I torsdags hade jag min första DXM (Dextromethorphan) trip. Om ni inte vet vad DXM är så är det en huvudingrediens i en typ av hostmedicin som Robitussin Dry Cough Forte. Jag köpte den på ett apotek som ligger inne på ett sjukhus. Det var ett köp ”i stunden”, jag gick inte ens in där för att köpa hostmedicin. Jag ville bara ha ett tuggummi, men jag såg det i all sin prakt på den nedersta hyllan bakom disken. Jag köpte tuggummi, lade det på disken och frågade efter ”Robitussin Dry Cough”. Hon gav mig det utan att ställa några frågor. Inte ens en ID-kontroll. Jag betalade och fortsatte till ett läkarbesök. Jag var exalterad för sista gången den kvällen!
11 på kvällen…
Alla gick till sängs och jag var tvungen att sova på hostan eftersom jag bodde hos mina morföräldrar i veckan. Så jag drack ner halva flaskan. Den smakade inte illa i början men när jag fortsatte att dricka blev smaken mer och mer bitter. Glömde att nämna att den hade körsbärssmak. Jag läste på nätet att det var en timmes starttid, så jag väntade.
Det var en timme kvar och jag kände inte mycket. En lätt lugnande och avslappnad effekt. Så jag sa ”skit i det” och drack resten av flaskan. Efter ytterligare en timme kände jag hur det kom upp, jag var bekvämt placerad på hostan och effekten blev mer och mer intensiv. Jag kände hur min mage smälte sirapen och ju längre jag höll på desto mer behövde jag gå på toaletten för att avlasta blåsan. I samma ögonblick som jag reste mig upp började de visuella bilderna. Eftersom jag befann mig i mörkret förvandlades och rörde sig skuggorna med färgbubblor med dem. Små fyrkanter, cirklar och trianglar svävade omkring och bildade intressanta mönster, och sedan kom upplevelsen av att vara utanför kroppen och tidsförvrängningen. Efter att ha snubblat till toaletten och gått som en deformerad pingvin tänkte jag på vad jag skulle göra i parallella dimensioner i detta ögonblick. Jag såg genast mig själv observera mig själv från en annan dimension. Detta var den absolut konstigaste känsla jag har haft på psykedeliska droger. Det kändes som en oändlig loop. Under hela den här upplevelsen hade jag en hel del introspektion och motintrospektion på världen och samhället. Tänkte varför kan vi alla inte undanta varandra och leva fredligt.
Jag bestämde mig för att det var dags att lyssna på musik. Eftersom jag ville ha några kreativa idéer för att rita lyssnade jag på mitt favoritband ”Disturbed”. Jag blundade mina ögon och såg konstiga varelser med vassa horn och tänder som hade alla möjliga former. Jag önskar att jag hade haft en skissbok för att rita dem, det skulle ha blivit en intressant Photoshop-illustration.
Min andra tripp av DXM var mer skitsnackig än den här, men det är en historia för en annan dag. Jag skulle vilja höra om dina erfarenheter om du har några och se till att upvote detta inlägg kommer att gå till att växa mitt steemit konto!
