Med tanke på de enorma framgångarna med djup hjärnstimulering (DBS) för behandling av rörelsestörningar och neuropsykiatriska störningar har kliniker börjat öppna upp sig för en eventuell användning av elektrisk stimulering för behandling av patienter med okontrollerade kramper. Denna process har resulterat i upptäckten av ett stort antal DBS-måltavlor, inklusive lillhjärnan, hypotalamus, hippocampus, basala ganglier och olika thalamiska kärnor. Trots att verkningsmekanismen är tvetydig och att det finns oklarheter kring potentiellt idealiska stimuleringsinställningar har flera nyligen genomförda prövningar empiriskt visat på en rimlig effekt i utvalda fall av medicineringsrefraktära anfall. Dessa spännande resultat har gett upphov till ett antal studier som syftar till att fastställa DBS som en effektiv behandling för utvalda fall av svårhanterlig epilepsi, och många företag strävar efter att få ett godkännande av Food and Drug Administration. Vi strävar efter att granska studierna i samband med de olika DBS-målen och deras relevanta kretslopp för epilepsi. Baserat på den pågående forskningen har DBS potential att spela en viktig roll i behandlingen av refraktär epilepsi. Utmaningen är, precis som vid rörelsestörningar, att samla tvärvetenskapliga team för att undersöka, implantera och följa upp patienterna samt att klargöra patienturvalet. Framtiden kommer utan tvekan att vara fylld av optimering av mål och stimuleringsparametrar och utveckling av bästa praxis. Med skräddarsydda terapeutiska tillvägagångssätt har epilepsipatienter möjlighet att förbättras med DBS.