Jones frakturer
Jones beskrev ursprungligen en avulsionsfraktur från basen av femte metatarsalen på grund av en påtvingad inversion av mellanfoten. Senare studier har visat att det snarare är en kombination av vertikala och mediolaterala krafter som fokuseras över den femte metatarsalbasen, inte en inversion (Kavanaugh 1978).
Ofta kallas den för ”tennisfraktur” och frakturen uppstår på denna nivå på grund av peroneus brevis dragning på den femte metatarsalbasen. De är indelade i tre zoner :
 |
Typ I – Avulsionsfraktur Typ II – Jonesfraktur Typ III – Stressfraktur |
Typ I (avulsionsfrakturer) – är ofta små och är den vanligaste typen av frakturer på basen av femte metatarsalen. Om de är minimalt förskjutna kan de behandlas konservativt med ett viktbärande gips. Patienterna bör följas upp eftersom det finns en förekomst av symtomatisk icke-union när skruvfixering eller excision av ett litet fragment bör genomföras.
Typ II (Jones-fraktur) – Även om alla frakturer på basen av 5:e metatarsalben numera kallas Jones-frakturer, beskrev Jones ursprungligen typ II-frakturer. På grund av dragningen på den proximala polen och ledens relativa rörlighet är en låg tröskel för akut fixering av Jonesfrakturer lämplig.
En axial perkutan kanylerad skruv är ofta den bästa fixeringsmetoden
Typ III (stressfraktur) – Metafysfrakturer är oftast stressfrakturer och bör behandlas som andra stressfrakturer med relativ vila och modifiering av aktivitet. Även om operativ fixering under vissa omständigheter är lämplig är försiktighet tillrådlig.
Os-peroneum är ett benben som ses hos upp till 15 % av patienterna och är normalt.
Jonesfrakturen (typ II) är förknippad med en 66 % fördröjd unionsfrekvens (Kavanaugh 1978), och av denna anledning förespråkas ofta operativ fixering. Arntz et al rapporterade en serie om 40 operativt behandlade Jones typfrakturer där 36 uppnådde ett bra eller utmärkt resultat vid 3 års uppföljning.
Pediatrisk 5:e metatarsalapofysen
I det pediatriska skelettet ses en accessorisk proximal tillväxtplatta hos cirka 14 % av patienterna.
Detta kan lätt förväxlas med en fraktur.
På liknande sätt som med den accessoriska navicularis (eller os naviculari) kan patienterna efter ett mindre trauma visa upp en öm 5:e metatarsal med en accessorisk tillväxtplatta vid basen av den 5:e metatarsalen.
Den accessoriska epifysen ses oftast mellan 11 och 14 års ålder.
Det finns ett antal typer som beskrivs av Rogers et al och de kan ha utseendet av en fraktur :
Klinisk undersökning och en noggrann anamnes bör skilja detta från en fraktur.
Om det finns något tvivel kan en MRT-undersökning användas för att skilja de två.