Från revisor till sjuksköterska

Vad arbetade du med tidigare?

Redovisning.

Vad arbetar du med nu?

Sjuksköterskeassistans.

Hur kände du dig i ditt arbete innan du bestämde dig för att göra en förändring?

Varje dag lämnade jag kontoret med en känsla av frustration och känslolöshet.

Jag kände mig bortkopplad från mitt arbete och kände att jag inte tillförde något värde till eller hjälpte någon.

När jag hade avslutat en uppsättning räkenskaper frågade jag mig själv: ”Än sen då? Vad är poängen?” Arbetet betydde ingenting för mig.

Redovisning som yrke marknadsförs som en rådgivande funktion till allmänheten – det var det som intresserade mig. Tyvärr var min erfarenhet att endast en liten andel av alla revisorer arbetar med företagsrådgivning, och det är de som har många års erfarenhet.

Varför bytte du?

Jag var helt enkelt inte beredd att offra mina värderingar, min hälsa och mitt välbefinnande under flera år för att så småningom kunna ge råd till företag, något som jag inte ens garanterat skulle tycka om.

Jag fann mig själv överväldigad av behovet av att klaga på min karriär till mina vänner och min familj; antingen var jag tvungen att lämna redovisningen, eller så skulle mina nära och kära lämna mig – det gjorde det till ett riktigt enkelt beslut.

När bestämde du dig för att göra förändringen?

Jag hade blivit mobbad i månader, jag visste att mina prestationer och mitt intresse för företaget minskade, och jag skulle ha behövt byta jobb till en annan organisation och öka min kompetens för att vara konkurrenskraftig på arbetsmarknaden.

Jag bestämde mig för att om jag behövde öka min kompetens för att få ett nytt jobb, varför då inte studera något som jag tyckte var meningsfullt?

Hur valde du din nya karriär?

Jag undersökte yrken där medkänsla var en viktig personlig egenskap.

De alternativ som kom upp på listan var psykologi, socialt arbete och sjuksköterskeyrket.

Jag lärde mig att socialarbetare är särskilt mottagliga för utbrändhet (och det är jag också), och att psykologer kräver en omfattande utbildning, vilket innebär att karriärbytet kunde ha varit långvarigt.

Tidigare bestämde jag mig för sjuksköterska. Jag kände många sjuksköterskor som jag kunde söka råd hos, och det fanns ett alternativ till mellanliggande anställning som gjorde skiftet stegvis – dvs. det var möjligt att vara involverad i hälso- och sjukvården samtidigt som man studerade.

Är du nöjd med förändringen?

Absolut.

Alla intressenter är ett nöje att arbeta med: klienterna/patienterna, familjerna, arbetsgivaren/ledningen, och kanske viktigast av allt, de andra medarbetarna.

Vad saknar du och vad saknar du inte?

Jag saknar insikterna och trenderna i skattepolitiken och finansmarknaderna.

Jag saknar de omfattande programvarupaketen som gör det enkelt och effektivt att förbereda dokument.

Jag saknar inte yrkets opersonliga karaktär. Jag saknar inte kravet på att dokumentera hur jag använder var sjätte minut av min tid för att nå målen, och jag saknar inte improduktiva möten som orsakade sena kvällar och försenade framsteg mot målen. Den mekaniska känslan i vardagen fick mig att känna mig extremt stel och rutinmässigt spänd.

Hur gick du tillväga för att göra skiftet?

Då jag utarbetade en plan.

Jag skapade en vecko-, månads- och årsbudget, en steg-för-steg-process för de saker jag behövde göra, inklusive volontärarbete (i en egenskap som låg så nära sjuksköterska som jag kunde ordna), bestämde mig för vilken kurs jag behövde skriva in mig på och räknade ut hur lång tid det hela skulle ta.

Vad gick inte bra? Vilka felsteg tog du?

När jag gjorde åtagandet hade jag en tydlig plan för hur jag skulle byta arbetsplats.

Men jag hade vetat i nästan två år att jag inte ville tillbringa mitt liv som revisor, och jag hade gjort försök att byta arbetsplats tidigare.

Jag anmälde mig till en kurs för att bli kvalificerad utbildare och bedömare av arbetsplatsrelaterade färdigheter, vilket var lite väl dyrt. Jag kunde ha gjort grundliga undersökningar tidigare och tagit ledigt för att anlita en karriärcoach som kunde hjälpa mig att utarbeta en plan. De kan verka dyra, men jag ser nu den utgiften som en försäkring mot ekonomisk förlust om jag gör fel karriärsteg.

Hur hanterade du din ekonomi för att göra ditt skifte möjligt?

Jag hade tur som fick stöd från regeringen eftersom jag hade blivit mobbad på mitt tidigare jobb, vilket underlättade budgeteringen.

Tursamt nog hade jag en viss bokföringserfarenhet, så jag köpte kapitalvaror som skulle minska mina utgifter, t.ex. en mer effektiv bil. Jag var säker på min plan för hur lång tid det skulle ta för mig att skifta, så jag kunde budgetera därefter.

Vad var det svåraste med förändringen?

Den mest utmanande delen för mig var att ändra min identitet som revisor och hur detta påverkade relationerna med människor i mitt nätverk.

Mina personliga och yrkesmässiga kontakter såg mig fortfarande som revisor och var förvirrade över varför jag ville bli sjuksköterska. Och eftersom de var osäkra på min inriktning var de ovilliga och oförmögna att hjälpa mig.

Kanske var det som gjorde detta värre att jag inte var öppen och högljudd om min förändring med alla. Jag ville undvika kritikerna som sa att jag inte kunde göra det, ”Andrew, du är för opersonlig för att vara sjuksköterska… för analytisk, för det här, för det där… du är fånig! Varför skulle du lämna ett bra jobb?”.

Vad jag lärde mig var att andras negativa reaktioner kom från rädsla för en förändring som de inte kunde kontrollera, och hade faktiskt väldigt lite med mig att göra! De kanske var rädda för att ändra sina egna uppfattningar för att interagera med mig och min förändrade identitet.

Det var därför som jag såg det som avgörande att frivilligt arbeta nära sjuksköterskor, omfamna deras ethos och förstå hur de tänker och beter sig. Intressant nog brukade sjuksköterskorna, när de fick reda på att jag tidigare arbetat som revisor, ofta kommentera hur olämplig jag måste ha varit för det.

Vilken hjälp fick du?

Den största hjälpen jag fick kom från andra volontärer och vårdpersonal som delade med sig av sina erfarenheter och gav råd.

Ibland satte de mig till och med i kontakt med chefer som anställde mig.

Jag hade en mentor som klargjorde och diskuterade frågor med mig i olika skeden av skiftet, för att se över framstegen och få mig att fortsätta framåt.

Jag fick dessutom stöd från regeringen för att byta karriär, eftersom jag hade upplevt mobbning på min arbetsplats.

Vilka resurser skulle du rekommendera andra?

Jag lär mig bäst genom att koppla upp mig mot andra och jag tror att andra människor är din bästa resurs.

Var öppen, ärlig och uppriktig mot dig själv först, sedan mot ditt nätverk. Om du inte har utvecklat ett starkt nätverk kan du överväga att rådgöra med en karriärcoach och/eller söka efter frivilliga möjligheter i din närhet.

På vissa universitets webbsidor finns det resurser för att få fram examina till karriärer. I Australien har University of Newcastle en mycket solid sådan, som borde vara till hjälp för alla, globalt.

Vad har du lärt dig under processen?

Det är verkligen inte så skrämmande som det verkar. Det svåraste steget är det första.

När det gäller de färdigheter som jag har lärt mig har jag utvecklat starka nätverksfärdigheter och älskar att ta kontakt med nya människor, något som jag aldrig trodde att jag skulle kunna göra.

Alla kritik som jag har fått har kommit från rädslor hos andra som inte kan eller vill förändra sig själva. Mina framsteg tvingar dem att ändra något, till exempel sin uppfattning om min identitet, om de vill fortsätta sin relation med mig.

Vad skulle du råda andra att göra i samma situation?

Starta en konversation med någon som står dig nära.

Sök upp ditt nätverk av vänner och bekanta, utbildningsinstitutioner och karriärcoacher för att få stöd.

Fortsätt att gå framåt genom att ta djupa andetag och låta tårarna falla. Var motståndskraftig.

Det är okej att skrika ”Jag hatar mitt jobb” och brista i tårar när det är vad du behöver. Jag skulle bli förvånad om det inte var en vändpunkt och i sig ett åtagande att förändra sig.