Resumé:
Ezra Pound baserade troligen denna dikt på myten om solguden Apollon och nymfen Daphne. Den traditionella myten är att Apollon förolämpade Eros (eller Cupido, hans romerska namn) och sa att han inte var värdig sin krigiska båge och pil. Som svar på detta sköt Eros ilsket Apollon med en pil för att framkalla hans kärlek, och sköt sedan nymfen Daphne med en pil för att få henne att känna hat. Apollon föll hals över huvud för Daphne och följde ständigt efter henne, medan hon avskydde honom (och alla män) och desperat försökte skaka av sig hans förföljelse. Slutligen ingrep Eros för att hjälpa Apollon att fånga Daphne, men hon bad sin far, Peneus, att byta skepnad. Han gick med på det, och på så sätt förvandlades Daphne till ett träd. I ”En flicka” beskrivs hennes förvandling i detalj. I dikten accepterar Apollon Daphne som hon är, men beklagar hennes dåraktiga val att förvandlas till ett träd i de två sista raderna: ”Ett barn-så högt du är/och detta är dårskap för världen.”
Analys
Ezra Pound valde att använda sig av delat berättande i denna dikt. Den första strofen på fem rader läses som om Daphne berättar. Hon beskriver noga sin förvandling och beskriver känslan av att trädet kommer in i hennes händer och växer i hennes bröst. Pound skrev dock den andra halvan av dikten ur en åskådares perspektiv i tredje person, troligen Apollon.
Men även om denna dikt har en stark grund i mytologin, och Pound uppenbarligen skrev den med just denna berättelse i åtanke, finns det även mer samtida tolkningar. Den första berättaren skulle kunna vara ett äldre barn som beskriver sin figurativa förvandling till ett träd och låter fantasin flöda fritt. Den andra strofen skulle kunna vara ur en vuxens perspektiv som förstår hennes behov av att fly in i drömmar och som försäkrar flickan om att även om världen anser att hennes förvandling är ”dårskap” ska hon inte låta det dämpa sina kreativa instinkter.
Den fria versformen i denna dikt är oerhört effektiv, särskilt eftersom den är så kort. Bristen på rigid struktur gör det lättare att föreställa sig dikten som ett samtal mellan de två olika berättarna. Den fria versen bidrar också till den nyckfulla, barnsliga känslan i den tolkning av dikten som inte kretsar kring mytologi; ett barns fantasi begränsas inte av någon form av struktur, så det gör inte heller den här dikten.
Tyvärr fortsätter kritiker och forskare att diskutera om den sanna tolkningen av den här dikten ligger i mytologin eller om den är en lektion om barndomens fantasi, men det är möjligt att Pound hade båda betydelserna i åtanke. Pound använde förmodligen den välkända myten om Apollon och Daphne för att förmedla ett bredare budskap om hur samhället ser på fantasi och kreativitet.