pH kan representeras av Henderson-Hasselbalch-ekvationen: pH = pK + log /PCO2 pH är således en funktion av förhållandet mellan bikarbonatjonkoncentrationen och koldioxidspänningen (PCO2). Det finns fyra enkla syrabasstörningar: (1) Metabolisk acidos, (2) respiratorisk acidos, (3) metabolisk alkalos och (4) respiratorisk alkalos. Metabolisk acidos är den vanligaste störningen som förekommer i klinisk praxis. Det respiratoriska bidraget till en pH-förändring kan bestämmas genom att mäta PCO2 och den metaboliska komponenten genom att mäta basöverskottet. Om det inte är önskvärt att känna till patientens syresättningsstatus räcker det vanligen med venösa blodprover. Metabolisk acidos kan bero på en ökning av syra i kroppen eller på överdriven förlust av bikarbonat. Mätning av anjongapet kan hjälpa till att diagnostisera orsaken till den metabola acidosen. Behandlingen av alla syra-basstörningar måste syfta till att diagnostisera och korrigera den underliggande sjukdomsprocessen. Särskild behandling kan krävas när pH-förändringarna är allvarliga (pH lägre än 7,2 eller pH högre än 7,6). Behandling av allvarlig metabolisk acidos kräver användning av natriumbikarbonat, men pH och gaser i blodet bör övervakas noga för att undvika en ”överdriven” alkalos. Förändringar i pH kan åtföljas av förändringar i plasmakaliumkoncentrationerna, och det rekommenderas att plasmakalium övervakas noga under behandling av syra-basstörningar.