Den europeiska stören (Acipenser sturio), även känd som atlantisk stör eller vanlig stör, är en störart som tidigare funnits vid de flesta kusterna i Europa. Den är anadrom och häckar i floder. Den är för närvarande en kritiskt utrotningshotad art. Även om namnet baltisk stör ibland har använts har det nu fastställts att stören i Östersjöområdet är A. oxyrinchus, en art som annars är begränsad till Nordamerikas Atlantkust.
| Europeisk stör | |
|---|---|
 |
|
| Acipenser sturio | |
| Vetenskaplig klassificering | |
| Kungarike: | |
| Familj: | |
| Klass: | |
| Ordning: | |
| Familj: | |
| Släkt: | |
| Arter: |
A. sturio
|
| Binomiskt namn | |
| Acipenser sturio
Linnaeus, 1758
|
|
| Synonymer | |
|
Lista
|
|
Huvud av en europeisk stör
Det kilformade huvudet på den europeiska stören slutar i en lång spets. Det finns många känsliga barbeller på ansiktsområdet. Ryggfenorna är placerade mycket långt bak på kroppen. Fem längsgående linjer av stora benplattor finns på fiskens kropp. Magen är gul och ryggen är brungrå.
Den här stören kan nå 6 meter och väga 400 kg, men en vanligare längd är 1,25 meter. De kan bli 100 år gamla och har en sen könsmognad (12-14 år för hanarna och 16-18 år för honorna).
De finns vid Europas kuster, utom i de nordligaste regionerna och i Östersjöområdet, och har sällan ens varit kända för att korsa Atlanten till Nordamerikas kuster. Liksom många andra störar leker de i floderna i inlandet från kusten. Trots sitt uppskattade utbredningsområde har de blivit så sällsynta att de endast häckar i Garonneflodens avrinningsområde i Frankrike. Bevarandeprojekt som rör denna art omfattar återintroduktioner baserade på exemplar från vattenbruk, med de första utsättningarna 1995. Till exempel sattes 87 störar experimentellt ut i Rhen nära Nijmegen 2012 och 2015.
Likt andra störar äter de blötdjur och kräftdjur som de hittar med sina barbeller.
I början av 1800-talet användes dessa fiskar i stor utsträckning för att producera kaviar, men de har varit en skyddad art i Europa sedan 1982.