Den tid det tar att komma över ett uppbrott har varit ett klassiskt ämne som diskuterats. Om du tillhör ”Sex and the City”-lägret följer du att det tar ungefär hälften så lång tid som förhållandet.
Andra hävdar att det inte går att sätta en tidslinje för att läka ett brustet hjärta (vilket också är en bra ursäkt för att äta upp ansiktet och gråta i en hink KFC långt efter ettårsgränsen).
Och om du är Taylor Swift är du ganska illa ute.
Om din väninna fortfarande besvärar dig sex månader senare med detaljer om sitt uppbrott och använder något av ovanstående som rättfärdigande för sitt elände, kan du nu få tyst på henne med den här upptäckten: Forskare i Journal of Positive Psychology fann att 11 veckor efter att ha upplevt ett uppbrott kunde 71 procent av deltagarna se sitt förhållande i ett positivt ljus.
De höll med om positiva påståenden som ”Jag har lärt mig mycket om mig själv”, ”Jag har vuxit som person” och ”Jag är mer målinriktad”. Ungefär som Britney Spears låt ”Stronger.”
Säkerligen kan du fortfarande vilja förstöra din före detta partners liv (lugna ner dig, Taylor), men du kommer åtminstone att inse att ditt eget liv inte är helt över än.
Efter ungefär tre månader kommer du att se mer positivt på upplevelsen än när du först gjorde slut och trodde att du hade slösat bort de bästa åren i ditt liv (nej, det hände faktiskt långt tillbaka i grundskolan – sovtid, gratis mellanmål, stress om färgpennor — vi hade det bra!).
Intressant nog gällde de här resultaten oavsett om personen var den som dumpade eller den som dumpades. Om du är en av dem som mår dåligt av att avsluta förhållandet, oroa dig inte, ditt ex hatar dig fortfarande ni kommer båda över det.
Men vetenskapen slutar inte där (om vi inte är under Bush-administrationen). Enligt forskare från Stony Brook University är det så svårt att släppa taget om exen för att de faktiskt är knäppa. Ja, din hjärna är beroende av kärlek. Den här gången är det ungefär som i Robert Palmer-låten.
När du upptäcker att du skriver krumbuktande mejl och lämnar fulla desperata röstmeddelanden och förföljer hans incheckningspunkter på Foursquare, skyller du det på din nucleus accumbens, det område i hjärnan som är förknippat med belöning, som forskarna tror hyser detta beroende.
Den där gången du skrev en riktig ode till din före detta pojkväns penis? Ja, det var helt och hållet drogerna som talade.
Och eftersom uppbrott verkligen suger hårt finns det ännu fler bevis för att vi inte är utrustade för att hantera dem på ett bra sätt. En studie i Psychological Science Journal visade att vår hjärtfrekvens faktiskt saktar ner när vi blir oväntat avvisade.
Den svaga känslan du får när din flickvän säger ”Vi måste prata” är mycket verklig, och den kan förklara varför vi känner oss så sakteliga och utmattade av ett uppbrott.
Alla de där gångerna som ditt ex försöker krypa tillbaka till dig och säger ”Det här uppbrottet skadar mig verkligen inombords”, och du tror att han bara är en smula dramatisk? Jag vill inte ta parti, men smärtan efter ett uppbrott är verkligen en riktig smärta.
Neurobildstudier har visat att avvisande, även från en främling, aktiverar liknande regioner i hjärnan när vi upplever fysisk smärta.
Kanske borde vi ha trott på honom när han sa: ”Det känns som om mitt hjärta har slitits ut ur bröstet och krossats med en metallsked.”
Håll dig dock till minnes, med Kelly Clarksons fruktansvärda sång: ”What doesn’t kill you makes you stronger”. Och för allt annat finns det chokladkaka och potatischips.
Sorg och förtvivlan är tyvärr också en del av uppbrottsprocessen. Även om vi förmodligen inte behövde vetenskapen för att få veta detta, uppvisade de som var djupt upprörda över sina uppbrott i en annan hjärnscanningsstudie hjärnaktivitetsmönster som överensstämde med kronisk depression och sorg.
Det verkar ganska uppenbart, med tanke på att de flesta av oss vill gömma oss i våra sovrum och lyssna på sorgliga låtar och låtsas som om vi inte kommer att hoppa efter ett tufft uppbrott.
För övrigt fann de som fortfarande hängde upp på ett ex mer än sex månader efter att de brutit kontakten dessutom ”hjärnmönster som stämmer överens med depression, såsom minskad aktivitet i insula och de främre och bakre cingulära hjärnbarken”.”
Detta är akademiskt tal för att när du är riktigt, riktigt ledsen är ditt neurologiska tillstånd också påverkat.
Vem har plötsligt ett sug efter Zoloft?!
Tack, vetenskapen, för att ni gör något vettigt av något som i stunden vi känner att det inte är vettigt.